En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag alla som läser detta.
Ta väl hand om er.
onsdag 24 december 2008
onsdag 17 december 2008
Inget ont som inte har något gott med sig.....??
Min arbetsplats är ju förhållandevis stor, allt är givetvis relativt men ändock, ca 1000 personer borgar för ett visst mått av skvaller och ryktesspridning, somligt givetvis fullständigt tagit ur luften men annat brukar kunna ha iaf ett uns av sanning i sig.
Nu senast ett rykte om ytterligare uppsägningar, 3-400 stycken lär det hamdla om...........en siffra som låter ytterst illavarslande, visst.
Jag är den första att hålla med om att det måste vara fruktansvärt att förlora jobbet, jag har ju aldrig gjort det så jag vet ju inte egentligen men jag kan ju föreställa mig.
Och idag då herrar och damer potentater i regeringen minsann fått för sig att det visst det går att överleva på 320:-/dag som är garantibeloppet i A-kassan, skulle det givetvis få förödande konsekvenser för de som drabbas.
Men.........vill man skulle man kunna tänka sig att det här skulle kunna vara en chans för Öviks kommun att verkligen ta tag i saker som miljö och energi och bygga en hållbar framtid för oss och våra kommande generationer.
Satsa på alternativa energikällor, sol och vind är ju en gratis resurs och lite hårdare regler vid byggande vad gäller energiförbrukning och ett visst mått av bidrag skulle kunna få kommunen att bli ett föredöme.
Finns ju lysande exempel att studera i tex Tyskland.
Det är ju knappast så att det råder brist på innovatörer här, snarare tvärtom, men jag tror de saknar stöd, kanske inte så mycket i pengar som i en uttalad policy från kommunens sida att faktiskt bli bäst inom detta område.
Alltså att bygga stridsvagnar genererar ju pengar till kommunen visst, men ur strikt miljösynpunkt är det ju rena vansinne om man ska vara ärlig........snacka om att bidra till växthuseffekten.......inte direkt så att de är bränslesnåla de här plåtmonstren!!
Inte kan jag alla teknikaliteter vad gäller EU-regler men med tanke på att de kan förbjuda vanliga glödlampor till förmån för lågenergi (totala vansinnet, frågar du mig) borde det ju finnas utrymme för någon slags bidrag för att bli en slags experimentkommun i norr där målet borde vara att vi inom en väldigt snar framtid är självförsörjande på energi och kanske tom kan exportera ett överskott.
En fundering bara.
Vi skapar vår egen miljö. Vi får precis vad vi förtjänar. Hur kan vi bli förnärmade av livet vi själva skapat? Vem kan vi lägga skulden på, vem ska vi ge erkännandet utom oss själva? Vem kan förändra det, när vi än vill utom vi själva? Richard David Bach
Nu senast ett rykte om ytterligare uppsägningar, 3-400 stycken lär det hamdla om...........en siffra som låter ytterst illavarslande, visst.
Jag är den första att hålla med om att det måste vara fruktansvärt att förlora jobbet, jag har ju aldrig gjort det så jag vet ju inte egentligen men jag kan ju föreställa mig.
Och idag då herrar och damer potentater i regeringen minsann fått för sig att det visst det går att överleva på 320:-/dag som är garantibeloppet i A-kassan, skulle det givetvis få förödande konsekvenser för de som drabbas.
Men.........vill man skulle man kunna tänka sig att det här skulle kunna vara en chans för Öviks kommun att verkligen ta tag i saker som miljö och energi och bygga en hållbar framtid för oss och våra kommande generationer.
Satsa på alternativa energikällor, sol och vind är ju en gratis resurs och lite hårdare regler vid byggande vad gäller energiförbrukning och ett visst mått av bidrag skulle kunna få kommunen att bli ett föredöme.
Finns ju lysande exempel att studera i tex Tyskland.
Det är ju knappast så att det råder brist på innovatörer här, snarare tvärtom, men jag tror de saknar stöd, kanske inte så mycket i pengar som i en uttalad policy från kommunens sida att faktiskt bli bäst inom detta område.
Alltså att bygga stridsvagnar genererar ju pengar till kommunen visst, men ur strikt miljösynpunkt är det ju rena vansinne om man ska vara ärlig........snacka om att bidra till växthuseffekten.......inte direkt så att de är bränslesnåla de här plåtmonstren!!
Inte kan jag alla teknikaliteter vad gäller EU-regler men med tanke på att de kan förbjuda vanliga glödlampor till förmån för lågenergi (totala vansinnet, frågar du mig) borde det ju finnas utrymme för någon slags bidrag för att bli en slags experimentkommun i norr där målet borde vara att vi inom en väldigt snar framtid är självförsörjande på energi och kanske tom kan exportera ett överskott.
En fundering bara.
Vi skapar vår egen miljö. Vi får precis vad vi förtjänar. Hur kan vi bli förnärmade av livet vi själva skapat? Vem kan vi lägga skulden på, vem ska vi ge erkännandet utom oss själva? Vem kan förändra det, när vi än vill utom vi själva? Richard David Bach
torsdag 11 december 2008
Veckans skvaller på jobbet............
Alltså jag brukar i vanliga fall försöka låta bli att i möjligaste mån att döma människor och deras ibland lite egensinniga beteenden, men....................när en drygt 50-årig karl lämnar sin moatje för att flytta ihop med en 22-årig tjej grinar mina värsta fördomar mig i ansiktet.
Vad pratar man om?
Vems kompisar umgås man med?
Vad säger respektives föräldrar, släkt och vänner?
Klarar de av omgivningens skvaller?
Etc.etc.
Om nu kärleken är blind behöver de tu nog ett ........Lycka Till....!!!!!
Kärleken övervinner allt.....utom fattigdom och tandvärk. Mae West
Vad pratar man om?
Vems kompisar umgås man med?
Vad säger respektives föräldrar, släkt och vänner?
Klarar de av omgivningens skvaller?
Etc.etc.
Om nu kärleken är blind behöver de tu nog ett ........Lycka Till....!!!!!
Kärleken övervinner allt.....utom fattigdom och tandvärk. Mae West
måndag 8 december 2008
Det ÄR rart med barn....
En veckas feber med tillhörande hosta och en näsa vars förmåga att i oanade mängder producera diverse onämnbara saker i vätskeform kan ju få den mest vältränade att mjukna.............mycket kan man beskylla mig för men vältränad tillhör inte den kategorin..........mao känner jag mig rätt slut som artist.
I min enfald tänkte jag ju masa min otränade kropp ur sängen i morse i akt och mening att faktiskt bege mig på jobbet.........därav bidde intet.......en natts mer eller mindre konstant hostande knäckte den lilla ingivelsen.
Järnpiller och plåtkaminer...tänker jag när jag väl vaknar.....måste ringa min bas.....hivar upp mig ur sängen......ner i hallen där den ena katten står med bena i kors vid ytterdörren......släpper ut henne.....var är nu den andra??.......snarkar på soffan......Kom nu slöfock.....säger jag och lyfter upp honom........vänta nu.......rösten som uttalade dessa ord var inte min........ur min mun kommer nu när jag försöker igen mest ett gutturalt läte.......alltså...Marianne Faitfull, Rod Stewart och Tom Waits släng er i väggen!!!!
Mailade honom istället!!
Positivism .........jag har ingen feber..........än.
Ett tips för miljömedvetna i Övik o H-sands området: www.rekolådan.com
I min enfald tänkte jag ju masa min otränade kropp ur sängen i morse i akt och mening att faktiskt bege mig på jobbet.........därav bidde intet.......en natts mer eller mindre konstant hostande knäckte den lilla ingivelsen.
Järnpiller och plåtkaminer...tänker jag när jag väl vaknar.....måste ringa min bas.....hivar upp mig ur sängen......ner i hallen där den ena katten står med bena i kors vid ytterdörren......släpper ut henne.....var är nu den andra??.......snarkar på soffan......Kom nu slöfock.....säger jag och lyfter upp honom........vänta nu.......rösten som uttalade dessa ord var inte min........ur min mun kommer nu när jag försöker igen mest ett gutturalt läte.......alltså...Marianne Faitfull, Rod Stewart och Tom Waits släng er i väggen!!!!
Mailade honom istället!!
Positivism .........jag har ingen feber..........än.
Ett tips för miljömedvetna i Övik o H-sands området: www.rekolådan.com
torsdag 4 december 2008
Snökaos, finanskris och samvete
Ny dag nya möjligheter.........snön står som spön i backen......heter det ju inte men det vräker ner och trots att det innebär ett visst mått av arbete så är det vackert.
Sjuk är jag ju, så sjuk som bara vi karlar kan bli av en liten ynka förkylning..........inte så konstigt efter att ha blivit hostad på i en hel helg av underverket min äldsta son och underverkets mor har tillverkat tillsammans.
Denna bedårande lilla 4 åring lindar ju farfar runt lillfingret..........på tok för enkelt.....men ack så ljuvligt......det är något visst med att få barnbarn, man kan tillåta sig att skämma bort dem hur mycket som helst och komma undan med det och det är väl så far och morföräldrar ska ses av de små liven kan jag tycka.
Finanskris....jo pyttsan......jag prenumurerar ju på tidningen Time och två gånger om året följer det med en bilaga kallad style&design...........mao en massa reklam för exklusiva fullständigt onödiga prylar.
Man kan tex köpa sig en mobiltelefon från Vertu för 36 000$ !!!!!!!!
Dior har en annan variant på temat fullständigt nerlusad med diamanter.......inget pris utsatt men måste man fråga om det har man väl inte råd....som de brukar säga de som säljer sånt......gå gärna in och titta på den på www.diorphone.com .
I dessa juletider där det stora flertalet barn i världen knappast lär få någon julklapp alls eller förmodligen ens vet om att det är jul, kan sådana här reklamtidningar få mig att fundera över fördelningen av jordens gemensamma resurser.
Vi lever i en förryckt värld. Människor dör av svält medan knähundar dör av övergödning. Norman Mailer
Sjuk är jag ju, så sjuk som bara vi karlar kan bli av en liten ynka förkylning..........inte så konstigt efter att ha blivit hostad på i en hel helg av underverket min äldsta son och underverkets mor har tillverkat tillsammans.
Denna bedårande lilla 4 åring lindar ju farfar runt lillfingret..........på tok för enkelt.....men ack så ljuvligt......det är något visst med att få barnbarn, man kan tillåta sig att skämma bort dem hur mycket som helst och komma undan med det och det är väl så far och morföräldrar ska ses av de små liven kan jag tycka.
Finanskris....jo pyttsan......jag prenumurerar ju på tidningen Time och två gånger om året följer det med en bilaga kallad style&design...........mao en massa reklam för exklusiva fullständigt onödiga prylar.
Man kan tex köpa sig en mobiltelefon från Vertu för 36 000$ !!!!!!!!
Dior har en annan variant på temat fullständigt nerlusad med diamanter.......inget pris utsatt men måste man fråga om det har man väl inte råd....som de brukar säga de som säljer sånt......gå gärna in och titta på den på www.diorphone.com .
I dessa juletider där det stora flertalet barn i världen knappast lär få någon julklapp alls eller förmodligen ens vet om att det är jul, kan sådana här reklamtidningar få mig att fundera över fördelningen av jordens gemensamma resurser.
Vi lever i en förryckt värld. Människor dör av svält medan knähundar dör av övergödning. Norman Mailer
måndag 1 december 2008
Läs det finstilta!
Fick ju se mig blåst på de 199 kronorna det skulle kosta att få mina paket hemkörda på kvällstid av posten, en lusläsning av det finstilta visade att detta icke gällde vi som har lantbrevbärning, för då minsann gällde den ordinarie postgången mellan 08:00-16:00, min brevbärare brukar dyka upp vid tvåsnåret!!!
Dessutom tar de inte betalt för att ta med sig paket om man ringer och säger att man vill ha det med brevbäraren!!
Så ett tips i all välmening......lusläs det finstilta innan ni pröjsar för någonting!
Ramlade ner en dm attans blöt snö i söndags förmiddag, barnbarnet som är paniskt rädd för det där vrålande monstret kallat snöslunga tyckte vi skulle handskotta.........meaning, jag skottar och hon häller snö där jag nyss har skottat!
Skjutsade hem den bedårande lilla varelsen och tog tag i saken sen istället.
Att vi på nytt skulle bli som barn är att begära för mycket. Men vi kan söka förhindra att våra barn blir som vi.
"Erich Kästner"
Dessutom tar de inte betalt för att ta med sig paket om man ringer och säger att man vill ha det med brevbäraren!!
Så ett tips i all välmening......lusläs det finstilta innan ni pröjsar för någonting!
Ramlade ner en dm attans blöt snö i söndags förmiddag, barnbarnet som är paniskt rädd för det där vrålande monstret kallat snöslunga tyckte vi skulle handskotta.........meaning, jag skottar och hon häller snö där jag nyss har skottat!
Skjutsade hem den bedårande lilla varelsen och tog tag i saken sen istället.
Att vi på nytt skulle bli som barn är att begära för mycket. Men vi kan söka förhindra att våra barn blir som vi.
"Erich Kästner"
torsdag 27 november 2008
Posten
Posten.......vad håller de egentligen på med?
Lägga ner sig själva eller vadå?
Jag beställde två saker på en större datorfirma söderut, betalade online och la till 199:- för att få sakerna hemkörda till dörren efter kl 17:00............hur svårt kan det vara kan man undra?
Med ett speciellt fraktnummer kan man så hålla koll hur transporten sker på nätet, kanonbra eller hur?
Visst paketet far med en rasande fart till någon omlastningsplats i Ånge, där far nu enligt uppgifterna man kan utläsa på nätet den ena prylen vidare mot mig medan den andra stannar kvar i Ånge!!
Idag kl 09:15 fanns så den ena prylen på min post (som ju naturligtvis numera är en affär........2,5 mil bort!!!), den andra ligger tydligen kvar i Ånge (tappat reslusten kanske?), varför kan man då fråga sig körs inte den pryl som faktiskt har kommit, ut till mig? Jag har trots allt betalat för att så ska ske.
Inte undra på att Posten går bra när man tar betalt för saker som man sen inte utför!
Eller är det en hämnd för att jag envisas med att lägga all reklam, jag uttryckligen avsagt mig men ändå får, i den gula brevlådan?
Hmm.....skulle inte förvåna mig ett dugg.
Lägga ner sig själva eller vadå?
Jag beställde två saker på en större datorfirma söderut, betalade online och la till 199:- för att få sakerna hemkörda till dörren efter kl 17:00............hur svårt kan det vara kan man undra?
Med ett speciellt fraktnummer kan man så hålla koll hur transporten sker på nätet, kanonbra eller hur?
Visst paketet far med en rasande fart till någon omlastningsplats i Ånge, där far nu enligt uppgifterna man kan utläsa på nätet den ena prylen vidare mot mig medan den andra stannar kvar i Ånge!!
Idag kl 09:15 fanns så den ena prylen på min post (som ju naturligtvis numera är en affär........2,5 mil bort!!!), den andra ligger tydligen kvar i Ånge (tappat reslusten kanske?), varför kan man då fråga sig körs inte den pryl som faktiskt har kommit, ut till mig? Jag har trots allt betalat för att så ska ske.
Inte undra på att Posten går bra när man tar betalt för saker som man sen inte utför!
Eller är det en hämnd för att jag envisas med att lägga all reklam, jag uttryckligen avsagt mig men ändå får, i den gula brevlådan?
Hmm.....skulle inte förvåna mig ett dugg.
Svindyr lanthandel
Vi är fortfarande begåvade med en affär i byn, sedan Konsum beslutade sig för att lägga ner togs den över av en privat idkare och det har väl varit ömsom vin ömsom vatten om sanningen ska fram men jag handlar i den bara för att jag vill ha den kvar.
Visserligen får man hicka när man kollar på en tonfiskburk och stillsamt undrar om den innehåller rysk kaviar men just det kan man ju handla i stan då.
Ca 30% dyrare är det att handla där än i stan, vilket jag kan tycka att det är värt eftersom jag ju ändå ska in till stan vareviga dag och kan köpa sådant en lanthandel inte kan serva med.
Fast praktiskt som attan är det ju med apotek och system i byn.
Nåväl, affären håller på att byta ägare, ett par ifrån södra Sverige som med förlov sagt knappast riktigt vet vad de gett sig in på men det ger sig väl förhoppningsvis.
Svängde in där idag efter jobbet och handlade diverse nödvändigheter, langade över kortet när jag skulle betala (modernt värre här) men ryckte snabbt tillbaka det efter en blick på slutsumman........4473 riksdaler!!!!!
Efter ett visst palavrande visade det sig att ett ynka kommatecken hamnat tokigt och inte var alldeles lätt att flytta tillbaka för en väldigt oerfaren nybliven affärsidkare..........man lär av misstagen sägs det så lika bra att få dem gjorda tidigt.
Att öppna en affär är enkelt, att fortsätta hålla den öppen är en konst. Chinese proverbs
Visserligen får man hicka när man kollar på en tonfiskburk och stillsamt undrar om den innehåller rysk kaviar men just det kan man ju handla i stan då.
Ca 30% dyrare är det att handla där än i stan, vilket jag kan tycka att det är värt eftersom jag ju ändå ska in till stan vareviga dag och kan köpa sådant en lanthandel inte kan serva med.
Fast praktiskt som attan är det ju med apotek och system i byn.
Nåväl, affären håller på att byta ägare, ett par ifrån södra Sverige som med förlov sagt knappast riktigt vet vad de gett sig in på men det ger sig väl förhoppningsvis.
Svängde in där idag efter jobbet och handlade diverse nödvändigheter, langade över kortet när jag skulle betala (modernt värre här) men ryckte snabbt tillbaka det efter en blick på slutsumman........4473 riksdaler!!!!!
Efter ett visst palavrande visade det sig att ett ynka kommatecken hamnat tokigt och inte var alldeles lätt att flytta tillbaka för en väldigt oerfaren nybliven affärsidkare..........man lär av misstagen sägs det så lika bra att få dem gjorda tidigt.
Att öppna en affär är enkelt, att fortsätta hålla den öppen är en konst. Chinese proverbs
tisdag 4 november 2008
Tillåtet att ljuga
Nån som såg dokumentären "Amerikas ondaste man" igår?
