Frige den som fängslats för sin åsikt!

Följande upprop är gemensamt skrivet av ett antal svenska bloggare, som alla vill markera hur viktigt det fria ordet är. Vi har olika bakgrund, skriver om olika saker och har i övrigt säkerligen väldigt olika prioriteringar – men här samlas vi kring en fråga vi alla värderar väldigt högt.

Jag snodde rubrik och ingress rakt av från Mymlan trots eller kanske för att jag inte delar alla hennes åsikter men tycker att alla har rätt till sin åsikt.

Här kan du läsa uppropet och skriva på.

Jag delar inte er åsikt, men jag är beredd att gå i döden för att försvara er rätt att hävda den. Voltaire

Väderutsikter??

Det regnar.....inte våta droppar och knappast manna från skyn men väl räkningar från Landstinget, Apoteket och Telia.....inte fan är det billigt att vara sjuk inte.

Landstinget borde väl iaf ha någon slags rabatt på sina avgifter om man utsätts för upplevelsen att krocka med ambulansen kan man tycka.....å andra sidan kanske det räknas som någon slags äventysupplevelse vilket ju folk betalar bra för i andra sammanhang?!

Att ha tillgång till telefon på sjukhus (Gud förbjude att man har sin mobil igång) är ju om inte en mänsklig rättighet så i vart fall ganska viktigt i fall man vill meddela sig med anhöriga eller vice versa och inte anser jag väl att det borde vara gratis precis men.....har inte Landstinget Teliaaktier är de dummare än jag inbillar mig...för dyrare telefonsamtal har då inte jag ringt sedan det kostade 4-5 kronor minuten att ringa en gång i mobilens barndom.

Fast vem är förvånad? Att sko sig på de som inget val har är väl i linje med den förbannade girigheten som råder i övrigt i världen.

Ambulanser.......

Vaa?? Samma rubrik igen? Nu får de väl ändå sluta ge honom morfin!

Nä...för så här är det...tanken var ju initialt att skriva om en del erfarenheter av just ambulanser, varav jag fått min beskärda del, fraktandes min lekamen mellan 3 olika sjukhus nyligen.

Nu inträffade det ju en liten incident man kan läsa om i mitt förra inlägg som kom emellan början och slutet av sagda inlägg. Därav sammma rubrik.

Nåväl....ballongsprängning...låter som något man pysslar med på barnkalas frågar du mig....innebär följande och är ingalunda något man pysslar med på Örnsköldsviks sjukhus utan man får vackert åka ambulans till Sundsvalls sjukhus, 18 mil bort.

Jaha...tvenne käcka gossar lastar in min skröpliga lekamen i en relativt ny ambulans, modell större och susar raskt söderut....i mitt tycke något för raskt tänker jag där jag ligger och ser enstaka trädtoppar svischa förbi.

Vadan denna brådska frågar jag han som sitter bredvid mig.....vi är lite sena säger han glatt men ändrar ansiktsuttryck då ambulansen bromsar in hårt....mycket hårt.

Vägarbete.... hinner killen säga innan vi båda hör de låsta hjulen skrika mot asfalten bakom oss och sen en djävla duns och ambulansen flyger fram någon meter.

Jag hinner tänka....djävlar ...det här kommer att göra ont.

Man hör glassplitter träffa marken och bilen.....en dov svordom från han som kör ambulansen och ett stön från killen bredvid mig vars huvud kastades fram och tillbaka.

Raskt in med föraren av Audin vars front var ....en smula kortare....i framsätet på ambulansen och vidare till en Hälsovårdscentral strax bredvid....han såg mest chockad ut stackarn.

Vi åkte i något beskedligare takt vidare mot Sundsvall.

Ambulanser..........

Jaha....så har man för första gången i sitt liv ringt 112 och beställt en ambulans....åt sig själv!!
Hann vara hemma bra precis i ett dygn innan jag tuppade av första gången....märklig företeelse...det enda jag kommer ihåg är att jag glodde dumt på mina ben som darrade våldsamt där jag stod i köket innan det svartnade.
Jag hörde när huvudet slog in i skafferidörren men märkte det egentligen inte,
vaknar till och fattar nada....va fan gör jag på golvet?
Nåja...stapplar upp och tar mig mot soffan i vardagsrummet....hör ännu en besynnerlig duns och smäll när mitt huvud nu slår i golvet.
Vaknar upp och inser att jag inte kommer att kunna ta mig upp stående själv utan kryper till soffan och lyckas stjälpa ner kroppen i den.
Fumlar dumt efter mobilen och lyckas slå 112, efter en som det verkar evighet
svarar en röst....jag är väl inte alldeles tydlig men hinner tänka: varför fattar inte människan att jag behöver en ambulans??

