När man förstår.......

.....och inser att det man under hela sitt yrkesverksamma liv trott på inte är lösningen eller svaret infinner sig ett visst mått av vemod men också en slags befrielse.
"Jag måste lära mig spela spelet, fast jag inte vill" sa en person till mig häromdagen, det fick mig att förstå att intet nytt finns under solen och att vi är längre ifrån det samhälle jag vill leva i än jag i min vildaste fantasi inbillat mig.

Det gör ont när man inser att man själv varit en del av det  giriga, maktfullkomliga systemet vars enda egentliga syfte och mål har varit att manifestera rådande strukturer.....inte minst könsmaktsstrukturer!

Jo, jag inbillar mig ibland att jag försökt göra skillnad, att jag fått en och annan att inse det fullständigt absurda i att kvinnor inte får vara med och leka i maktens boningar eller att rasistiska skämt faktiskt inte är OK och att makt korrumperar.

Men jag har ju suttit där på styrelsemöten och inte orkat ta fajten, inte protesterat tillräckligt högt eller kommit med adekvata förslag att faktiskt förändra....vad fan säger det om mig?!

Vart tog den där uppkäftiga typen vägen som ifrågasatte, ställde frågor som alla ville ha svar på, var besvärlig och som ville förändra det rådande systemet?
Jo han tar plats i samma system, visserligen inbillande sig själv att han kan förändra saker och ting men krasst står han där på kurser och förmedlar givna instruktioner om hur saker och ting är och ska vara.
Visst, alla människors lika värde, bla, bla, men vad är syftet med det då?
Att befästa organisationen, makten, helst ska vi utesluta oliktänkande, katalogisera och registrera de vars åsikter inte stämmer överens med de som påstår sig veta bäst, förbundet, partiet eller vems kurser man nu håller i.
Det enda vi gör är att begränsa människor egna tankar och idéer, vi tar inte tillvara deras inneboende kraft och engagemang för att vi har fått för oss att makten har den allena rådande insikten om hur saker och ting ska vara och hur vi borde (ska) tänka rätt.

Alla människors lika värde, jo tjena, utom när det utmanar männen då kanske, för att faktiskt stå tillbaka för en kvinna som vill ta plats är det ju inte tal om.

En kurs jag deltar i just nu, Ledarskap och Organisation, befäster det här högst påtagligt redan på deltagarlistan, 5 kvinnor och 12 män anmälda!!

Att sen jämlikhetsdiskussionerna blir de mest intensiva är ju egentligen mest skrattretande med tanke på medelåldern som ju är förhållandevis låg, med mitt mått mätt.
Det borde ju inte ens vara ett föremål för diskussion kan jag tycka, tvärtom borde vi ju vara rörande överens om att LO, som ju arrangerar kursen gjort ett kardinalfel som inte sett till att det är lika antal män och kvinnor på kursen, i synnerhet som det är en ledarskapskurs.

Kvotering kom på tal......ojoj.....visst duktiga, kompetenta kvinnor ska minsann få plats men de avstår ju för att de har familj och barn att ta hand om.
Nähä??
Och exakt vad fan beror det på då??
Kan det tänkas vara att mannen/fadern i förhållandet inte tar sitt ansvar? Hemska tanke.
Män är lata och maktfullkomliga, DET är den krassa sanningen!
Allt annat är skitsnack.
Det finns fler kompetenta kvinnor än män!
Jag påstår inte att kvotering är bra....men.....tills någon presenterat ett vettigare förslag alternativt fullständig jämlikhet på alla plan råder i samhället ser jag ingen annan lösning.

Vore jag kvinna skulle jag starta en kampanj och se till att alla kvinnor kärleksstrejkar tills saken är löst.
Tror det skulle gå ganska fort faktiskt, ni har mer makt än ni anar.

Så där ja, lite frustration avhandlat.