Lee Atwater, mannen som uppfann den negativa presidenkampanjen, hävdade att ändamålet helgar medlen in absurdum, att vinna ett val med vilka till buds stående medel som helst var viktigare än allt annat.
Som svensk tänker man ju genast........sånt kan bara hända i USA..........men så kom jag att tänka på EU-omröstningen här i gamla Svedala och insåg att demokratin balanserar på en ytterst smal och svajig lina.
Det är ju nästa år val till Europaparlamentet, närmare bestämt den 7 juni och det är fem år sen sist (visst går tiden fort när man har roligt så säg) och apropå demokrati så röstade 37,85% av de röstberättigade den gången!
Hur få röstande kan man acceptera innan det inte längre kan kallas demokrati??
Antagligen finns det ett svar någonstans och jag tänker försöka ta reda på det.
Såg en annan dokumentär om USA där de sa saker som att drygt 100 miljoner amerikaner, alltså ca 30% lever under fattigdomsgränsen, i Detroit har 20% av innevånarna det senaste året fått vattnet avstängt pga obetalda räkningar!!!! Och detta sedan gas och el redan är avstängt!!
Om en tredjedel av världens rikaste lands befolkning lever i fattigdom..........hur bra fungerar då marknadsekonomi och kapitalism???
Frågor man kan fundera på.
To those of you who recived honours, awards and distinctions, I say well done. And to the C students, I say you too can be president of the United States George W Bush
Lee Atwater, mannen som uppfann den negativa presidenkampanjen, hävdade att ändamålet helgar medlen in absurdum, att vinna ett val med vilka till buds stående medel som helst var viktigare än allt annat.
Som svensk tänker man ju genast........sånt kan bara hända i USA..........men så kom jag att tänka på EU-omröstningen här i gamla Svedala och insåg att demokratin balanserar på en ytterst smal och svajig lina.
Det är ju nästa år val till Europaparlamentet, närmare bestämt den 7 juni och det är fem år sen sist (visst går tiden fort när man har roligt så säg) och apropå demokrati så röstade 37,85% av de röstberättigade den gången!
Hur få röstande kan man acceptera innan det inte längre kan kallas demokrati??
Antagligen finns det ett svar någonstans och jag tänker försöka ta reda på det.
Såg en annan dokumentär om USA där de sa saker som att drygt 100 miljoner amerikaner, alltså ca 30% lever under fattigdomsgränsen, i Detroit har 20% av innevånarna det senaste året fått vattnet avstängt pga obetalda räkningar!!!! Och detta sedan gas och el redan är avstängt!!
Om en tredjedel av världens rikaste lands befolkning lever i fattigdom..........hur bra fungerar då marknadsekonomi och kapitalism???
Frågor man kan fundera på.
To those of you who recived honours, awards and distinctions, I say well done. And to the C students, I say you too can be president of the United States George W Bush
torsdag 30 oktober 2008
tisdag 28 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
CryoShell - Closer To The Truth
"In individuals, insanity is rare; but in groups, parties, nations and epochs it is the rule" Nietzsche
onsdag 22 oktober 2008
Strutsar, hur moraliska är de egentligen?
Fick mig en käftsmäll idag, bildligt talat, hör bara:
Äntligen har jag då träffat på en sådan där människa som arbetar med att tillverka vapen/militär utrustning som används i krig. (Andra kanske säger fredsbevarande uppgifter)Hur som helst så har jag vid ett flertal tillfällen ställt mig själv och andra frågan: Hur kan de sova gott om natten när de indirekt medverkar till dödandet av andra, eller i alla fall medverkar till misär i andra länder än sitt eget? Hur kan de köpa mat till sina barn med pengar som kommer från en sådan arbetsinsats som dödar andras barn?
Visste var den tog den, och vad har jag att säga till mitt försvar? Att jag har större ansvar för mina barn än några jag aldrig kommer att få träffa eller ens se, utom möjligen på TV när amerikanarna missar sitt mål som vanligt?
Att de behöver mat på bordet, kläder på kroppen, datorer och mopeder?
Jag har gjort saker för att döva mitt samvete, somligt kan jag av naturliga skäl inte publicera annat handlar om fadderbarn, Individuelll Människohjälp och andra hjälporganisationer, men grundproblematiken finns ju kvar och samvetet är nog illa ansatt som det är.
-Pratar ni om vad det är ni tillverkar? Vad det ska användas till?
Nej, vi gör ju inte det, annat än att Svenska Freds är hatat som pesten för att de vill ta jobben från människor som jobbar hos oss, själviskt, egoistiskt och en djävla strutsmenalitet, ursäkta franskan.
Alla på BAE har fått gå en etikkurs, jag mitt nöt trodde ju i min enfald att det hade iaf något att göra med det moraliska i att sälja vapen som dödar, ack så fel jag hade.
Företaget är ju föremål för en av de största utredningarna i världen om mutor i allsköns affärer, bla JAS, så det var anledningen till kursen, muta inte men ska du prompt göra det, gör det snyggt och framförallt åk inte dit!
Så...........ett initiativ till lite moraliska frågeställningar på jobbet kan väl vara på sin plats, visst?
"Det är enklare att slåss för sina principer än att leva upp till dem" Alfred Adler
Äntligen har jag då träffat på en sådan där människa som arbetar med att tillverka vapen/militär utrustning som används i krig. (Andra kanske säger fredsbevarande uppgifter)Hur som helst så har jag vid ett flertal tillfällen ställt mig själv och andra frågan: Hur kan de sova gott om natten när de indirekt medverkar till dödandet av andra, eller i alla fall medverkar till misär i andra länder än sitt eget? Hur kan de köpa mat till sina barn med pengar som kommer från en sådan arbetsinsats som dödar andras barn?
Visste var den tog den, och vad har jag att säga till mitt försvar? Att jag har större ansvar för mina barn än några jag aldrig kommer att få träffa eller ens se, utom möjligen på TV när amerikanarna missar sitt mål som vanligt?
Att de behöver mat på bordet, kläder på kroppen, datorer och mopeder?
Jag har gjort saker för att döva mitt samvete, somligt kan jag av naturliga skäl inte publicera annat handlar om fadderbarn, Individuelll Människohjälp och andra hjälporganisationer, men grundproblematiken finns ju kvar och samvetet är nog illa ansatt som det är.
-Pratar ni om vad det är ni tillverkar? Vad det ska användas till?
Nej, vi gör ju inte det, annat än att Svenska Freds är hatat som pesten för att de vill ta jobben från människor som jobbar hos oss, själviskt, egoistiskt och en djävla strutsmenalitet, ursäkta franskan.
Alla på BAE har fått gå en etikkurs, jag mitt nöt trodde ju i min enfald att det hade iaf något att göra med det moraliska i att sälja vapen som dödar, ack så fel jag hade.
Företaget är ju föremål för en av de största utredningarna i världen om mutor i allsköns affärer, bla JAS, så det var anledningen till kursen, muta inte men ska du prompt göra det, gör det snyggt och framförallt åk inte dit!
Så...........ett initiativ till lite moraliska frågeställningar på jobbet kan väl vara på sin plats, visst?
"Det är enklare att slåss för sina principer än att leva upp till dem" Alfred Adler
lördag 18 oktober 2008
Time, sovmorgon (?) och margarin
Jag har återupptagit min prenumeration på tidningen Time, 900 riksdaler för att i tre års tid få en tidning i veckan med hyfsat intressanta artiklar i allehanda ämnen känns rätt OK.
Eftersom jag tog den i tre år fick jag en klocka med (vem använder sådana numer?) både digital och analog minsann och inte att förglömma tidtagarur, riktigt vad jag ska med just den funktion till har jag inte kommit på än men tids nog så.
Nåja, 05:29 i morse upptäckte jag att det minsann fanns en annan funktion på den också, alarm!!!!
Eftersom min dygnsrytm måhända inte är som de flestas hade jag nyss gått och lagt mig........nästan, och var alltså halvt medvetslös när eländet började pipa, famlade febrilt på nattduksbordet efter oljudet, fann den och tryckte till på någon knapp och si på tusan tystnaden den inte.
I fem minuter!!!!!!!
Snooze har jag ju nyss lärt mig är obra men nog fanns det en sådan funktion också, innan jag hittade hur man stängde av eländet var jag ju klarvaken...............hmm....vad egentligen var det som var så obra med snooze??
Alltså en lördagsmorgon halv sex, klarvaken om än mosig, vad göra?
Kaffe på, hämta tidningen...........ja eller hur........inte sjutton hade tidningbudet vaknat än.......ögonen föll då på den här gratistidningen vi i Öviks kommun får vare sig vi vill det eller ej.
Bläddrade förstrött i den och hittade ett reportage om frilansande läkare, Annika Dahlqvist heter hon och uttalade bla följande som lät intressant: "Jag anser att vi förgiftar våra barn med margarin och fettsnål mat".
Modern människa med en egen blogg förstås, här
Gå gärna in där och kolla, klart läsvärt.
"Mat är inte nödvändigtvis livsviktigt bara för att dina barn inte gillar det" Katherine Whitehorn
Jag snor mina citat från Livet.se
Eftersom jag tog den i tre år fick jag en klocka med (vem använder sådana numer?) både digital och analog minsann och inte att förglömma tidtagarur, riktigt vad jag ska med just den funktion till har jag inte kommit på än men tids nog så.
Nåja, 05:29 i morse upptäckte jag att det minsann fanns en annan funktion på den också, alarm!!!!
Eftersom min dygnsrytm måhända inte är som de flestas hade jag nyss gått och lagt mig........nästan, och var alltså halvt medvetslös när eländet började pipa, famlade febrilt på nattduksbordet efter oljudet, fann den och tryckte till på någon knapp och si på tusan tystnaden den inte.
I fem minuter!!!!!!!
Snooze har jag ju nyss lärt mig är obra men nog fanns det en sådan funktion också, innan jag hittade hur man stängde av eländet var jag ju klarvaken...............hmm....vad egentligen var det som var så obra med snooze??
Alltså en lördagsmorgon halv sex, klarvaken om än mosig, vad göra?
Kaffe på, hämta tidningen...........ja eller hur........inte sjutton hade tidningbudet vaknat än.......ögonen föll då på den här gratistidningen vi i Öviks kommun får vare sig vi vill det eller ej.
Bläddrade förstrött i den och hittade ett reportage om frilansande läkare, Annika Dahlqvist heter hon och uttalade bla följande som lät intressant: "Jag anser att vi förgiftar våra barn med margarin och fettsnål mat".
Modern människa med en egen blogg förstås, här
Gå gärna in där och kolla, klart läsvärt.
"Mat är inte nödvändigtvis livsviktigt bara för att dina barn inte gillar det" Katherine Whitehorn
Jag snor mina citat från Livet.se
fredag 10 oktober 2008
FK
Nån som sett Försäkringskassans senaste reklamkampanj? I nästan urskuldrande ordalag skyller de sitt paragrafrytteri på regeringen och ber folk att ringa till dem så de får förklara hur saker och ting egentligen ligger till.
Vaa?? Sicket skämt! Ringa till FK? Hur ska man kunna komma fram dit? Telefonköer på timmar ju och kommer man väl fram är man på fel ställe också hamnar man i en ny kö.
Ska fan vara sjuk idag.
Jag har i några veckor haft en kille med mig på jobbet som arbetstränat för att kolla huruvida han kan jobba överhuvudtaget, jag kan inte bedöma det men på slutet kom det någon snubbe som tydligen var införsatt i saken och skulle intervju oss hur det gått.
Han upplyste oss oinvigda (friska) vad som kommer att gälla framöver, kraven på de sjuka är att de om de så bara kan jobba en timme om dagen ska stå till arbetsmarknadens förfogande, får de inget jobb (vilken arbetsgivare vill ha en som kan jobba bara en timme om dagen?) ska Samhall anställa dem!!!!!
Samhall är så vitt jag begriper ett vinstdrivande företag som princip redan lagt ut all tillverkning till Asien och har kvar lite städning och uthyrning av folk typ bemanningsföretag.
I min lilla stad finns det redan företag som inga anställda har alls, de hyr folk av Samhall.
Nästa dumhet är regeringens idiotförslag att förenkla för företag att få F-skattesedel, idag måste man ha uppdrag av fler än en uppdragsgivare för att få en, men snart räcker det med en enda..........resultat?.......mindre företag kommer inte att behöva anställa alls utan de gör om sina anställda till enmansföretag.
Betänk vad detta innebär i en lågkonjunktur.
"Det är när gräsrötter sluter sig samman som de bildar en gräsmatta"
Vaa?? Sicket skämt! Ringa till FK? Hur ska man kunna komma fram dit? Telefonköer på timmar ju och kommer man väl fram är man på fel ställe också hamnar man i en ny kö.
Ska fan vara sjuk idag.
Jag har i några veckor haft en kille med mig på jobbet som arbetstränat för att kolla huruvida han kan jobba överhuvudtaget, jag kan inte bedöma det men på slutet kom det någon snubbe som tydligen var införsatt i saken och skulle intervju oss hur det gått.
Han upplyste oss oinvigda (friska) vad som kommer att gälla framöver, kraven på de sjuka är att de om de så bara kan jobba en timme om dagen ska stå till arbetsmarknadens förfogande, får de inget jobb (vilken arbetsgivare vill ha en som kan jobba bara en timme om dagen?) ska Samhall anställa dem!!!!!
Samhall är så vitt jag begriper ett vinstdrivande företag som princip redan lagt ut all tillverkning till Asien och har kvar lite städning och uthyrning av folk typ bemanningsföretag.
I min lilla stad finns det redan företag som inga anställda har alls, de hyr folk av Samhall.
Nästa dumhet är regeringens idiotförslag att förenkla för företag att få F-skattesedel, idag måste man ha uppdrag av fler än en uppdragsgivare för att få en, men snart räcker det med en enda..........resultat?.......mindre företag kommer inte att behöva anställa alls utan de gör om sina anställda till enmansföretag.
Betänk vad detta innebär i en lågkonjunktur.
"Det är när gräsrötter sluter sig samman som de bildar en gräsmatta"
tisdag 30 september 2008
In love......
Det har varit lite stilltje på inläggen här ett tag vilket beror på att livet består av mer än anekdoter och tramsiga inlägg på en blogg, sjukdom och död är saker vi människor aldrig riktigt kan förlika oss med trots att det är det oundvikliga slutet på vår tillvaro.
Inte nödvändigtvis sjukdom då men döden är ju det enda sättet att komma ifrån livet på.
När så någon närstående blir så sjuk att man inte bara inser att döden är nära utan att man faktiskt önskar livet ur dem bara för att de ska slippa lida längre ter sig själva livet i en liten annan dager och en världsekonomi i kris verkar helt plötsligt ytterst futtigt i sammanhanget.
Mitt livs första och största kärlek, tillika mor till två av mina barn gick bort i cancer för en dryg vecka sen och trots att det är snart nitton år sedan vi var gifta är naturligtvis saknaden enorm och riktigt hur jag ska hantera det vet jag inte.
Våra vuxna barn måste ju också lära sig hantera sin sorg och bli på något sätt vuxna på riktigt..........vad nu det är?
Att gråta hjälper ju........för stunden...........men saknaden..........alla samtal man tycker sig ha behövt ha?
Kärlek är vidunderligt och att ha älskat som vi älskade varandra är ett privilegium jag önskar att alla någon gång får uppleva om så bara för en kort tid, att dessutom ha barn tillsammans i ett kärleksförhållande är om möjligt ännu större.
I mitt hjärta finns det ett rum där bara du har tillträde, sov den eviga fridens sömn min älskade, fjärran från smärta, vaka över våra barn, se deras barn växa upp i vetskap att de liksom du är älskade.
Hittar ni kärleken, vårda den ömt, mister ni den, vårda de fina minnena djupt i ert hjärta men glöm inte att livet är till för de levande, njut av det och bejaka kärleken.
2
Inte nödvändigtvis sjukdom då men döden är ju det enda sättet att komma ifrån livet på.
När så någon närstående blir så sjuk att man inte bara inser att döden är nära utan att man faktiskt önskar livet ur dem bara för att de ska slippa lida längre ter sig själva livet i en liten annan dager och en världsekonomi i kris verkar helt plötsligt ytterst futtigt i sammanhanget.
Mitt livs första och största kärlek, tillika mor till två av mina barn gick bort i cancer för en dryg vecka sen och trots att det är snart nitton år sedan vi var gifta är naturligtvis saknaden enorm och riktigt hur jag ska hantera det vet jag inte.
Våra vuxna barn måste ju också lära sig hantera sin sorg och bli på något sätt vuxna på riktigt..........vad nu det är?
Att gråta hjälper ju........för stunden...........men saknaden..........alla samtal man tycker sig ha behövt ha?
Kärlek är vidunderligt och att ha älskat som vi älskade varandra är ett privilegium jag önskar att alla någon gång får uppleva om så bara för en kort tid, att dessutom ha barn tillsammans i ett kärleksförhållande är om möjligt ännu större.
I mitt hjärta finns det ett rum där bara du har tillträde, sov den eviga fridens sömn min älskade, fjärran från smärta, vaka över våra barn, se deras barn växa upp i vetskap att de liksom du är älskade.
Hittar ni kärleken, vårda den ömt, mister ni den, vårda de fina minnena djupt i ert hjärta men glöm inte att livet är till för de levande, njut av det och bejaka kärleken.
2
You left me, sweet, two legacies,—
A legacy of love
A Heavenly Father would content,
Had He the offer of;
You left me boundaries of pain
Capacious as the sea,
Between eternity and time,
Your consciousness and me.
torsdag 18 september 2008
Sov så gott.................
Death is not the end
Death can never be the end.
Death is the road.
Life is the traveller.
The Soul is the Guide
...
Our mind thinks of death.
Our heart thinks of life
Our soul thinks of Immortality.
Death can never be the end.
Death is the road.
Life is the traveller.
The Soul is the Guide
...
Our mind thinks of death.
Our heart thinks of life
Our soul thinks of Immortality.
onsdag 17 september 2008
tisdag 9 september 2008
Vill inte förstå..........
förlamande iskall hand
kramar mitt hjärta
du säger
tio dagar
tårar
vanmakt
varför
just du
jag älskar dig
kramar mitt hjärta
du säger
tio dagar
tårar
vanmakt
varför
just du
jag älskar dig
tisdag 2 september 2008
Har du mage att.......