Kommer så in på akuten och får i förebyggande syfte något som ska lösa upp en eventuell propp i lungan.....obra medicin om man har blödande magsår!!!!

Tog ett tag innan de konstaterade det och äckliga detaljer om det hoppar vi över....x antal blodpåsar senare mår jag ganska bra och en pump förser nu magen med medicin dygnet runt....blir nog ordning på det här också så småningom.

Sjukhus 1,2o3

Sjukhus är finurliga inrättningar, bra att ha när man behöver dem, sen kan man ju fundera över varför man måste, som jag, in på tre stycken olika sjukhus på tre dagar för samma åkomma.

Nåväl, det gav mig ju i.a.f. en liten inblick i skillnader mellan dem, så mycket man nu kan uppfatta på den korta tid jag var där, inte så lite nerdrogad understundom.

Själva sjukvården kan jag knappast klaga på någonstans, jag är helt enkelt för okunnig för det första och dessutom lever jag ju....bara en sån sak.

Men....Sundsvall får nog passa sig innan det händer en patient något, om det inte redan hänt??...

Grymt stressad personal, skitigt både högt och lågt, flugorna studsade fint i taket på hjärtintensiven.....krasst är jag inte förvånad att de har resistenta bakterier där som gör att patienter som jag som fraktas till Umeå blir isolerade bara för att ha satt sin fot på Sundsvalls sjukhus.
Sigbjörn Olofssons sparbeting märks kan man lugnt säga....och det är fan i mig inte till det positiva och det kommer att påverka patientsäkerheten negativt...allt annat vore ett under.

Umeå då? Kort och koncist....medtag egen mat....för det som serveras där är inte människovärdig föda....det i särklass sämsta jag ätit någonsin, någonstans!!

Måhända är jag en smula subjektiv när det gäller min egen stads sjukhus men faktum är att maten är superb och personalen genomgående trevligast och mest positiv....tack för det.

Undrar om jag ska ta upp knyppling de närmaste 3 månaderna??

Man lär sig något nytt varje dag....förhoppningsvis....att hjärinfarkt tom drabbar en själv och inte bara alla andra tex är ju en insikt som förutom att den är ganska chockerande dessutom gör djävligt ont!

Fast smärtan var mer som tandvärk faktiskt och hjärtinfarkt var nog det sista jag tänkte på....så varför besvära sjukvården en fredagkväll....en grabbnäve alvedon och ryggläge i soffan botar det mesta....visst?!

Vaknar pigg som en nötkärna på lördag, lite molande värk i hakan bara, tvättar och bär in lite ved samt pysslar lite allmänt.

Samma sak på söndag, bär in gräsklipparen i bon....ska fan klippa mer i år...mer vedbärning och sånt man brukar pyssla med en höstsöndag....någonstans längst bak i huvudet antecknar jag att jag nog ska ringa min företagsläkare till veckan...skadar aldrig med en checkup.

Måndagmorgon....jobbar som vanligt....fast det går som i slowmotion...ringer läkaren som ska ringa upp när han kan....vilket han ju också gör vid halv tolvtiden och undrar vart han ska skicka ambulansen!!!!

Marsch pannkaka upp på akuten med dig omedelbums utan att passera Gå....sa han....

....ööhh..vaddå...lite ont i hakan och bröstet bara....har du inga piller eller nåt??

Nåväl...på akuten blir jag nerputtad i en säng som jag sedan inte kommer upp ur på en vecka....tusen prov, slangar och nålar....ambulans till Sundsvall för hjärtröntgen....vidare till Umeå för en bypass-operation....vilket antagligen räddar mitt liv....men skönt??? Icke!!

Så nu ligger jag här i min lilla stads sjukhus och försöker kurera mig vilket går sakta men säkert framåt, några liter extra blod och en grabbnäve piller av varierande form, färg och storlek 3 ggr om dan så ska väl det lösa sig också.

Kontentan är väl, jäkta och rök mindre......och kan du....skaffa dig bättre gener!

Klappa igen dörren...pucko....

Hmm.....ibland är engelskan lättare att uttrycka sig på......being a swede that's strange but nevertheless...
Hur tänkte du?
Fort o fel förstås.
Å andra sidan......vad vore väl livet utan drömmar?

The best reason for having dreams is that in dreams no reasons are necessary.

Ashleigh Brilliant