Varför blir gravida kvinnors putande magar snudd på allmän egendom?
Allsköns mer eller mindre suspekta typer som annars minsann aldrig skulle komma på tanken att ta på en annans kvinna får helt plötsligt väldigt svårt att låta bli.
Visst är det något visst med ett nytt spirande liv inuti en mage men det känns ju som om det borde vara upp till den blivande modern att bestämma om sin kropp.
En kvinna jag känner är begåvad med en sanslöst bizarr, snudd på morbid humor och helt underbar att ha som vän, hon var med om en rätt festlig grej mitt i allt elände.
I åttonde månaden dog hennes barn i magen men skulle ändå föda fram det på naturlig väg, några dagar innan sitter hon på ett café med en vännina då det kommer fram en vilt främmande man och undrar väldigt artigt om han skulle kunna få känna på hennes mage.
Jajamen säger min vän och hivar upp tröjan så han kan lägga örat på den för han ville ju höra och känna sparkarna.
Den sover nog säger mannen, för den rör sig inte alls.
Du, säger min vän, om den rör sig efter din handpåläggning så kommer påven att göra dig till Jesus eller nåt, för det här barnet har varit dött i två veckor.
Han försvann fortare än kvickt..........
Idag fick jag ett nytt epitet av en jag kallar för elvispen, uppviglare kallade hon mig, inte i ansiktet men på omvägar, riktigt varför eller på vilket sätt jag skulle uppvigla fick jag väl inte riktigt klart för mig men antagligen lär jag väl få reda på det också så småningom.
Något att se fram emot.
Jag har fått på min lott att lotsa en kille som ska arbetspröva på jobbet efter en olycka han var med om för en del år sedan, han såg ju lagom munter ut i början men tinade upp så småningom och innan dagen var slut tyckte han att det var länge sedan han haft så kul.
Klart positivt både för honom och oss andra som kanske inte alla dagar tycker att det är riktigt såå kul då........även om vi faktiskt skrattar både ofta och mycket.
Annat mindre kul är att min gamla Volvo håller på att ge upp och faller i princip i bitar så antingen får jag köra den på skroten, vilket väl de flesta jag känner tycker jag borde varit gjort för typ tre år sedan, eller ta mig i kragen och göra något radikalt.........som att byta ut en och annan pinal på den.
Låter dyrt hur man än vrider på det, så om någon har en nästan gratis ny bil som drar ingenting så hör gärna av er.
Woman was taken out of man; not out of his head to top him, nor out of his feet to be trampled underfoot; but out of his side to be equal to him, under his arm to be protected, and near his heart to be loved. Oscar Wilde
Allsköns mer eller mindre suspekta typer som annars minsann aldrig skulle komma på tanken att ta på en annans kvinna får helt plötsligt väldigt svårt att låta bli.
Visst är det något visst med ett nytt spirande liv inuti en mage men det känns ju som om det borde vara upp till den blivande modern att bestämma om sin kropp.
En kvinna jag känner är begåvad med en sanslöst bizarr, snudd på morbid humor och helt underbar att ha som vän, hon var med om en rätt festlig grej mitt i allt elände.
I åttonde månaden dog hennes barn i magen men skulle ändå föda fram det på naturlig väg, några dagar innan sitter hon på ett café med en vännina då det kommer fram en vilt främmande man och undrar väldigt artigt om han skulle kunna få känna på hennes mage.
Jajamen säger min vän och hivar upp tröjan så han kan lägga örat på den för han ville ju höra och känna sparkarna.
Den sover nog säger mannen, för den rör sig inte alls.
Du, säger min vän, om den rör sig efter din handpåläggning så kommer påven att göra dig till Jesus eller nåt, för det här barnet har varit dött i två veckor.
Han försvann fortare än kvickt..........
Idag fick jag ett nytt epitet av en jag kallar för elvispen, uppviglare kallade hon mig, inte i ansiktet men på omvägar, riktigt varför eller på vilket sätt jag skulle uppvigla fick jag väl inte riktigt klart för mig men antagligen lär jag väl få reda på det också så småningom.
Något att se fram emot.
Jag har fått på min lott att lotsa en kille som ska arbetspröva på jobbet efter en olycka han var med om för en del år sedan, han såg ju lagom munter ut i början men tinade upp så småningom och innan dagen var slut tyckte han att det var länge sedan han haft så kul.
Klart positivt både för honom och oss andra som kanske inte alla dagar tycker att det är riktigt såå kul då........även om vi faktiskt skrattar både ofta och mycket.
Annat mindre kul är att min gamla Volvo håller på att ge upp och faller i princip i bitar så antingen får jag köra den på skroten, vilket väl de flesta jag känner tycker jag borde varit gjort för typ tre år sedan, eller ta mig i kragen och göra något radikalt.........som att byta ut en och annan pinal på den.
Låter dyrt hur man än vrider på det, så om någon har en nästan gratis ny bil som drar ingenting så hör gärna av er.
Woman was taken out of man; not out of his head to top him, nor out of his feet to be trampled underfoot; but out of his side to be equal to him, under his arm to be protected, and near his heart to be loved. Oscar Wilde
måndag 1 september 2008
Frost och omorganisation
Första september och det första man ser när man slår upp sina ljusblå är att det är alldeles vitt ute av frost!!!!!!!
Visserligen sken solen från en klarblå himmel och det var fantastiskt vackert, men ändå…….hösten ÄR här och jag som inte ens tyckt att vi haft en riktig sommar…..hmmm.
Sonen, en av de fem, ska minsann få fara till det stora landet i väster…….visserligen ska han jobba men ändå, fast det är väl honom väl unt då, han jobbar nog lite för mycket den pojken.
Själv har jag väl mest den åsikten att jobbet inkräktar rätt menligt på min fritid även om vi emellanåt har ganska kul på jobbet, kanske inte direkt jobbet i sig precis men snacket arbetskamrater emellan.
Eftersom vi är rätt många på mitt jobb så finns det ju så att säga en av varje sort, trevliga, glada, surputtar, gnällspikar och en och annan psykopat förstås, på det stora hela ett ganska normalt tvärsnitt av den svenska befolkningen……..eller skulle man kanske säga den norrländska.
För vill man odla sina fördomar är det en rätt enkel match hos oss.
Att människan är ett vanedjur är väl allom känt men i vissa fall kan det ju gå till överdrift, en kille hade egenheten att han när han skulle åka hem, tvättade sig och bytte om innan han stämplade ut och gick till parkeringen.
Hans fru gjorde som man skulle alltså stämplade ut och gick sen och tvättade sig och bytte om, detta fick ju naturligtvis till följd att han vackert fick sitta och vänta ett par minuter varje dag på henne.
Då sätter sig karl’n och räknar ut hur många minuter han ”förlorar” varje år på att sitta där och vänta och ondgör sig över detta för henne!!!!
Han gör alltså fel men får det att låta som om det vore hennes fel, man tar sig för pannan.
En del verkar iaf trivas alldeles ypperligt på jobbet, kommer och stämplar in vid kvart över fem, halv sex………på morgonen!!!!!!!! Utan att behöva det??
Man kan undra när de går och lägger sig egentligen…….21:00 typ?
Nåja, det är ju tur att vi är olika.
En ganska skön lirare är han som Hejar på en varenda gång han ser en under dagens lopp som om han ser en för första gången på dagen, kan bli ett tiotal gånger säkert under en dag.
VD:n har en annan taktik, han Hejar inte på någon överhuvudtaget så vitt jag vet, men så är han ju stockholmare också.
Han har förresten iscensatt en omorganisation som heter duga, ja-sägare får en plats i den inre cirkeln medan de som vågar ifrågasätta hamnar i kylan, ledarskap stavas utbildning och erfarenhet är en belastning.
Slutresultatet har vi inte sett än men man bävar medan han som knappast tänker vara kvar någon längre tid säkert som amen i kyrkan får en fjäder i hatten.
Olika är ödets lotter här i livet, kompetensväxling kallas det för när folk som troget jobbat i åratal, aldrig blivit erbjudna fortbildning ersätts av oerfarna ungdomar med någon slags akademisk utbildning som också genom någon slags magi gör dem lämpade som chefer.
För är det något vi har blivit begåvade med under denna omorganisation så är det chefer, en attans massa chefer, vissa har inte ens några under sig…….ja stolen de vilar röven på då, men inga människor.
Märkligt fenomen det där.
Jag kom senare i livet att lära mig att vi tenderar att möta varje ny situation med att omorganisera……en underbar metod för att skapa en illusion av framsteg medan man framkallar förvirring, ineffektivitet och dålig moral.
Petronius Arbiter f.27 e.Kr-d66 e.Kr
Visserligen sken solen från en klarblå himmel och det var fantastiskt vackert, men ändå…….hösten ÄR här och jag som inte ens tyckt att vi haft en riktig sommar…..hmmm.
Sonen, en av de fem, ska minsann få fara till det stora landet i väster…….visserligen ska han jobba men ändå, fast det är väl honom väl unt då, han jobbar nog lite för mycket den pojken.
Själv har jag väl mest den åsikten att jobbet inkräktar rätt menligt på min fritid även om vi emellanåt har ganska kul på jobbet, kanske inte direkt jobbet i sig precis men snacket arbetskamrater emellan.
Eftersom vi är rätt många på mitt jobb så finns det ju så att säga en av varje sort, trevliga, glada, surputtar, gnällspikar och en och annan psykopat förstås, på det stora hela ett ganska normalt tvärsnitt av den svenska befolkningen……..eller skulle man kanske säga den norrländska.
För vill man odla sina fördomar är det en rätt enkel match hos oss.
Att människan är ett vanedjur är väl allom känt men i vissa fall kan det ju gå till överdrift, en kille hade egenheten att han när han skulle åka hem, tvättade sig och bytte om innan han stämplade ut och gick till parkeringen.
Hans fru gjorde som man skulle alltså stämplade ut och gick sen och tvättade sig och bytte om, detta fick ju naturligtvis till följd att han vackert fick sitta och vänta ett par minuter varje dag på henne.
Då sätter sig karl’n och räknar ut hur många minuter han ”förlorar” varje år på att sitta där och vänta och ondgör sig över detta för henne!!!!
Han gör alltså fel men får det att låta som om det vore hennes fel, man tar sig för pannan.
En del verkar iaf trivas alldeles ypperligt på jobbet, kommer och stämplar in vid kvart över fem, halv sex………på morgonen!!!!!!!! Utan att behöva det??
Man kan undra när de går och lägger sig egentligen…….21:00 typ?
Nåja, det är ju tur att vi är olika.
En ganska skön lirare är han som Hejar på en varenda gång han ser en under dagens lopp som om han ser en för första gången på dagen, kan bli ett tiotal gånger säkert under en dag.
VD:n har en annan taktik, han Hejar inte på någon överhuvudtaget så vitt jag vet, men så är han ju stockholmare också.
Han har förresten iscensatt en omorganisation som heter duga, ja-sägare får en plats i den inre cirkeln medan de som vågar ifrågasätta hamnar i kylan, ledarskap stavas utbildning och erfarenhet är en belastning.
Slutresultatet har vi inte sett än men man bävar medan han som knappast tänker vara kvar någon längre tid säkert som amen i kyrkan får en fjäder i hatten.
Olika är ödets lotter här i livet, kompetensväxling kallas det för när folk som troget jobbat i åratal, aldrig blivit erbjudna fortbildning ersätts av oerfarna ungdomar med någon slags akademisk utbildning som också genom någon slags magi gör dem lämpade som chefer.
För är det något vi har blivit begåvade med under denna omorganisation så är det chefer, en attans massa chefer, vissa har inte ens några under sig…….ja stolen de vilar röven på då, men inga människor.
Märkligt fenomen det där.
Jag kom senare i livet att lära mig att vi tenderar att möta varje ny situation med att omorganisera……en underbar metod för att skapa en illusion av framsteg medan man framkallar förvirring, ineffektivitet och dålig moral.
Petronius Arbiter f.27 e.Kr-d66 e.Kr
lördag 30 augusti 2008
Lite regn har väl ingen dött av.........
Någon där uppe bestämde sig i torsdags natt för att testa Öviksbornas tålamod och öppnade himlens alla slussar och lät vatten i mängder skölja bort vägar, knäcka huvudvattenledningen till staden och testa ambfibiefunktionaliteten på min gamla Volvo.
Dessutom härjade tydligen också en del minitromber och skyfflade runt diverse saker till allmän förtret för grannar vars tak skadades av kringflygande studsmattor och växthus.
Hur mycket vatten som faktiskt kom ner tvistar di lärde om men ett intressant faktum är ju att vi som samhälle är extremt sårbart om endast ett dygns regnande kan ställa till det så infernaliskt, lägg till lite elavbrott också så står vi oss slätt.
Annars har drottningen i huset, katten Ida, återvänt från sin turne och ordningen är därmed återställd i detta hus, vart hon befunnit sig vete väl sjutton men hon såg ju inte direkt svältfödd ut om än något tilltufsad i pälsen.
Möjligen vet hon mer än hon talat om och älgjakten börjar ju nu på måndag i detta området och med skogen full av skjutglada jägare kan det ju vara en god idé att hålla sig därifrån, för ser de inte skillnad på en bärplockare och en älg kan de väl ta henne för en björn vilket det ju också är jakt på just nu?!
Apropå det så brast en väns tre och ett halvt åriga barnbarn ut i hjärtskärande gråt när hon hörde att det skulle skjutas björn..........hennes lite äldre bror heter ju så. Inte lätt.
En jobbarkompis blev häromdagen påkörd bakifrån när hon stod still i en bilkö, skrikande bromsar och en djävla duns fick hennes bil att flyga in i framförvarande bil osv......
Ut ur den påkörande bilen skuttar (?) en 80 årig farbror skitförbannad för att hon kört på honom!!!!!! Tom polisen blev lätt förvirrad när de hörde den versionen.
Jag skriker inte på att man ska ta körkortet av äldre men visst kunde väl ett litet test nu och då vara på sin plats, saker och ting förändras ju under årens lopp, typ syn och reaktionsförmåga.
En annan arbetskamrat har gått på myten att kvinnor av någon outgrundlig anledning skulle vara begåvad med bättre simultanförmåga än män och gör sitt bästa för att bevisa saken genom att samtidigt köra truck, prata i telefon och dricka kaffe.
Funkar ju fan så dåligt kan jag upplysa om och skulle vi, som lagen föreskriver, skriva tillbudsrapporter varje gång det smäller eller är attans nära att någon blir påkörd skulle vi vara tvungna att anställa någon på minst halvtid för bara den saken.
De människor som folk talar illa om är i regel dem som de fruktar.
Varför säger mannen då alltid så mycket nedsättande om kvinnan?
Dessutom härjade tydligen också en del minitromber och skyfflade runt diverse saker till allmän förtret för grannar vars tak skadades av kringflygande studsmattor och växthus.
Hur mycket vatten som faktiskt kom ner tvistar di lärde om men ett intressant faktum är ju att vi som samhälle är extremt sårbart om endast ett dygns regnande kan ställa till det så infernaliskt, lägg till lite elavbrott också så står vi oss slätt.
Annars har drottningen i huset, katten Ida, återvänt från sin turne och ordningen är därmed återställd i detta hus, vart hon befunnit sig vete väl sjutton men hon såg ju inte direkt svältfödd ut om än något tilltufsad i pälsen.
Möjligen vet hon mer än hon talat om och älgjakten börjar ju nu på måndag i detta området och med skogen full av skjutglada jägare kan det ju vara en god idé att hålla sig därifrån, för ser de inte skillnad på en bärplockare och en älg kan de väl ta henne för en björn vilket det ju också är jakt på just nu?!
Apropå det så brast en väns tre och ett halvt åriga barnbarn ut i hjärtskärande gråt när hon hörde att det skulle skjutas björn..........hennes lite äldre bror heter ju så. Inte lätt.
En jobbarkompis blev häromdagen påkörd bakifrån när hon stod still i en bilkö, skrikande bromsar och en djävla duns fick hennes bil att flyga in i framförvarande bil osv......
Ut ur den påkörande bilen skuttar (?) en 80 årig farbror skitförbannad för att hon kört på honom!!!!!! Tom polisen blev lätt förvirrad när de hörde den versionen.
Jag skriker inte på att man ska ta körkortet av äldre men visst kunde väl ett litet test nu och då vara på sin plats, saker och ting förändras ju under årens lopp, typ syn och reaktionsförmåga.
En annan arbetskamrat har gått på myten att kvinnor av någon outgrundlig anledning skulle vara begåvad med bättre simultanförmåga än män och gör sitt bästa för att bevisa saken genom att samtidigt köra truck, prata i telefon och dricka kaffe.
Funkar ju fan så dåligt kan jag upplysa om och skulle vi, som lagen föreskriver, skriva tillbudsrapporter varje gång det smäller eller är attans nära att någon blir påkörd skulle vi vara tvungna att anställa någon på minst halvtid för bara den saken.
De människor som folk talar illa om är i regel dem som de fruktar.
Varför säger mannen då alltid så mycket nedsättande om kvinnan?
onsdag 27 augusti 2008
Urbota korkat
Egentligen hade jag tänkt skriva några rader om Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars debattinlägg i Newsmill, men tydligen är det redan folkstorm och dessutom är det så urbota korkat att det inte ens förtjänar att kommenteras.
I allra bästa fall är det ett sätt att försöka provocera, vilket de onekligen lyckats göra, men även som provokation är det plumpt och osmakligt.
För er som fattar nada av vad jag menar, kolla Metro från igår (26/8) eller Newsmill, (http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/24/jessica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-om-carl-hamilton-sluta-las-guillou-alska-istallet/) om ni ids.
På jobbet pågick en annan diskussion om jämlikhet, en kille sammanboende med sin tjej i ett hus hon äger betalar inte ett öre för sig hemma, inte mat, inte en elräkning, inte ett skit…..förutom lite reparationer på kåken.
Vi vanliga dödliga som försöker dela på inkomster och utgifter trodde ju först att han skämtade men tydligen var det på fullt allvar.
Han hade sa han en räkning denna månad på 75:-, resten kunde han göra vad han ville med!
Om hon åtminstone varit miljonär kunde jag kanske förstått något av resonemanget, men antagligen tjänar hon mindre än han gör, att hon går med på det övergår mitt förstånd liksom att han har mage att dels göra det dels tala om det för oss.
En stilla förhoppning är måhända att han blir blåst på konfekten tids nog.
Outsourcing och världsklass är modeorden på jobbet just nu liksom ett gammalt sextiotalskoncept från Toyota kallat “ständiga förbättringar”.
Inget av det har ledningen lyckats implementera (Fina ord jag kan va? Lärt mig på jobbet!)
Om jag fattat saken rätt så är det ledningsgruppen och några till som tycker idéerna är bra, alla andra tycker mest att det stjäl tid från det vi faktiskt är anställda för att göra och får betalt för……..jobba.
För medan vi står framför en tavla timmevis i veckan och lyssnar på en högst oengagerad arbetsledare så inte fan är det någon som utför vårt jobb inte.
Vi som har jobbat några tiotal år på firman vet ju att trender kommer och går och visserligen kostar alla dylika projekt åtskilliga miljoner, och gudarna ska veta att det varit några stycken under årens lopp, men å andra sidan är det bättre att de engagerar sig i sånt så gör de iaf inget annat dumt.
Projektarbete är ju förresten en annan sak de lärt sig nyssens, nu ska tom löneformsarbetet drivas i projektform, slutar väl med att de rationaliserar bort lönerna……….möjligen kan vi få aktier eller något annat skit.
Arbete: ett av de förfaranden genom vilket person A skaffar egendom åt B.
I allra bästa fall är det ett sätt att försöka provocera, vilket de onekligen lyckats göra, men även som provokation är det plumpt och osmakligt.
För er som fattar nada av vad jag menar, kolla Metro från igår (26/8) eller Newsmill, (http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/24/jessica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-om-carl-hamilton-sluta-las-guillou-alska-istallet/) om ni ids.
På jobbet pågick en annan diskussion om jämlikhet, en kille sammanboende med sin tjej i ett hus hon äger betalar inte ett öre för sig hemma, inte mat, inte en elräkning, inte ett skit…..förutom lite reparationer på kåken.
Vi vanliga dödliga som försöker dela på inkomster och utgifter trodde ju först att han skämtade men tydligen var det på fullt allvar.
Han hade sa han en räkning denna månad på 75:-, resten kunde han göra vad han ville med!
Om hon åtminstone varit miljonär kunde jag kanske förstått något av resonemanget, men antagligen tjänar hon mindre än han gör, att hon går med på det övergår mitt förstånd liksom att han har mage att dels göra det dels tala om det för oss.
En stilla förhoppning är måhända att han blir blåst på konfekten tids nog.
Outsourcing och världsklass är modeorden på jobbet just nu liksom ett gammalt sextiotalskoncept från Toyota kallat “ständiga förbättringar”.
Inget av det har ledningen lyckats implementera (Fina ord jag kan va? Lärt mig på jobbet!)
Om jag fattat saken rätt så är det ledningsgruppen och några till som tycker idéerna är bra, alla andra tycker mest att det stjäl tid från det vi faktiskt är anställda för att göra och får betalt för……..jobba.
För medan vi står framför en tavla timmevis i veckan och lyssnar på en högst oengagerad arbetsledare så inte fan är det någon som utför vårt jobb inte.
Vi som har jobbat några tiotal år på firman vet ju att trender kommer och går och visserligen kostar alla dylika projekt åtskilliga miljoner, och gudarna ska veta att det varit några stycken under årens lopp, men å andra sidan är det bättre att de engagerar sig i sånt så gör de iaf inget annat dumt.
Projektarbete är ju förresten en annan sak de lärt sig nyssens, nu ska tom löneformsarbetet drivas i projektform, slutar väl med att de rationaliserar bort lönerna……….möjligen kan vi få aktier eller något annat skit.
Arbete: ett av de förfaranden genom vilket person A skaffar egendom åt B.
tisdag 26 augusti 2008
Irak o mopeder
Hörde med ett halvt öra på radion i morse om att allt fler flyktingar som fått avslag på sin asylansökan går under jorden i Sverige.
Numera har det ju inrättats speciella domstolar som tar dessa beslut för att de som bestämmer tror att det ses som mer legitimt hos flyktingarna än som förut när det "bara" var en tjänsteman.
Besluten grundar sig dock på samma regler som fastställs av utlämningsnämnden, tex att det inte pågår någon väpnad konflikt i Afghanistan eller Irak!!!!
Kriget i Irak är alltså inte en väpnad konflikt utan en........vadå? Jag fattar nada.
Rekommenderar UD att vi svenskar kan fara till Irak utan fara för liv o lem?
Ving eller något annat resebolag borde kanske undersöka intresset för charterresor dit, jag kan ställa mig i första ledet för en insamling av pengar till en charterresa för hugade politiker som tycker att det inte råder någon väpnad konflikt där!
I det lite mindre perspektivet blir det närmast folkstorm i lilla Övik när en hoper ungdomar med mopeder samlas och far genom staden........hulliganer och vad gör polisen skriks det i kör, men ingen frågar dessa ungdomar vad syftet är.
Istället extrainkallas MC-poliser för att stävja eländet............vad gör vi med våra barn egentligen?
Barn är i större behov av förebilder än av kritik. Joseph Joubert
Numera har det ju inrättats speciella domstolar som tar dessa beslut för att de som bestämmer tror att det ses som mer legitimt hos flyktingarna än som förut när det "bara" var en tjänsteman.
Besluten grundar sig dock på samma regler som fastställs av utlämningsnämnden, tex att det inte pågår någon väpnad konflikt i Afghanistan eller Irak!!!!
Kriget i Irak är alltså inte en väpnad konflikt utan en........vadå? Jag fattar nada.
Rekommenderar UD att vi svenskar kan fara till Irak utan fara för liv o lem?
Ving eller något annat resebolag borde kanske undersöka intresset för charterresor dit, jag kan ställa mig i första ledet för en insamling av pengar till en charterresa för hugade politiker som tycker att det inte råder någon väpnad konflikt där!
I det lite mindre perspektivet blir det närmast folkstorm i lilla Övik när en hoper ungdomar med mopeder samlas och far genom staden........hulliganer och vad gör polisen skriks det i kör, men ingen frågar dessa ungdomar vad syftet är.
Istället extrainkallas MC-poliser för att stävja eländet............vad gör vi med våra barn egentligen?
Barn är i större behov av förebilder än av kritik. Joseph Joubert
måndag 25 augusti 2008
Relativt
Allt är relativt…..Glocalnets bredband på 8mB (som är max där jag bor pga Telia……igen!) visade sig vara 0,5mB efter ett TP-test, tyckte väl det gick söligt om än fortare än modemet!
Supporten har stängt efter 18 på helger………varför är jag förvånad?
Mer relativt, gav mina vänner (??) getingarna ett erbjudande de inte kunde neka till så de flyttade……..vart kan man undra, men ett tag verkade min skorsten som ett bra alternativ…….tills jag snabbt som ögat fick fyr i pannan och jagade iväg eventuella spanare.
Det sägs att katter lär ska ha två hem, de som får gå ut vill säga, min Ida har garanterat det för nu är hon pyts väck igen, ifjol somras försvann hon i sex veckor, gillade väl inte maten eller nåt vad vet jag.
Jag har ju delad vårdnad om henne med en dam i vårt västra broderland…….hmm……hon kanske har emigrerat?
Liftat med någon?
OS är slut, tack och lov, blev dock fascinerad av sporten Taekwondo som var ungefär det löjligaste jag sett på år och dar, två människor iförda någon slags rymddräkt står och studsar framför varandra för att hitta en lucka att sparka den andra medvetslös med en spark åt huvudet.
Iofs var den enda jag såg som faktiskt fick sig en spark en svensk domare som tydligen genom lottdragning utsett ”fel” gubbe som vinnare!!
Han som förlorade blev så förbannad att han sparkade ner den stackars domaren, lysande reklam för kampsporter!!
Tänk er att komma hem och skryta med ett OS-guld man vunnit genom lottdragning, snacka om prestation.
Om det inte vore för det faktum att teven och kylskåpet vanligtvis står så långt ifrån varandra skulle en del av oss inte få någon motion över huvud taget.
Supporten har stängt efter 18 på helger………varför är jag förvånad?
Mer relativt, gav mina vänner (??) getingarna ett erbjudande de inte kunde neka till så de flyttade……..vart kan man undra, men ett tag verkade min skorsten som ett bra alternativ…….tills jag snabbt som ögat fick fyr i pannan och jagade iväg eventuella spanare.
Det sägs att katter lär ska ha två hem, de som får gå ut vill säga, min Ida har garanterat det för nu är hon pyts väck igen, ifjol somras försvann hon i sex veckor, gillade väl inte maten eller nåt vad vet jag.
Jag har ju delad vårdnad om henne med en dam i vårt västra broderland…….hmm……hon kanske har emigrerat?
Liftat med någon?
OS är slut, tack och lov, blev dock fascinerad av sporten Taekwondo som var ungefär det löjligaste jag sett på år och dar, två människor iförda någon slags rymddräkt står och studsar framför varandra för att hitta en lucka att sparka den andra medvetslös med en spark åt huvudet.
Iofs var den enda jag såg som faktiskt fick sig en spark en svensk domare som tydligen genom lottdragning utsett ”fel” gubbe som vinnare!!
Han som förlorade blev så förbannad att han sparkade ner den stackars domaren, lysande reklam för kampsporter!!
Tänk er att komma hem och skryta med ett OS-guld man vunnit genom lottdragning, snacka om prestation.
Om det inte vore för det faktum att teven och kylskåpet vanligtvis står så långt ifrån varandra skulle en del av oss inte få någon motion över huvud taget.
lördag 23 augusti 2008
Om, getingar och Glocalnet
Så har då Glocalnet äntligen lyckats pilla in rätt kabel i rätt hål och förärat mig med mitt bredband som jag hade begärt att få flyttat från en adress till en annan, tog ju bara 33 arbetsdagar!!!
Anledningen till att man behandlar sina trogna kunder på detta styvmoderliga sätt kan man ju fundera på, själva skyller de på Telia, jag inbillar mig nog att det har med pengar att göra, kostar ju att ha personal.
Under tiden man är utan sitt bredband hänvisar de till modemanvändning, knappast gratis och stenålder frågar du mig, visst skickade de mig ett så kallat mobilt bredband, ett veritabelt skämt om man bor tre mil från E4:an och hastigheten de lovar är om möjligt ett ännu större skämt.
Nåja, i vart fall fick denna modem användning mig att fundera över hur man reagerar över saker här i livet, hur kan man bli irriterad över något så urbota dumt som att en sak går tre sekunder långsammare än vanligt?
Jag brukar inte bli upprörd över småsaker men dessa futtiga sekunder har på något magiskt sätt tagit kontrollen ifrån mig och jag finner mig själv på gränsen till hysteri, nåja, när det tar såå lång tid att få fram en sida på nätet.
Vad gör det med oss detta media?
Att sitta i timtal framför en brasa och bara njuta av att se lågorna flamma eller glo på ett flöte en ljum sommarkväll är ju så ofantligt rogivande.
Antagligen är det väl samma fenomen som får en i vanliga fall fullständigt normal människa att mer eller mindre gå upp i limningen om de råkar glömma mobilen hemma en dag och finner sig själva ytterst förvånade att det faktiskt går att överleva detta tillstånd också.
Är det någon som kommer ihåg att man för en massa år sedan på full allvar diskuterade i Sveriges riksdag att införa en TV-fri dag i veckan?
Kanske dags att införa en mobil och datorfri månad om året för folk?
Jag var ju ute och åkte lite buss häromsistens och tro mig 97% av alla resenärer höll någon del av resan på att fippla med sin mobil, 30% med sin dator varav alla var mobilt uppkopplade antingen med sin egen eller bussens Internet.
Vadan detta enorma behov av att hela tiden kunna bli nådd?
Hur överlevde vi förr?
Tro mig jag är inte teknikfientlig alls, jag bara förstår inte att vi inte inser att vi är föremål för ett skapat behov, att vi tillåter oss att bli så manipulerade för att några få ska bli ofantligt rika, för till syvende och sist är det ju det saken handlar om. Mammon regerar.
Vart tog behovet av närhet och ögonkontakt vägen kan man fråga sig?
Att samtala öga mot öga i en timme ger mer än tusen mail………..håll med om det iaf.
I morgon ska jag samtala öga mot öga med en hoper getingar som bosatt sig i min ved, sist vann de diskussionen om huruvida de skulle flytta eller ej, jag tror mig ha funnit en hyfsat pacifistisk metod att övertyga dem om motsatsen nu……..fast de är ju sluga de små rackarna så man vet aldrig.
Om inte om fanns hade man inget val.
Anledningen till att man behandlar sina trogna kunder på detta styvmoderliga sätt kan man ju fundera på, själva skyller de på Telia, jag inbillar mig nog att det har med pengar att göra, kostar ju att ha personal.
Under tiden man är utan sitt bredband hänvisar de till modemanvändning, knappast gratis och stenålder frågar du mig, visst skickade de mig ett så kallat mobilt bredband, ett veritabelt skämt om man bor tre mil från E4:an och hastigheten de lovar är om möjligt ett ännu större skämt.
Nåja, i vart fall fick denna modem användning mig att fundera över hur man reagerar över saker här i livet, hur kan man bli irriterad över något så urbota dumt som att en sak går tre sekunder långsammare än vanligt?
Jag brukar inte bli upprörd över småsaker men dessa futtiga sekunder har på något magiskt sätt tagit kontrollen ifrån mig och jag finner mig själv på gränsen till hysteri, nåja, när det tar såå lång tid att få fram en sida på nätet.
Vad gör det med oss detta media?
Att sitta i timtal framför en brasa och bara njuta av att se lågorna flamma eller glo på ett flöte en ljum sommarkväll är ju så ofantligt rogivande.
Antagligen är det väl samma fenomen som får en i vanliga fall fullständigt normal människa att mer eller mindre gå upp i limningen om de råkar glömma mobilen hemma en dag och finner sig själva ytterst förvånade att det faktiskt går att överleva detta tillstånd också.
Är det någon som kommer ihåg att man för en massa år sedan på full allvar diskuterade i Sveriges riksdag att införa en TV-fri dag i veckan?
Kanske dags att införa en mobil och datorfri månad om året för folk?
Jag var ju ute och åkte lite buss häromsistens och tro mig 97% av alla resenärer höll någon del av resan på att fippla med sin mobil, 30% med sin dator varav alla var mobilt uppkopplade antingen med sin egen eller bussens Internet.
Vadan detta enorma behov av att hela tiden kunna bli nådd?
Hur överlevde vi förr?
Tro mig jag är inte teknikfientlig alls, jag bara förstår inte att vi inte inser att vi är föremål för ett skapat behov, att vi tillåter oss att bli så manipulerade för att några få ska bli ofantligt rika, för till syvende och sist är det ju det saken handlar om. Mammon regerar.
Vart tog behovet av närhet och ögonkontakt vägen kan man fråga sig?
Att samtala öga mot öga i en timme ger mer än tusen mail………..håll med om det iaf.
I morgon ska jag samtala öga mot öga med en hoper getingar som bosatt sig i min ved, sist vann de diskussionen om huruvida de skulle flytta eller ej, jag tror mig ha funnit en hyfsat pacifistisk metod att övertyga dem om motsatsen nu……..fast de är ju sluga de små rackarna så man vet aldrig.
Om inte om fanns hade man inget val.
fredag 22 augusti 2008
Disciplin, buss o livet
Disciplin kan ju också vara att inse att verkligheten egentligen finns någonstans långt bortom datorer, där världen på ett sällsamt skrämmande sätt faktiskt fortsätter att spela oss människor spratt av allehanda slag trots att sådana som jag och kanske du som läser detta gör allt vi kan för att gömma oss bakom vår skärm.
Då kan disciplin vara att lämna allt, nåja, skärmen och cybervärlden iaf, och bege sig ut i det där skrämmande, känna att det finns dofter att insupa, saker att se och natur att begapa och begrunda.
Eller för den delen människor att bara titta på.
Begav mig söderut medelst buss häromsistens och för er sörlänningar som tror att Norrland är det där som börjar norr om tullarna med försupna, sjukskrivna och fåordiga människor iklädda glesbygdskavaj året runt kan jag meddela att fördomen fungerar åt andra hållet med.
Fast vi tror nog snarare att ni är pengagalna, egotrippade och med ett outvecklat sinne för empati, tillika gillandes natur om den stavas park och har grusade gångar.
Nåja, jag fascineras av att man kan bo så tätt inpå varandra, att man frivilligt sätter sig i en bil för att bli sittandes i köer som kryper fram långsammare än man kan gå och att människor, inte går utan småspringer hela tiden med en lite panikslagen blick i ögonen som om livrädda att bli tilltalade.
På väg i en överfull buss från Linköping till Stockholm sitter jag framför en man i kanske trettioårsåldern som väl var någon form av affärsidkare, på de tre timmar det tog att ta sig till huvudstaden ringde han 27 samtal och fick kanske tre.
Alltså jag brukar inte tjuvlyssna men det är ju svårt att undgå att höra när karln sitter en meter bakom mig och jag slogs av att han hade exakt samma tonläge när han pratade med sina medarbetare om jobb som när han pratade med sin sambo om en nära förestående utlandsresa de två skulle företa. Affärsmannamässigt om ni förstår vad jag menar.
Alltså skulle min moatjé avsluta ett samtal med Hej o Tack istället för Puss o Kram skulle jag nog ta mig en funderare på vad slags relation vi egentligen hade.
Fast det är ju min högst personliga åsikt förstås.
Annat man kan fundera på är hur duktig man är på att se andras fel och brister……..eller kanske inte riktigt så utan snarare se vartåt ett beteende barkar………lite nattgammal is det här då.
Typ att man kan se hur ett förhållande med människor man känner ganska väl är på väg åt fanders pga vissa beteenden, små, små saker som när man själv är mitt i det inte lägger märke till men andra ser rätt tydligt.
Kanske är det så att vissa saker måste man igenom bara, det må göra hur ont som helst, förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan levande och inte bitter.
Det är svårt att stå på sidan om och se på när någon man gillar skarpt gör saker som man vet kommer att göra ont men inte kunna förmedla kunskapen om hur man kan hoppa över det steget.
”Livet är paniken i en brinnande teater” Jean Paul Sartre
Då kan disciplin vara att lämna allt, nåja, skärmen och cybervärlden iaf, och bege sig ut i det där skrämmande, känna att det finns dofter att insupa, saker att se och natur att begapa och begrunda.
Eller för den delen människor att bara titta på.
Begav mig söderut medelst buss häromsistens och för er sörlänningar som tror att Norrland är det där som börjar norr om tullarna med försupna, sjukskrivna och fåordiga människor iklädda glesbygdskavaj året runt kan jag meddela att fördomen fungerar åt andra hållet med.
Fast vi tror nog snarare att ni är pengagalna, egotrippade och med ett outvecklat sinne för empati, tillika gillandes natur om den stavas park och har grusade gångar.
Nåja, jag fascineras av att man kan bo så tätt inpå varandra, att man frivilligt sätter sig i en bil för att bli sittandes i köer som kryper fram långsammare än man kan gå och att människor, inte går utan småspringer hela tiden med en lite panikslagen blick i ögonen som om livrädda att bli tilltalade.
På väg i en överfull buss från Linköping till Stockholm sitter jag framför en man i kanske trettioårsåldern som väl var någon form av affärsidkare, på de tre timmar det tog att ta sig till huvudstaden ringde han 27 samtal och fick kanske tre.
Alltså jag brukar inte tjuvlyssna men det är ju svårt att undgå att höra när karln sitter en meter bakom mig och jag slogs av att han hade exakt samma tonläge när han pratade med sina medarbetare om jobb som när han pratade med sin sambo om en nära förestående utlandsresa de två skulle företa. Affärsmannamässigt om ni förstår vad jag menar.
Alltså skulle min moatjé avsluta ett samtal med Hej o Tack istället för Puss o Kram skulle jag nog ta mig en funderare på vad slags relation vi egentligen hade.
Fast det är ju min högst personliga åsikt förstås.
Annat man kan fundera på är hur duktig man är på att se andras fel och brister……..eller kanske inte riktigt så utan snarare se vartåt ett beteende barkar………lite nattgammal is det här då.
Typ att man kan se hur ett förhållande med människor man känner ganska väl är på väg åt fanders pga vissa beteenden, små, små saker som när man själv är mitt i det inte lägger märke till men andra ser rätt tydligt.
Kanske är det så att vissa saker måste man igenom bara, det må göra hur ont som helst, förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan levande och inte bitter.
Det är svårt att stå på sidan om och se på när någon man gillar skarpt gör saker som man vet kommer att göra ont men inte kunna förmedla kunskapen om hur man kan hoppa över det steget.
”Livet är paniken i en brinnande teater” Jean Paul Sartre
tisdag 12 augusti 2008
Första dagen på jobbet........
Så var den då avklarad den om inte så förhatliga så i alla fall inte direkt efterlängtade första dagen efter semestern, på sedvanligt sätt försökte man ju förlänga den sista dagen med att somna så sent som det bara var möjligt, i mitt fall tidigt på morgonen.
Lär få lida för det längre fram i veckan misstänker jag.
Allt var sig likt, som en annan nybörjare står man som ett fån framför datorn och försöker febrilt komma ihåg vilket enastående intelligent lösenord man tänkt ut innan semestern för att ta sig in i den, glor dumt på alla ouppdaterade minneslappar och chansar vilt.
Väl inne i den är det samma visa………..hur gör man???
Nåja, alldeles för fort är man inne i det och försöker beta av högen av jobb som vuxit sig alptoppshög samtidigt som man ändå ska försöka vara en liten smula social och förhöra sig om hur alla har haft det.
De flesta ser ut att ha klarat sig bra, somliga tom oförskämt bra och ser brunbrända och friska ut, andra inte fullt så utvilade, någon har blivit singel någon annan har hittat sig en moatjé, mao livet har inte stannat bara för att det varit semester.
Märkligt ändå hur underliga vi människor är, jobbar häcken av oss med totalt döda ting som ger absolut nada tillbaka, inte ens tack ska du ha.
Och åtta timmar om dan är minsann inte nog, har man mycket att göra så nog fan inbillar man sig att man är duktig och ställer upp och jobbar tills det flyter någorlunda.
Visst självbevarelsedrift kan man ju säga, men allvarligt………..det är järnskrot vi pysslar med och det lär knappast klaga om vi lugnar ner oss lite.
Får för mig att jag är i fel bransch, jag skulle vilja kunna glädja och hjälpa människor istället……….och hur bra betalda är de jobben på en skala??
Byt jobb då pucko!!!
Bra idé, jag ska nog ta mig en ordentlig funderare på den saken faktiskt.
Om jag nu skulle drista mig till att faktiskt byta jobb, vad skulle jag sakna om ens något?
Människorna förstås, alla dessa fantastiska människor med alla sina egenskaper, sidor och allt sånt som gör oss till egna individer, somliga inte fullt lika trevliga men ändå på något vis med i denna ofantligt suspekta gemenskap man har på ett större företag.
Vi tvingas ju stå ut med varandra och oftast går det även om man kan bli förbannad, ledsen eller ofantligt trött på varandra många gånger, mycket blir ju förstås sopat under mattan just för att vi ska jobba med varandra under överskådlig framtid och man får välja sina strider.
Ett lite märkligt fenomen är hur frapperande ofta människor ikläder sig en speciell roll när de går på jobbet och aldrig blir det så tydligt som när telefonen ringer och det är frun i andra änden som vill sin karl något.
Tonläget blir helt plötsligt väldigt milt och i vissa fall så till den milda grad att man hajar till om man hör det.
Likadant är det om man träffar någon från jobbet i något privat sammanhang (gud förbjude) och de har frun med sig, inte bara tonfallet som är annorlunda då minsann, ibland undrar man om det ens är samma människa!
Andra är sig så lika att man blir full i skratt, för många år sedan hade vi en farbror som hade en sanslös förmåga att skita ner sig på jobbet, jag tror enda gången han var riktigt ren var första dagen efter semestern, nåja graderingen på ren är ju kanske inte exakt samma för alla då.
I alla fall så hade jag en garagedörr han ville köpa av mig så han kom med släpvagn för att hämta den hemma hos mig en dag, han såg precis ut som om han kommit direkt från jobbet trots att det var en söndag.
Just som han skulle betala kommer en av mina små grabbar ut och kollar lite nyfiket på vad som sker och farbrodern tar fram en tjuga och ger honom, han tittar storögt på den och säger sen att han minsann har en bror som han måste dela med.
Ja men gå och hämta honom då säger farbrodern, kvickt ilar lilleman in och kommer tillbaka med sina fem bröder!!!!!!
Blev nog en något dyrare garagedörr än vad han tänkt sig kan man tänka för hade han gett den ena brorsan en tjuga så var det ju bara att hala fram en var till de andra också. Stackar’n.
"It's only arrogance if you're wrong" Simone de Beauvoir
Lär få lida för det längre fram i veckan misstänker jag.
Allt var sig likt, som en annan nybörjare står man som ett fån framför datorn och försöker febrilt komma ihåg vilket enastående intelligent lösenord man tänkt ut innan semestern för att ta sig in i den, glor dumt på alla ouppdaterade minneslappar och chansar vilt.
Väl inne i den är det samma visa………..hur gör man???
Nåja, alldeles för fort är man inne i det och försöker beta av högen av jobb som vuxit sig alptoppshög samtidigt som man ändå ska försöka vara en liten smula social och förhöra sig om hur alla har haft det.
De flesta ser ut att ha klarat sig bra, somliga tom oförskämt bra och ser brunbrända och friska ut, andra inte fullt så utvilade, någon har blivit singel någon annan har hittat sig en moatjé, mao livet har inte stannat bara för att det varit semester.
Märkligt ändå hur underliga vi människor är, jobbar häcken av oss med totalt döda ting som ger absolut nada tillbaka, inte ens tack ska du ha.
Och åtta timmar om dan är minsann inte nog, har man mycket att göra så nog fan inbillar man sig att man är duktig och ställer upp och jobbar tills det flyter någorlunda.
Visst självbevarelsedrift kan man ju säga, men allvarligt………..det är järnskrot vi pysslar med och det lär knappast klaga om vi lugnar ner oss lite.
Får för mig att jag är i fel bransch, jag skulle vilja kunna glädja och hjälpa människor istället……….och hur bra betalda är de jobben på en skala??
Byt jobb då pucko!!!
Bra idé, jag ska nog ta mig en ordentlig funderare på den saken faktiskt.
Om jag nu skulle drista mig till att faktiskt byta jobb, vad skulle jag sakna om ens något?
Människorna förstås, alla dessa fantastiska människor med alla sina egenskaper, sidor och allt sånt som gör oss till egna individer, somliga inte fullt lika trevliga men ändå på något vis med i denna ofantligt suspekta gemenskap man har på ett större företag.
Vi tvingas ju stå ut med varandra och oftast går det även om man kan bli förbannad, ledsen eller ofantligt trött på varandra många gånger, mycket blir ju förstås sopat under mattan just för att vi ska jobba med varandra under överskådlig framtid och man får välja sina strider.
Ett lite märkligt fenomen är hur frapperande ofta människor ikläder sig en speciell roll när de går på jobbet och aldrig blir det så tydligt som när telefonen ringer och det är frun i andra änden som vill sin karl något.
Tonläget blir helt plötsligt väldigt milt och i vissa fall så till den milda grad att man hajar till om man hör det.
Likadant är det om man träffar någon från jobbet i något privat sammanhang (gud förbjude) och de har frun med sig, inte bara tonfallet som är annorlunda då minsann, ibland undrar man om det ens är samma människa!
Andra är sig så lika att man blir full i skratt, för många år sedan hade vi en farbror som hade en sanslös förmåga att skita ner sig på jobbet, jag tror enda gången han var riktigt ren var första dagen efter semestern, nåja graderingen på ren är ju kanske inte exakt samma för alla då.
I alla fall så hade jag en garagedörr han ville köpa av mig så han kom med släpvagn för att hämta den hemma hos mig en dag, han såg precis ut som om han kommit direkt från jobbet trots att det var en söndag.
Just som han skulle betala kommer en av mina små grabbar ut och kollar lite nyfiket på vad som sker och farbrodern tar fram en tjuga och ger honom, han tittar storögt på den och säger sen att han minsann har en bror som han måste dela med.
Ja men gå och hämta honom då säger farbrodern, kvickt ilar lilleman in och kommer tillbaka med sina fem bröder!!!!!!
Blev nog en något dyrare garagedörr än vad han tänkt sig kan man tänka för hade han gett den ena brorsan en tjuga så var det ju bara att hala fram en var till de andra också. Stackar’n.
"It's only arrogance if you're wrong" Simone de Beauvoir
söndag 10 augusti 2008
Glass och fördomar
Fördomar kan vara kul att skoja om och den här storyn triggades igång i min hjärna av den så upphaussade basketmatchen mellan Kina och USA nu under OS.
En kille här i stan är homofoben och rasisten personifierad, en gång berättade han att han drömt en mardröm om att två stycken två meters färgade killar hade ringt på hans dörr en natt, trängt sig in och våldtagit honom gång på gång!!
Hans problem kan man tycka.
En hoper år senare var jag i Luleå och på väg ut ur ett konditori springer jag in i ett gäng just färgade basketspelare……….djävlar vad långa de är……urtrevliga killar som bad om ursäkt och sen var det inte mer med det.
Ett tag senare fyller homofoben år, något jämt har jag för mig och i min hjärna börjar nu en plan ta form……….skulle man inte kunna slå en signal till ett basketlag, förklara situationen och ge karlen vad han förtjänar??
Av olika anledningar rann det hela ut i sanden kanske mest för att situationen hade kunnat urarta och det vill man ju inte ha på sitt samvete.
Å andra sidan fyller han väl år fler gånger………
Köpte mig en glass i dag och av någon outgrundlig anledning fick jag omslagspappret med mig hem, kastade ett getöga på innehållsförteckningen…….hmm….var fan är glasögonen….så ja genast bättre…….åh..innehåller faktiskt naturliga produkter, inte alla glassar som gör det numera minsann.
Kom då att tänka på en kille som gjort samma sak en gång förut och inte lyckades hitta en säger en enda naturlig råvara i sin glass, blev fascinerad och studerade ämnet och skrev en bok om det.
Mats-Eric Nilsson heter han och hans bok ”Den hemlige kocken” är en skrämmande läsning om vad det vi stoppar i oss dagligen faktiskt innehåller.
Läs den och fundera sen på om det är så här vi vill ha det.
De största och starkaste makter jag vet är skräck, kärlek och ensamhet. Anna-Greta Wide
En kille här i stan är homofoben och rasisten personifierad, en gång berättade han att han drömt en mardröm om att två stycken två meters färgade killar hade ringt på hans dörr en natt, trängt sig in och våldtagit honom gång på gång!!
Hans problem kan man tycka.
En hoper år senare var jag i Luleå och på väg ut ur ett konditori springer jag in i ett gäng just färgade basketspelare……….djävlar vad långa de är……urtrevliga killar som bad om ursäkt och sen var det inte mer med det.
Ett tag senare fyller homofoben år, något jämt har jag för mig och i min hjärna börjar nu en plan ta form……….skulle man inte kunna slå en signal till ett basketlag, förklara situationen och ge karlen vad han förtjänar??
Av olika anledningar rann det hela ut i sanden kanske mest för att situationen hade kunnat urarta och det vill man ju inte ha på sitt samvete.
Å andra sidan fyller han väl år fler gånger………
Köpte mig en glass i dag och av någon outgrundlig anledning fick jag omslagspappret med mig hem, kastade ett getöga på innehållsförteckningen…….hmm….var fan är glasögonen….så ja genast bättre…….åh..innehåller faktiskt naturliga produkter, inte alla glassar som gör det numera minsann.
Kom då att tänka på en kille som gjort samma sak en gång förut och inte lyckades hitta en säger en enda naturlig råvara i sin glass, blev fascinerad och studerade ämnet och skrev en bok om det.
Mats-Eric Nilsson heter han och hans bok ”Den hemlige kocken” är en skrämmande läsning om vad det vi stoppar i oss dagligen faktiskt innehåller.
Läs den och fundera sen på om det är så här vi vill ha det.
De största och starkaste makter jag vet är skräck, kärlek och ensamhet. Anna-Greta Wide
torsdag 7 augusti 2008
OS, vänlighet och valar
Alltså någon mer än jag som är lätt förvirrad här?
OS invigs på fredag men redan igår började damerna och idag herrarna att spela fotboll, hur kan det ha sig?
För-OS brukar väl vara året innan?
Tjuvstarter är väl inget man uppmuntrar inom sportens värld eller har jag missat något?
SVT reklamerar för att de minsann sänder 700 timmar från OS…………700 timmar???????
Det är exakt 29,17 dygn………hur länge håller det egentligen på?
Fast det finns minsann andra som tjuvstartar också, EON var vänlig nog att skicka ut en varning om att det så småningom kommer att komma en räkning till mig, vadan detta kan man undra, sponsrar de posten eller vadå?
Nåja annars började dagen synnerligen bra, grannen hade hämtat min tidning åt mig, lovvärt initiativ på min ära, fortsätt gärna så.
Man blir glad av sånt och det fick mig att fundera på hur enkelt det egentligen är att glädja våra medmänniskor, en vänlig gest, ett leende eller som häromsistens när jag var på ett etablissemang och en av de anställda var osedvanligt trevlig och hade känsla för service……till skillnad från ägaren!
Synnerligen trevligt, synd bara att hon antagligen jobbade på fel ställe för att till fullo bli uppskattad för sina förtjänster.
En panikutryckning till min lokala mack på förmiddagen för inköp av såna livsnödvändigheter som cigg resulterade i att också jag fick visa mig från min bättre sida.
Regnet skvalar ner och inne på macken står det en äldre farbror och ser lite bekymrad ut, han har lämnat in sin bil och har tänkt sig att gå de fyra kilometrarna hem vilket han minsann såg ut att kunna………men som sagt det regnade…….mycket.
Så jag tog farbrorn i min bil och skjutsade hem honom fast jag ingalunda skulle åt det hållet.
Dagens goda gärning då kanske.
Jag tror på att vänlighet föder vänlighet, ger man ett leende så får man oftast ett tillbaka, rätt enkelt va?
”Whales weep not”
They say the sea is cold, but the sea contains
the hottest blood of all………………
D.H.Lawrence
OS invigs på fredag men redan igår började damerna och idag herrarna att spela fotboll, hur kan det ha sig?
För-OS brukar väl vara året innan?
Tjuvstarter är väl inget man uppmuntrar inom sportens värld eller har jag missat något?
SVT reklamerar för att de minsann sänder 700 timmar från OS…………700 timmar???????
Det är exakt 29,17 dygn………hur länge håller det egentligen på?
Fast det finns minsann andra som tjuvstartar också, EON var vänlig nog att skicka ut en varning om att det så småningom kommer att komma en räkning till mig, vadan detta kan man undra, sponsrar de posten eller vadå?
Nåja annars började dagen synnerligen bra, grannen hade hämtat min tidning åt mig, lovvärt initiativ på min ära, fortsätt gärna så.
Man blir glad av sånt och det fick mig att fundera på hur enkelt det egentligen är att glädja våra medmänniskor, en vänlig gest, ett leende eller som häromsistens när jag var på ett etablissemang och en av de anställda var osedvanligt trevlig och hade känsla för service……till skillnad från ägaren!
Synnerligen trevligt, synd bara att hon antagligen jobbade på fel ställe för att till fullo bli uppskattad för sina förtjänster.
En panikutryckning till min lokala mack på förmiddagen för inköp av såna livsnödvändigheter som cigg resulterade i att också jag fick visa mig från min bättre sida.
Regnet skvalar ner och inne på macken står det en äldre farbror och ser lite bekymrad ut, han har lämnat in sin bil och har tänkt sig att gå de fyra kilometrarna hem vilket han minsann såg ut att kunna………men som sagt det regnade…….mycket.
Så jag tog farbrorn i min bil och skjutsade hem honom fast jag ingalunda skulle åt det hållet.
Dagens goda gärning då kanske.
Jag tror på att vänlighet föder vänlighet, ger man ett leende så får man oftast ett tillbaka, rätt enkelt va?
”Whales weep not”
They say the sea is cold, but the sea contains
the hottest blood of all………………
D.H.Lawrence
onsdag 6 augusti 2008
Hallon, kärlek och mod
En jag känner skrev i sin blogg om att bli älskad för den man är, att man inte skulle försöka ändra på sin moatjé, slipa av de kantigheter och egenheter som formar ens personlighet.
Nog så sant och tyvärr en mycket vanlig ovana som jag tror kväver ett förhållande i längden.
Ars amani:. Förälskad för att. Älskar trots allt.
Att verkligen hitta en människa man blir förälskad i som senare utvecklas till djup och innerlig kärlek är en lyx jag ibland undrar om vi människor uppskattar till fullo.
Jag har ju naturligtvis inget svar på vad kärlek är för olika människor men för mig innebär kärlek en vetskap att Hon älskar mig också när jag inte kanske lever upp till idealet och vice versa.
Kärlek är förvisso en gåva man får men inget man kan ta för givet, att vänta med att visa eller tala om för sin moatjé att man älskar henne är inte bara i sak fel, det är rent ut sagt korkat, kärleken är ett heltidsjobb, dygnet runt.
Kvalitetstid är bullshit!
Inte sant förstås men ibland får jag för mig att en del tror på det som det allenarådande kärlekslimmet vilket ju är fullständigt galet.
Vardagen, det är där man visar sin käresta med ofta subtila saker som en smekning, en blick att Hon är den enda för mig, men också att låta bli när man ser att det är så just nu.
Mao en smula uppmärksamhet, för förlorad tid kommer inte igen, det går inte att reparera det man inte gjort tidigare med att plötsligt överdosera för att kompensera.
Det lär finnas en undersökning som påstås visa att förhållanden där de tu hittat varandra på nätet håller i genomsnitt i två år……en smula futtigt kan jag tycka.
Innebär det att man egentligen är kär i förälskelsen som sådan och när vardagen kommer sättande och naggar de rosa molnen i kanterna och lättar på det skimrande förälskelsediset inte orkar jobba för en fortsättning?
För det står dig ju tusen åter att kunna bli förälskad i på alla dessa sajter.
Funderar bara.
Hallon, smultron, flingor och mjölk, jag är definitivt kär i sommaren!
Det är inte alltid uppbrottet som är det modiga…….utan att stanna kvar.
Nog så sant och tyvärr en mycket vanlig ovana som jag tror kväver ett förhållande i längden.
Ars amani:. Förälskad för att. Älskar trots allt.
Att verkligen hitta en människa man blir förälskad i som senare utvecklas till djup och innerlig kärlek är en lyx jag ibland undrar om vi människor uppskattar till fullo.
Jag har ju naturligtvis inget svar på vad kärlek är för olika människor men för mig innebär kärlek en vetskap att Hon älskar mig också när jag inte kanske lever upp till idealet och vice versa.
Kärlek är förvisso en gåva man får men inget man kan ta för givet, att vänta med att visa eller tala om för sin moatjé att man älskar henne är inte bara i sak fel, det är rent ut sagt korkat, kärleken är ett heltidsjobb, dygnet runt.
Kvalitetstid är bullshit!
Inte sant förstås men ibland får jag för mig att en del tror på det som det allenarådande kärlekslimmet vilket ju är fullständigt galet.
Vardagen, det är där man visar sin käresta med ofta subtila saker som en smekning, en blick att Hon är den enda för mig, men också att låta bli när man ser att det är så just nu.
Mao en smula uppmärksamhet, för förlorad tid kommer inte igen, det går inte att reparera det man inte gjort tidigare med att plötsligt överdosera för att kompensera.
Det lär finnas en undersökning som påstås visa att förhållanden där de tu hittat varandra på nätet håller i genomsnitt i två år……en smula futtigt kan jag tycka.
Innebär det att man egentligen är kär i förälskelsen som sådan och när vardagen kommer sättande och naggar de rosa molnen i kanterna och lättar på det skimrande förälskelsediset inte orkar jobba för en fortsättning?
För det står dig ju tusen åter att kunna bli förälskad i på alla dessa sajter.
Funderar bara.
Hallon, smultron, flingor och mjölk, jag är definitivt kär i sommaren!
Det är inte alltid uppbrottet som är det modiga…….utan att stanna kvar.
tisdag 5 augusti 2008
Saker man inte förstår
”Polisen satsar på att lösa ouppklarade mord” är huvudrubriken i gårdagens ortsblad, polisstyrelsen tillsätter nya resurser för att försöka lösa de sex mord som ännu inte är uppklarade i Västernorrland.
Ja men vad bra kan man ju tycka, om än en smula sent påtänkt.
Så var ska nu dessa resurser stå att finna frågas det i artikeln.
Svaret blir i mina ögon en smula underligt, ”Till en början får vi använda de resurser vi har, sen får vi se hur Näpo (närpolisen??) eventuellt kan omfördela sina resurser.”
Tillsätta nya resurser = använda de resurser vi har????????
Jag fattar nada………sitter det en hoper poliser i någon bortglömd avkrok och gör något fullständigt oviktigt som man kan använda, eller vad?
Är det måhända en uppmaning till alla småtjuvar att snälla ta det lugnt nu ett tag va för vi ska leta mördare och har inte tid att kolla vad ni pysslar med på ett tag?
Jag tror knappast att polisstyrelsen ringt till tidningen och bett dem skriva om denna braskande nyhet, snarare låter det som om tidningen har nyhetstorka och dammsuger alla källor de har för att överhuvudtaget hitta något att skriva om och så blir det så här tokigt.
De som någon gång har blivit intervjuad eller överhuvudtaget citerad i en tidning kan nog verifiera att man inte känner igen det man sa när det står där i någon artikel, det verkar snarast vara ett obligatorium att skriva om det människor faktiskt sagt. Varför är det så?
Saker man kan fundera på.
Annars ska det firas idag, ena sonen blir sjutton sensomrar gammal och minns jag rätt från den tiden var det väl inget märkvärdigt, snarare ville man att det skulle varit 18 år för då vankas det ju körkort och kanske en krogsväng med kompisarna, mest för att man får då.
Men tårta och presenter är ju aldrig fel.
Svenska sommaren upphör aldrig att förvåna en, i Åsele, inte alls så långt härifrån var det igår kallast i hela Sverige, håll i er nu, -1 grad!!!!!!
Dags att skicka efter emigrationspappren???
Tänk vad mycket gott som skulle uträttas om man inte var så noga med vem som skulle få äran av det.
Ja men vad bra kan man ju tycka, om än en smula sent påtänkt.
Så var ska nu dessa resurser stå att finna frågas det i artikeln.
Svaret blir i mina ögon en smula underligt, ”Till en början får vi använda de resurser vi har, sen får vi se hur Näpo (närpolisen??) eventuellt kan omfördela sina resurser.”
Tillsätta nya resurser = använda de resurser vi har????????
Jag fattar nada………sitter det en hoper poliser i någon bortglömd avkrok och gör något fullständigt oviktigt som man kan använda, eller vad?
Är det måhända en uppmaning till alla småtjuvar att snälla ta det lugnt nu ett tag va för vi ska leta mördare och har inte tid att kolla vad ni pysslar med på ett tag?
Jag tror knappast att polisstyrelsen ringt till tidningen och bett dem skriva om denna braskande nyhet, snarare låter det som om tidningen har nyhetstorka och dammsuger alla källor de har för att överhuvudtaget hitta något att skriva om och så blir det så här tokigt.
De som någon gång har blivit intervjuad eller överhuvudtaget citerad i en tidning kan nog verifiera att man inte känner igen det man sa när det står där i någon artikel, det verkar snarast vara ett obligatorium att skriva om det människor faktiskt sagt. Varför är det så?
Saker man kan fundera på.
Annars ska det firas idag, ena sonen blir sjutton sensomrar gammal och minns jag rätt från den tiden var det väl inget märkvärdigt, snarare ville man att det skulle varit 18 år för då vankas det ju körkort och kanske en krogsväng med kompisarna, mest för att man får då.
Men tårta och presenter är ju aldrig fel.
Svenska sommaren upphör aldrig att förvåna en, i Åsele, inte alls så långt härifrån var det igår kallast i hela Sverige, håll i er nu, -1 grad!!!!!!
Dags att skicka efter emigrationspappren???
Tänk vad mycket gott som skulle uträttas om man inte var så noga med vem som skulle få äran av det.
måndag 4 augusti 2008
7 och en historia
I vår kommun delas det ut en gratistidning som heter Tidningen 7, inget jag brukar ägna många minuter åt ska villigt erkännas men understundom händer det ju att jag öppnar den och ögnar igenom den.
Den kommer varje fredag och går alltså inte av avsäga sig oavsett skäl man anför, tro mig jag har provat, men strunt samma för jag tänkte mer på en sak som stod i den nu sist.
Antagligen har jag missat att de infört en debattsida och därför också inte läst den insändare som uppenbarligen givit upphov till en del upprörda känslor………milt uttryckt.
Det som debatterades var staten Israels 60-års firande vilket man ju kan ha vilken åsikt man vill om, jag har min, men det var också ointressant i sammanhanget.
Det intressanta var debattekniken och den fullkomligt oförsonliga tonen i allehanda inlägg där givetvis alla hävdade att just de hade rätt och alla andra mer eller mindre kunde dra dit pepparn växer.
Man försökte med allehanda fakta staplade på varandra få sin sak att framstå som den allenarådande sanningen utan att så mycket som andas om varifrån alla dessa fakta kom.
Denna teknik har jag alltid haft lite svårt för, eftersom jag tycker den mer visar på arrogansen hos den som använder den än att de har mer rätt än de som kanske inte kan eller känner till varenda fakta i en sak men som ändå borde ha rätt att faktiskt få ha en åsikt utan att bli hackad på.
Man löser ju inget med att bara hävda sin ståndpunkt, man kan tala om den men är man inte beredd att kompromissa är ju varje vidare försök till samtal dömda att misslyckas utan handlar mer om självhävdelse…….kan jag tycka.
För en tid sen hade samma tidning en i mitt tycke vanvettigt rolig historia som jag tänkte delge allmänheten, inget ont som inte har något gott med sig.
Nicolas Sarcozy, Frankrikes president sitter på sitt kontor när telefonen ringer.
”Hallo Mr Sarcozy” säger en röst med en utpräglad accent. ”This is Paddy down at Harp Pub in County Clare, Ireland. I’m ringing to inform you that we are officially declaring war on you.”
“Well Paddy” svarar Sarcozy, “This is indeed important news! How big is your army?”
“Roight now” svarar Paddy efter en stunds eftertanke, ”there’s meself, me cousin Sean, me nextdoor neighbor Seamus, and the entire darts team from the pub. That makes eight!”
Sarcozy gör en paus.
“I must tell you Paddy, that I have 100 000 men in my army waiting to move on my command”
“Begorra” säger Paddy. “I’ll have to ring you back.”
Sant nog, nästa dag ringer Paddy igen.
”Mr Sarcozy, the war is still on. We have managed to get us some infantry equipment”
“And what equipment would that be, Paddy?” frågar Sarcozy.
“Well we have two carbines, a bulldozer and Murphy’s farm tractor.”
Sarcozy suckar.
“I must tell you, Paddy, that I have 6000 tanks and 5000 armoured personnel cariers.
Also, I have increased my army to 150 000 men since last we spoke.”
“Saints preserve us!” säger Paddy. “I’ll have to get back to you.”
Sant nog. Paddy ringer nästa dag igen.
”Mr Sarcozy, the war is still on, we’ve managed to get ourselves airborne! We have modified Jackie McLaughlin’s micro-light with a couple of shotguns in the cockpit, and four boys from Shamrock Bar has joined us as well.”
Sarcozy blir tyst en stund, harklar sig och säger sen.
”I must tell you, Paddy, that I have 100 bombers and 200 fighter planes. My military bases are surrounded by laser-guided, surface-to-air-guided missile sites. And since we last spoke I have increased my army to 200 000!”
“Jesus, Maria and Joseph!” säger Paddy. “I’ll have to ring you back.”
Sant nog. Paddy ringer igen nästa dag.
”Top o’ the mornin’, Mr Sarcozy! I’m sorry to inform you that we have had to call off the war.”
“Really, I’m sorry to hear that.” Säger Sarcozy. “Why the sudden change of heart?”
“Well we had a long chat over a few pints of Guinness, and decided there’s no fookin’ way we can feed 200 000 prisoners!”
Den kommer varje fredag och går alltså inte av avsäga sig oavsett skäl man anför, tro mig jag har provat, men strunt samma för jag tänkte mer på en sak som stod i den nu sist.
Antagligen har jag missat att de infört en debattsida och därför också inte läst den insändare som uppenbarligen givit upphov till en del upprörda känslor………milt uttryckt.
Det som debatterades var staten Israels 60-års firande vilket man ju kan ha vilken åsikt man vill om, jag har min, men det var också ointressant i sammanhanget.
Det intressanta var debattekniken och den fullkomligt oförsonliga tonen i allehanda inlägg där givetvis alla hävdade att just de hade rätt och alla andra mer eller mindre kunde dra dit pepparn växer.
Man försökte med allehanda fakta staplade på varandra få sin sak att framstå som den allenarådande sanningen utan att så mycket som andas om varifrån alla dessa fakta kom.
Denna teknik har jag alltid haft lite svårt för, eftersom jag tycker den mer visar på arrogansen hos den som använder den än att de har mer rätt än de som kanske inte kan eller känner till varenda fakta i en sak men som ändå borde ha rätt att faktiskt få ha en åsikt utan att bli hackad på.
Man löser ju inget med att bara hävda sin ståndpunkt, man kan tala om den men är man inte beredd att kompromissa är ju varje vidare försök till samtal dömda att misslyckas utan handlar mer om självhävdelse…….kan jag tycka.
För en tid sen hade samma tidning en i mitt tycke vanvettigt rolig historia som jag tänkte delge allmänheten, inget ont som inte har något gott med sig.
Nicolas Sarcozy, Frankrikes president sitter på sitt kontor när telefonen ringer.
”Hallo Mr Sarcozy” säger en röst med en utpräglad accent. ”This is Paddy down at Harp Pub in County Clare, Ireland. I’m ringing to inform you that we are officially declaring war on you.”
“Well Paddy” svarar Sarcozy, “This is indeed important news! How big is your army?”
“Roight now” svarar Paddy efter en stunds eftertanke, ”there’s meself, me cousin Sean, me nextdoor neighbor Seamus, and the entire darts team from the pub. That makes eight!”
Sarcozy gör en paus.
“I must tell you Paddy, that I have 100 000 men in my army waiting to move on my command”
“Begorra” säger Paddy. “I’ll have to ring you back.”
Sant nog, nästa dag ringer Paddy igen.
”Mr Sarcozy, the war is still on. We have managed to get us some infantry equipment”
“And what equipment would that be, Paddy?” frågar Sarcozy.
“Well we have two carbines, a bulldozer and Murphy’s farm tractor.”
Sarcozy suckar.
“I must tell you, Paddy, that I have 6000 tanks and 5000 armoured personnel cariers.
Also, I have increased my army to 150 000 men since last we spoke.”
“Saints preserve us!” säger Paddy. “I’ll have to get back to you.”
Sant nog. Paddy ringer nästa dag igen.
”Mr Sarcozy, the war is still on, we’ve managed to get ourselves airborne! We have modified Jackie McLaughlin’s micro-light with a couple of shotguns in the cockpit, and four boys from Shamrock Bar has joined us as well.”
Sarcozy blir tyst en stund, harklar sig och säger sen.
”I must tell you, Paddy, that I have 100 bombers and 200 fighter planes. My military bases are surrounded by laser-guided, surface-to-air-guided missile sites. And since we last spoke I have increased my army to 200 000!”
“Jesus, Maria and Joseph!” säger Paddy. “I’ll have to ring you back.”
Sant nog. Paddy ringer igen nästa dag.
”Top o’ the mornin’, Mr Sarcozy! I’m sorry to inform you that we have had to call off the war.”
“Really, I’m sorry to hear that.” Säger Sarcozy. “Why the sudden change of heart?”
“Well we had a long chat over a few pints of Guinness, and decided there’s no fookin’ way we can feed 200 000 prisoners!”
söndag 3 augusti 2008
Reflektioner
Jag har varit på turné, skulle man kunna säga, och träffat en person vars foto jag har haft i min plånbok i över trettio år, en märklig resa har lett fram till detta möte och oändliga mängder vatten har runnit under alla broar genom alla år.
Från fotots knappt ettåriga lilla knubbiga flicka till denna idag 34 åriga unga kvinna med två egna barn är ju naturligtvis steget långt och ändå kände jag omedelbart igen henne när vi möttes.
Hon har ärvt sin mors styrka och stolta hållning, en kvinna i vars hem jag som vilsen nybliven tonåring tillbringade en tid och som satte en outplånlig prägel på mig som människa långt senare i livet.
Tror inte hon är medveten om det och ska sanningen fram har jag nog aldrig berättat det heller, det ska bli ändring på det, jag lovar.
Tids nog kommer hon att läsa detta och då vill jag att hon ska veta att jag är henne evigt tacksam och att jag alltid haft hennes ord som ett slags rättesnöre med mig på min livsresa.
Idag träffade jag en annan ung blivande kvinna, en liten autistisk tös på kanske 9-10 år som på sitt sätt försökte kommunicera med mig, mitt hjärta blöder för alla dessa handikappade barn, inte för att de är handikappade utan för att vi vanliga friska människor inte törs ta oss tiden att se dem på deras villkor.
Jag kan se paniken i ögonen hos folk som inte förstår deras sätt att prata och istället för att känna sig dumma eller bortkomna väljer att nonchalera dem.
Människor som kan sätta sig på huk och prata något fånigt barnspråk med en hund eller katt utan att skämmas, klarar inte av att försöka förstå ett barn vars handikapp gör det svårt att bete sig enligt normen.
Samma rädsla som gör att folk inte törs ta kontakt med flyktingar som inte riktigt har snappat svenskans alla krumbukter eller klär sig annorlunda och kanske har en annan färg på sin hud.
Sånt gör mig sorgsen.
I övrigt kan man undra vart sommaren tog vägen?
Häromnatten satt jag på en ö i skärgården iförd shorts och T-shirt utan att frysa och diskuterade allt mellan himmel och jord med en rasande trevlig människa som just nu har anträtt en ny del av sin resa genom livet.
Och inatt är det knappt katten vill gå ut, så kallt är det.
Ha modet att släppa taget om ting och människor du älskar på din resa genom livet, en ryggsäck fylld av fina minnen väger ingenting.
Läsvärt: Barnet på vinden…….av Yann Queffèlec
Från fotots knappt ettåriga lilla knubbiga flicka till denna idag 34 åriga unga kvinna med två egna barn är ju naturligtvis steget långt och ändå kände jag omedelbart igen henne när vi möttes.
Hon har ärvt sin mors styrka och stolta hållning, en kvinna i vars hem jag som vilsen nybliven tonåring tillbringade en tid och som satte en outplånlig prägel på mig som människa långt senare i livet.
Tror inte hon är medveten om det och ska sanningen fram har jag nog aldrig berättat det heller, det ska bli ändring på det, jag lovar.
Tids nog kommer hon att läsa detta och då vill jag att hon ska veta att jag är henne evigt tacksam och att jag alltid haft hennes ord som ett slags rättesnöre med mig på min livsresa.
Idag träffade jag en annan ung blivande kvinna, en liten autistisk tös på kanske 9-10 år som på sitt sätt försökte kommunicera med mig, mitt hjärta blöder för alla dessa handikappade barn, inte för att de är handikappade utan för att vi vanliga friska människor inte törs ta oss tiden att se dem på deras villkor.
Jag kan se paniken i ögonen hos folk som inte förstår deras sätt att prata och istället för att känna sig dumma eller bortkomna väljer att nonchalera dem.
Människor som kan sätta sig på huk och prata något fånigt barnspråk med en hund eller katt utan att skämmas, klarar inte av att försöka förstå ett barn vars handikapp gör det svårt att bete sig enligt normen.
Samma rädsla som gör att folk inte törs ta kontakt med flyktingar som inte riktigt har snappat svenskans alla krumbukter eller klär sig annorlunda och kanske har en annan färg på sin hud.
Sånt gör mig sorgsen.
I övrigt kan man undra vart sommaren tog vägen?
Häromnatten satt jag på en ö i skärgården iförd shorts och T-shirt utan att frysa och diskuterade allt mellan himmel och jord med en rasande trevlig människa som just nu har anträtt en ny del av sin resa genom livet.
Och inatt är det knappt katten vill gå ut, så kallt är det.
Ha modet att släppa taget om ting och människor du älskar på din resa genom livet, en ryggsäck fylld av fina minnen väger ingenting.
Läsvärt: Barnet på vinden…….av Yann Queffèlec
onsdag 30 juli 2008
Ett tomt dokument.........
Ibland när man bestämmer sig för att skriva något och sitter där med ett tomt Word-dokument framför sig kan hjärnan spela en ett spratt och allt man tidigare hade i princip färdigt för att knacka ner har fullständigt försvunnit någonstans i det blå.
Då får man söka i irrgångarna och se om det poppar upp igen eller om det kanske kommer något annat vilket händer…….lyckligtvis och ofta ganska överraskande saker.
Hur vi som människor ser på varandra och inte minst på oss själva finns det en hel del att fundera på kan jag tycka, danade av arv och miljö ser vi på varandra med lite olika ögon.
Somliga mer fördomsfullt än andra då förstås för alla har vi ju sådana vare sig vi vill eller ej, den största fördomen av dem alla är väl den att vi inbillar oss inga ha.
Handen på hjärtat, vilken bild har vi, som kanske framförallt har semestrat någon gång i Turkiet, av den tyska turisten?
Är det kanske inte en stor fet karl med en liten smal spetsnäst fru trippande efter och två smällfeta barn i släptåg, gåendes som om de ägde trottoaren så att alla andra minsann får flytta på sig?
Eller den engelska mannen som nätt och jämt tar av sig kavajen fast det är 44 grader varmt och den ynka lilla hud som syns är fullständigt illröd, för det vet ju alla att sol tål de ju inte med deras i vanliga fall så bleka hy.
Jag och mitt ex gick med i ett av kommunen anordnat fadderprogram för flyktingar och blev tilldelade en Tjetjensk familj bestående av far och mor samt fyra barn.
Syftet var ju vällovligt om än kanske inte fullt genomtänkt men i alla fall så var tanken att vi som svenskar skulle förutom att försöka bli vänner hjälpa dem med de här mest vardagliga sakerna man kan ha svårt att ta till sig som nykomling i ett främmande land.
Hur hittar man sin hälsovårdscentral, beställer bredband, köper frimärken och kuvert, varför tappar man körkortet efter ett år som icke EU-lands innevånare fast man kört bil i 25 år i sitt hemland och lite sånt.
Nämnde det här på jobbet åt någon och den allra första frågan var ”Vad får du för det?”.
I min enfald började jag berätta om deras enorma generositet och gästfrihet, den helt fantastiska maten de bjöd i överflöd av och annat positivt som att bara få förmånen att komma nära en helt annan kultur, religion och inte minst det rätt svåra språket.
”Nej jag menar hur mycket får du betalt?”
Alltså jag måtte ha sett bra nog dum ut för en sån tanke hade liksom inte ens föresvävat mig, jag kände mig mer än rikligt belönad av att bara få vara med på deras resa in i ett nytt land med ett nytt språk de alla skulle lära sig och glädjen i deras ögon över att få umgås med vanliga svenskar och lära sig svenska seder och bruk.
Jag tillåter mig vägra tro att mammon faktiskt skulle kunna styra människors lust och behov att hjälpa medmänniskor som tvingats hit pga krig och andra fasor och ofta utsatts för saker vi blåögda svenskar inte ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss, utan tillskriver det okunnighetens konto.
Om jag bara kunde skulle jag vilja förmedla den känslan jag har av att ha varit med om detta till alla som kanske innerst inne vill men inte törs närma sig det där okända, att man ger så lite av sig själv och får så mycket tillbaka är nästan genant, för mig är det jag som är vinnare i detta.
Att utmana dina egna rädslor är det modigaste du kan göra.
Då får man söka i irrgångarna och se om det poppar upp igen eller om det kanske kommer något annat vilket händer…….lyckligtvis och ofta ganska överraskande saker.
Hur vi som människor ser på varandra och inte minst på oss själva finns det en hel del att fundera på kan jag tycka, danade av arv och miljö ser vi på varandra med lite olika ögon.
Somliga mer fördomsfullt än andra då förstås för alla har vi ju sådana vare sig vi vill eller ej, den största fördomen av dem alla är väl den att vi inbillar oss inga ha.
Handen på hjärtat, vilken bild har vi, som kanske framförallt har semestrat någon gång i Turkiet, av den tyska turisten?
Är det kanske inte en stor fet karl med en liten smal spetsnäst fru trippande efter och två smällfeta barn i släptåg, gåendes som om de ägde trottoaren så att alla andra minsann får flytta på sig?
Eller den engelska mannen som nätt och jämt tar av sig kavajen fast det är 44 grader varmt och den ynka lilla hud som syns är fullständigt illröd, för det vet ju alla att sol tål de ju inte med deras i vanliga fall så bleka hy.
Jag och mitt ex gick med i ett av kommunen anordnat fadderprogram för flyktingar och blev tilldelade en Tjetjensk familj bestående av far och mor samt fyra barn.
Syftet var ju vällovligt om än kanske inte fullt genomtänkt men i alla fall så var tanken att vi som svenskar skulle förutom att försöka bli vänner hjälpa dem med de här mest vardagliga sakerna man kan ha svårt att ta till sig som nykomling i ett främmande land.
Hur hittar man sin hälsovårdscentral, beställer bredband, köper frimärken och kuvert, varför tappar man körkortet efter ett år som icke EU-lands innevånare fast man kört bil i 25 år i sitt hemland och lite sånt.
Nämnde det här på jobbet åt någon och den allra första frågan var ”Vad får du för det?”.
I min enfald började jag berätta om deras enorma generositet och gästfrihet, den helt fantastiska maten de bjöd i överflöd av och annat positivt som att bara få förmånen att komma nära en helt annan kultur, religion och inte minst det rätt svåra språket.
”Nej jag menar hur mycket får du betalt?”
Alltså jag måtte ha sett bra nog dum ut för en sån tanke hade liksom inte ens föresvävat mig, jag kände mig mer än rikligt belönad av att bara få vara med på deras resa in i ett nytt land med ett nytt språk de alla skulle lära sig och glädjen i deras ögon över att få umgås med vanliga svenskar och lära sig svenska seder och bruk.
Jag tillåter mig vägra tro att mammon faktiskt skulle kunna styra människors lust och behov att hjälpa medmänniskor som tvingats hit pga krig och andra fasor och ofta utsatts för saker vi blåögda svenskar inte ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss, utan tillskriver det okunnighetens konto.
Om jag bara kunde skulle jag vilja förmedla den känslan jag har av att ha varit med om detta till alla som kanske innerst inne vill men inte törs närma sig det där okända, att man ger så lite av sig själv och får så mycket tillbaka är nästan genant, för mig är det jag som är vinnare i detta.
Att utmana dina egna rädslor är det modigaste du kan göra.
tisdag 29 juli 2008
Sabotage och BNP
Sabotage mot fartkameror för miljoner stod det som rubrik i ortsbladet för några dagar sen och det fick mig att fundera en smula.
Jag bor tydligen i något Vägverket kallar ”region mitt” innehållande Västernorrland, Jämtland, Dalarna (??) och Gästrikland och enligt artikeln är uppenbarligen dalmasar och gästrikar ena riktiga sabotörer som sågar ner och sprejar ner dessa så förhatliga tingestar i parti och minut.
I övriga ”region mitt” är vi minsann beskedligare och rädd om grejerna, skulle ju också kunna tydas som att fartöverträdelser är i princip omöjliga med tanke på vägstandarden här och att ingen bryr sig om att det kommit upp stolpar utan lysen efter vägarna.
Min omedelbara reflektion har egentligen lite med sabotage att göra utan snarare……….är vi blåsta, alltså grundlurade??
Jag har, oaktat ett visst mått av demens light, aldrig ens hört talas om att någon överhuvudtaget fått böter för fortkörning via dessa kameror.
Hur kan det ha sig?
Alltså mitt sociala kontaktnät är måhända inte störst i världshistorien men inte en säger en enda människa jag känner eller är bekant med har påstått sig fått en bot efter att ha passerat en dylika mackapär i en av staten förutbestämd för hög hastighet.
Fungerar de överhuvudtaget?
Jag kan erkänna att jag med berått mod susat fram i hastigheter som garanterat skulle ha renderat i omedelbart körkortsindragning, och passerat en hel dröse kameror utan det minsta tillstymmelse till reaktion varken då eller senare.
Skellefteå är en kommun där det minsann satsat på dessa urfula tingestar (hallå Vägverket, hört talas om design??) och fullständigt gödslat med dem runt om i kommunen och jag har pendlat förbi dem under en period för inte alls så länge sedan, passerat dem i allsköns (för höga) hastigheter och…………nada, zipp, nothing.
En fundering bara.
Annat som också fick mig att fundera var en annan artikel, i DN denna gång under rubriken: ”4 svenska stilikoner om sin sommarlook”.
Sällan för att inte säga aldrig bryr jag mig i sådant men blicken föll på en fråga en av dem fick om hur stort klädkonto han hade och svaret var ”ett mindre lands BNP, tyvärr”.
Alltså nu vet ju inte jag vilket land han åsyftade men på något sätt får jag för mig att det i vart fall handlade om ansenliga summor och i stort är det väl hans sak men………
I en värld där miljoner och åter miljoner barn, inte sällan föräldralösa, vaknar upp till en morgondag undrande om de kanske lyckas få sig lite mat idag också så de överlever till i morgon…………tänker en sådan här typ på att hans nyinköpta italienska handsydda skor kunde föda dem i månader?
Jag bara undrar.
Rolig sak att göra i en hiss full med folk:
Grimasera illa samtidigt som du klatschar dig i pannan och morrar lågt ”Håll käften, för fan, Håll käften allihop!”
Jag bor tydligen i något Vägverket kallar ”region mitt” innehållande Västernorrland, Jämtland, Dalarna (??) och Gästrikland och enligt artikeln är uppenbarligen dalmasar och gästrikar ena riktiga sabotörer som sågar ner och sprejar ner dessa så förhatliga tingestar i parti och minut.
I övriga ”region mitt” är vi minsann beskedligare och rädd om grejerna, skulle ju också kunna tydas som att fartöverträdelser är i princip omöjliga med tanke på vägstandarden här och att ingen bryr sig om att det kommit upp stolpar utan lysen efter vägarna.
Min omedelbara reflektion har egentligen lite med sabotage att göra utan snarare……….är vi blåsta, alltså grundlurade??
Jag har, oaktat ett visst mått av demens light, aldrig ens hört talas om att någon överhuvudtaget fått böter för fortkörning via dessa kameror.
Hur kan det ha sig?
Alltså mitt sociala kontaktnät är måhända inte störst i världshistorien men inte en säger en enda människa jag känner eller är bekant med har påstått sig fått en bot efter att ha passerat en dylika mackapär i en av staten förutbestämd för hög hastighet.
Fungerar de överhuvudtaget?
Jag kan erkänna att jag med berått mod susat fram i hastigheter som garanterat skulle ha renderat i omedelbart körkortsindragning, och passerat en hel dröse kameror utan det minsta tillstymmelse till reaktion varken då eller senare.
Skellefteå är en kommun där det minsann satsat på dessa urfula tingestar (hallå Vägverket, hört talas om design??) och fullständigt gödslat med dem runt om i kommunen och jag har pendlat förbi dem under en period för inte alls så länge sedan, passerat dem i allsköns (för höga) hastigheter och…………nada, zipp, nothing.
En fundering bara.
Annat som också fick mig att fundera var en annan artikel, i DN denna gång under rubriken: ”4 svenska stilikoner om sin sommarlook”.
Sällan för att inte säga aldrig bryr jag mig i sådant men blicken föll på en fråga en av dem fick om hur stort klädkonto han hade och svaret var ”ett mindre lands BNP, tyvärr”.
Alltså nu vet ju inte jag vilket land han åsyftade men på något sätt får jag för mig att det i vart fall handlade om ansenliga summor och i stort är det väl hans sak men………
I en värld där miljoner och åter miljoner barn, inte sällan föräldralösa, vaknar upp till en morgondag undrande om de kanske lyckas få sig lite mat idag också så de överlever till i morgon…………tänker en sådan här typ på att hans nyinköpta italienska handsydda skor kunde föda dem i månader?
Jag bara undrar.
Rolig sak att göra i en hiss full med folk:
Grimasera illa samtidigt som du klatschar dig i pannan och morrar lågt ”Håll käften, för fan, Håll käften allihop!”
måndag 28 juli 2008
Olycklig kärlek......och åska
Jag är kär!
Kär som en klockarekatt.
Och föremålet för min kärlek är ju hon med stort H, the one and only, hon som får mitt hjärta att smälta och att banka som en stångjärnshammare om vartannat.
Det var kärlek vid första ögonkastet från oss bägge två och att vi ville ha varandra var det inget snack om.
Vi möttes helt apropå en försommardag och hennes alldeles makalöst vackra mjukt böljande hår var det första som fick mig att haja till och när hon sen tittade på mig med sina vackra mörka ögon smalt jag fullständigt.
Hennes mamma som var med synade mig noga uppifrån och ner och allt eftersom hon kollade mig frågade hon om jag förstod vad jag egentligen gav mig in på.
Långsamt gick det naturligtvis upp för mig att jag aldrig skulle kunna ge henne vad hon förtjänade och med en enorm sorg i hjärtat tvingades jag inse detta faktum och lät henne gå till en som hade de rätta förutsättningarna.
Denna unga Newfoundlandstik var det i särklass vackraste hund jag sett och hade jag bara haft möjligheten hade jag köpt henne vad hon än hade kostat.
Jag har haft nuffar och alltid gillat dem, men de skulle vara svarta hade jag fått för mig och så kommer denna bedårande lilla tjej med sin mörkt chokladbruna lite lockiga päls och en fuktig svart nos och fullständigt tar andan ur mig.
Alltså jag kan motstå lusten att skaffa en valp hur lätt som helst hur söta de än är, inga som helst problem, har man inte förutsättningarna utan måste lämna dem hemma 9-10 timmar om dan ska man inte ha hund, punkt.
Men hon var som sagt något i särklass.
Och kär i henne är jag fortfarande.
Annat vackert var ett åskväder som härjade här i går kväll, inte en droppe regn från början utan bara ett skådespel av blixtar som lös upp natthimlen och dovt muller mest hela tiden.
Sen öppnade någon kranen och det inte regnade utan hällde ner i kanske 20 minuter innan det övergick i ett lugnt strilande för att sluta ganska snart..
Och vem ska ut i det allra värsta om inte min Ida, alltså när det hällde ner som allra värst så ska katten ut, vad är det för fel på den kissen?
Åskan höll i sig i säkert tre timmar och när jag gick och la mig vid pass två, halv tre kollade jag om fröken ville in, icke sa Nicke, låg platt som en pannkaka på plattorna ute och bara glodde på mig.
”Det viktigaste är inte alltid hur man har det, utan hur man tar det”
Kär som en klockarekatt.
Och föremålet för min kärlek är ju hon med stort H, the one and only, hon som får mitt hjärta att smälta och att banka som en stångjärnshammare om vartannat.
Det var kärlek vid första ögonkastet från oss bägge två och att vi ville ha varandra var det inget snack om.
Vi möttes helt apropå en försommardag och hennes alldeles makalöst vackra mjukt böljande hår var det första som fick mig att haja till och när hon sen tittade på mig med sina vackra mörka ögon smalt jag fullständigt.
Hennes mamma som var med synade mig noga uppifrån och ner och allt eftersom hon kollade mig frågade hon om jag förstod vad jag egentligen gav mig in på.
Långsamt gick det naturligtvis upp för mig att jag aldrig skulle kunna ge henne vad hon förtjänade och med en enorm sorg i hjärtat tvingades jag inse detta faktum och lät henne gå till en som hade de rätta förutsättningarna.
Denna unga Newfoundlandstik var det i särklass vackraste hund jag sett och hade jag bara haft möjligheten hade jag köpt henne vad hon än hade kostat.
Jag har haft nuffar och alltid gillat dem, men de skulle vara svarta hade jag fått för mig och så kommer denna bedårande lilla tjej med sin mörkt chokladbruna lite lockiga päls och en fuktig svart nos och fullständigt tar andan ur mig.
Alltså jag kan motstå lusten att skaffa en valp hur lätt som helst hur söta de än är, inga som helst problem, har man inte förutsättningarna utan måste lämna dem hemma 9-10 timmar om dan ska man inte ha hund, punkt.
Men hon var som sagt något i särklass.
Och kär i henne är jag fortfarande.
Annat vackert var ett åskväder som härjade här i går kväll, inte en droppe regn från början utan bara ett skådespel av blixtar som lös upp natthimlen och dovt muller mest hela tiden.
Sen öppnade någon kranen och det inte regnade utan hällde ner i kanske 20 minuter innan det övergick i ett lugnt strilande för att sluta ganska snart..
Och vem ska ut i det allra värsta om inte min Ida, alltså när det hällde ner som allra värst så ska katten ut, vad är det för fel på den kissen?
Åskan höll i sig i säkert tre timmar och när jag gick och la mig vid pass två, halv tre kollade jag om fröken ville in, icke sa Nicke, låg platt som en pannkaka på plattorna ute och bara glodde på mig.
”Det viktigaste är inte alltid hur man har det, utan hur man tar det”
söndag 27 juli 2008
Handla på nätet
Det hände en sak igår som är egentligen skrämmande och bör mana till eftertanke om man inte har 100 koll på vad ens barn sysslar med eller var man har sina kort.
Min 15-åring är lite av en datanörd, inte så att han grottar ner sig i spel och är och förblir asocial (vi föräldrar inbillar oss ju gärna så vilket är fullständigt fel), tvärtom han är enormt social och mer barnkär än vad jag någonsin inbillat mig.
Dessutom är han duktig på att bygga datorer och gör så åt sina kompisar, tvärtemot en bil så kan man komma fantastiskt billigt undan om man köper en dator i delar och plockar ihop den själv och det är ju en inte alls så oviktig sak för tonåringar.
Min dator är ju något slags arvegods från något av barnen och börjar på att ha gjort sitt och fast man påstår sig bara surfa på nätet och inget märkvärdigt behöver så visar sig omoderniteterna så fort man skaffar sig kringutrustning sååå….
Sonen fick i uppdrag när han var här nu i helgen at bygga ihop en till sin far, busenkelt uppdrag för honom så han totade ihop en beställning på något känt ställe på nätet gick till kassan och fyllde i sina uppgifter och jag langade fram ett kort (modernt värre här) fyllde i alla siffror som man gör och tjolahopp var det hela betalt och ska komma till veckan.
Frid och fröjd…….ingen som reagerar?
Alltså han är 15 år gammal, har fyllt i sina personuppgifter korrekt och betalar med ett kort det står mitt namn på!!!!!!!!!
Två fel av två möjliga.
Handla under 18? Icke tillåtet!
Kortkontroll? Nada!!
På måndag ska jag ringa företaget och fråga om det är vad de kallar för säkerhet.
Vilken idiot som helst kan alltså stjäla ett kort och beställa vad som helst i vilket namn som helst till ett utlämningsställe tex en konsumbutik i obygden där leg räknas som en förolämpning att be om.
Håll i korten, spärra dem fort som fan om ni blir av med dem och som en brasklapp lite bara så där på slutet, kolla telefonräkningen ofta.
En vän till mig fick en räkning på nästan femtusen där hennes 8 åring i oförstånd hade spelat på Blip och handlat låtsaspengar via mammas mobil och den vanliga.
To be coninued…….
Min 15-åring är lite av en datanörd, inte så att han grottar ner sig i spel och är och förblir asocial (vi föräldrar inbillar oss ju gärna så vilket är fullständigt fel), tvärtom han är enormt social och mer barnkär än vad jag någonsin inbillat mig.
Dessutom är han duktig på att bygga datorer och gör så åt sina kompisar, tvärtemot en bil så kan man komma fantastiskt billigt undan om man köper en dator i delar och plockar ihop den själv och det är ju en inte alls så oviktig sak för tonåringar.
Min dator är ju något slags arvegods från något av barnen och börjar på att ha gjort sitt och fast man påstår sig bara surfa på nätet och inget märkvärdigt behöver så visar sig omoderniteterna så fort man skaffar sig kringutrustning sååå….
Sonen fick i uppdrag när han var här nu i helgen at bygga ihop en till sin far, busenkelt uppdrag för honom så han totade ihop en beställning på något känt ställe på nätet gick till kassan och fyllde i sina uppgifter och jag langade fram ett kort (modernt värre här) fyllde i alla siffror som man gör och tjolahopp var det hela betalt och ska komma till veckan.
Frid och fröjd…….ingen som reagerar?
Alltså han är 15 år gammal, har fyllt i sina personuppgifter korrekt och betalar med ett kort det står mitt namn på!!!!!!!!!
Två fel av två möjliga.
Handla under 18? Icke tillåtet!
Kortkontroll? Nada!!
På måndag ska jag ringa företaget och fråga om det är vad de kallar för säkerhet.
Vilken idiot som helst kan alltså stjäla ett kort och beställa vad som helst i vilket namn som helst till ett utlämningsställe tex en konsumbutik i obygden där leg räknas som en förolämpning att be om.
Håll i korten, spärra dem fort som fan om ni blir av med dem och som en brasklapp lite bara så där på slutet, kolla telefonräkningen ofta.
En vän till mig fick en räkning på nästan femtusen där hennes 8 åring i oförstånd hade spelat på Blip och handlat låtsaspengar via mammas mobil och den vanliga.
To be coninued…….
lördag 26 juli 2008
Bortbyting
Det är varmt, varmt så in i Norden skulle man kunna säga för värmen här uppe i norra delen av Europa blir annorlunda på något vis än annorstädes………inte för att jag på något sätt kan berömma mig om att ha varit på särskilt många platser på jorden så egna jämförelser är kanske inte relevanta så.
Hur som haver så är det varmt som attan och solen bränner, i synnerhet på min lilla tös (barnbarnet) som har kopparfärgade fantastiska lockar och lite känslig hy då.
Röd blir hon stackar’n trots litervis med (blå??) solskyddsfaktor 20, så trots detta fantastiska väder huserar vi rätt mycket inomhus och ritar, tittar på film eller bara tokar oss.
Annars är jag som katter, värmeälskare, och fullständigt övertygad om att jag är en bortbyting från BB tiden, säkert som amen i kyrkan befann sig just kring tiden för min födelse en australiensiska på besök i gamla Svedala, födde sig ett gossebarn (förslagsvis jag då) som naturligtvis blev förväxlat med någon stackars nordbo som givetvis just nu svettas som en gris i Perth eller kanske Brisbane.
Medan jag då befinner mig i Norrland där somrarna är så korta att sparken används som trädgårdsmöbel och folk på fullaste allvar grenslar en snömoped i 25 gradig kyla och susar fram i svindlande, ännu mer kylande hastigheter och påstår att de njuter av det.
Sälsläkte muttrar jag och sitter inne och matar min vedspis i vild förtvivlan med fötterna djupt inne i dess ugn och förbannar vintern, kylan och kung Bore på samma gång.
Emigrationen är nära förestående och Australien eller Nya Zeeland ligger väldigt bra till för att få sig ytterligare en nordbo som innevånare.
Krasst är det i min värld enkelt, är det kallare ute än i frysboxen bor man på fel ställe!
I en fyraårings värld är livet busenkelt, möjligen undantaget de vuxnas korkade idéer om att glass, godis och chips inte är mat, insjöar är lika bra badställen som Paradisbadet (Öviksortens attraktion) och att fiskar, hur små de än må vara faktiskt inte bits.
Men blir man nu skjutsad till en insjö är det väl lika bra att man blöter sig (allt utom håret förstås) inte låtsas om fiskarna, för bada är ju hur som helst ganska kul.
Att sen farfar är så infernaliskt korkad att han inte begriper när han håller på att bli uppraggad av någon turistande mamma med tre småflickor är ju strängt taget hans bekymmer och lika bra är det, för det var ingen snäll tant, man fick inte springa på bryggan och hela tiden frågade hon mig vad jag hette……….det sa jag inte!
Hur som haver så är det varmt som attan och solen bränner, i synnerhet på min lilla tös (barnbarnet) som har kopparfärgade fantastiska lockar och lite känslig hy då.
Röd blir hon stackar’n trots litervis med (blå??) solskyddsfaktor 20, så trots detta fantastiska väder huserar vi rätt mycket inomhus och ritar, tittar på film eller bara tokar oss.
Annars är jag som katter, värmeälskare, och fullständigt övertygad om att jag är en bortbyting från BB tiden, säkert som amen i kyrkan befann sig just kring tiden för min födelse en australiensiska på besök i gamla Svedala, födde sig ett gossebarn (förslagsvis jag då) som naturligtvis blev förväxlat med någon stackars nordbo som givetvis just nu svettas som en gris i Perth eller kanske Brisbane.
Medan jag då befinner mig i Norrland där somrarna är så korta att sparken används som trädgårdsmöbel och folk på fullaste allvar grenslar en snömoped i 25 gradig kyla och susar fram i svindlande, ännu mer kylande hastigheter och påstår att de njuter av det.
Sälsläkte muttrar jag och sitter inne och matar min vedspis i vild förtvivlan med fötterna djupt inne i dess ugn och förbannar vintern, kylan och kung Bore på samma gång.
Emigrationen är nära förestående och Australien eller Nya Zeeland ligger väldigt bra till för att få sig ytterligare en nordbo som innevånare.
Krasst är det i min värld enkelt, är det kallare ute än i frysboxen bor man på fel ställe!
I en fyraårings värld är livet busenkelt, möjligen undantaget de vuxnas korkade idéer om att glass, godis och chips inte är mat, insjöar är lika bra badställen som Paradisbadet (Öviksortens attraktion) och att fiskar, hur små de än må vara faktiskt inte bits.
Men blir man nu skjutsad till en insjö är det väl lika bra att man blöter sig (allt utom håret förstås) inte låtsas om fiskarna, för bada är ju hur som helst ganska kul.
Att sen farfar är så infernaliskt korkad att han inte begriper när han håller på att bli uppraggad av någon turistande mamma med tre småflickor är ju strängt taget hans bekymmer och lika bra är det, för det var ingen snäll tant, man fick inte springa på bryggan och hela tiden frågade hon mig vad jag hette……….det sa jag inte!
torsdag 24 juli 2008
En bloddrypande historia....
Mitt högra knä krånglar lite emellanåt, gissar att det är menisken och att det kanske är dags att göra en sån där titthålsoperation igen och frisera den………tänkte jag.
Tittar lite dumt på bägge knäna och undrar lite så där vilket det egentligen var jag opererade, äh borde ju synas något ärr eller hur?
Jo tjena, ärr är uppenbarligen inte en bristvara på min lekamen och knäna i synnerhet så det gav ingen vidare värst ledtråd.
Ett kommer av en rätt korkad händelse som fullständigt höll på att skrämma skiten ur min fru, motorsågen kan jag ju traktera så skyddsbyxor är en onödig utgift, eller hur?
Egentligen börjar det hela sommaren innan, vi hade ju köpt ett hus intill ett berg, visserligen inget Mount Everest men fullt med gran………..höga som hus och många.
Skymmer solen på våren, alltså kapar vi ner ett gäng av de högsta, sagt och gjort, ringer en kompis som är utrustad med en motorsåg modell stor och sätter igång.
Ni fattar va?
Frun står där nere och påstår att det inte syns att vi kapar några träd överhuvudtaget så vi sågar och sågar och sågar……….
Jobbigt värre.
Till slut ser berget ut som ett värsta plockepinn av gran och diverse andra trädslag som ligger kors o tvärs mest överallt, det är lugnt, vi ska elda ved………så småningom, bara el-elementen kommer ut och jag ha installerat ett vattenburet system, vedpanna, kulvert och ackumulatortank, bla, bla.
Kompisen, som tyckte att det här med kvistning, och ta ner de i lämpliga bitar sågade träden var min uppgift önskade mig glatt lycka till och for hem glad i hågen med ett stort leende på läpparna.
Puuh…….
Så när nu andan föll på tog jag min såg och satte igång, långsamt gick det för mycket var det men så sommaren efter var det nästan slut, bara några träd kvar allra längst upp.
Ganska trött och tom i bollen sågar jag åt fel håll på en kvist och vips far eländet in i knät!!
Inser att detta är nog inte så hälsosamt alls och släpper vad jag har i händerna och tar mig ner och hemåt, tar en stund då, och inte vågar jag ens titta på knäet, ser ju revan och att det är otrevligt rött innanför och………vitt??
Kommer fram till farstubron, tar av mig ena stöveln och sen den andra…..hmm…..väldigt rött var det och lite yr i mössan känner jag mig, kikar försiktigt ner i stöveln…….jisses!
Häller ut eländet på bron, hur smart var det?
Ser ut som Stockholms blodbad.
Ingen hemma heller, nåja de kommer snart, jag går in och vilar lite, vågar fortfarande inte kolla ordentligt vad som egentligen är trasigt.
Kliver i alla fall ur overallen innanför dörren, dyngsur på höger byxben, blodet syns inte för overallen är mörkblå, mattan den landar på är dock i en betydligt ljusare färg och suger snabbt upp den röda granna färgen.
In i badrummet med blodet rinnande, fin rand genom hela hallen, glor dumt på knäet som nu pulserar och börjar göra ont ordentligt, får tag på första bästa handduk, ljusgul förstås och virar om eländet.
Stapplar in i vardagsrummet med ena strumpan indränkt i blod, snyggt, och kastar ikull mig på soffan med benet högt och somnar bums.
Vaknar av ett skrik……..hustrun och barnen hemma uppenbarligen!!
Blir lite hysteriskt ett tag innan alla har fått klart för sig att det nog mest är blod och att jag haft en attans tur eftersom det tog mest i knäskålen.
Har köpt skyddsbyxor ja!
Tittar lite dumt på bägge knäna och undrar lite så där vilket det egentligen var jag opererade, äh borde ju synas något ärr eller hur?
Jo tjena, ärr är uppenbarligen inte en bristvara på min lekamen och knäna i synnerhet så det gav ingen vidare värst ledtråd.
Ett kommer av en rätt korkad händelse som fullständigt höll på att skrämma skiten ur min fru, motorsågen kan jag ju traktera så skyddsbyxor är en onödig utgift, eller hur?
Egentligen börjar det hela sommaren innan, vi hade ju köpt ett hus intill ett berg, visserligen inget Mount Everest men fullt med gran………..höga som hus och många.
Skymmer solen på våren, alltså kapar vi ner ett gäng av de högsta, sagt och gjort, ringer en kompis som är utrustad med en motorsåg modell stor och sätter igång.
Ni fattar va?
Frun står där nere och påstår att det inte syns att vi kapar några träd överhuvudtaget så vi sågar och sågar och sågar……….
Jobbigt värre.
Till slut ser berget ut som ett värsta plockepinn av gran och diverse andra trädslag som ligger kors o tvärs mest överallt, det är lugnt, vi ska elda ved………så småningom, bara el-elementen kommer ut och jag ha installerat ett vattenburet system, vedpanna, kulvert och ackumulatortank, bla, bla.
Kompisen, som tyckte att det här med kvistning, och ta ner de i lämpliga bitar sågade träden var min uppgift önskade mig glatt lycka till och for hem glad i hågen med ett stort leende på läpparna.
Puuh…….
Så när nu andan föll på tog jag min såg och satte igång, långsamt gick det för mycket var det men så sommaren efter var det nästan slut, bara några träd kvar allra längst upp.
Ganska trött och tom i bollen sågar jag åt fel håll på en kvist och vips far eländet in i knät!!
Inser att detta är nog inte så hälsosamt alls och släpper vad jag har i händerna och tar mig ner och hemåt, tar en stund då, och inte vågar jag ens titta på knäet, ser ju revan och att det är otrevligt rött innanför och………vitt??
Kommer fram till farstubron, tar av mig ena stöveln och sen den andra…..hmm…..väldigt rött var det och lite yr i mössan känner jag mig, kikar försiktigt ner i stöveln…….jisses!
Häller ut eländet på bron, hur smart var det?
Ser ut som Stockholms blodbad.
Ingen hemma heller, nåja de kommer snart, jag går in och vilar lite, vågar fortfarande inte kolla ordentligt vad som egentligen är trasigt.
Kliver i alla fall ur overallen innanför dörren, dyngsur på höger byxben, blodet syns inte för overallen är mörkblå, mattan den landar på är dock i en betydligt ljusare färg och suger snabbt upp den röda granna färgen.
In i badrummet med blodet rinnande, fin rand genom hela hallen, glor dumt på knäet som nu pulserar och börjar göra ont ordentligt, får tag på första bästa handduk, ljusgul förstås och virar om eländet.
Stapplar in i vardagsrummet med ena strumpan indränkt i blod, snyggt, och kastar ikull mig på soffan med benet högt och somnar bums.
Vaknar av ett skrik……..hustrun och barnen hemma uppenbarligen!!
Blir lite hysteriskt ett tag innan alla har fått klart för sig att det nog mest är blod och att jag haft en attans tur eftersom det tog mest i knäskålen.
Har köpt skyddsbyxor ja!
tisdag 22 juli 2008
Upphittat.........ett stycke spanjor
Trots 15 miljardersprojektet Botniabanan, en 19 mil lång järnväg mellan Sundsvall och Umeå där man ska kunna susa fram i 250 km i timmen (vadan denna brådska?) så har lilla Övik ännu ingen järnvägsstation.
Ska man åka tåg hit så får man åka till en ort som heter Mellansel 4 mil från stan och ta buss eller taxi sista biten och någon djuping har bestämt att man måste beställa taxin senast klockan 19 dagen innan!!
Alltnog väl för oss läskunniga svenskar som trakterar världsspråket Svenska men hur ska en stackars spanjor som bestämt sig för att besöka vårt vackra land i akt och mening att finna sig en bostad att flytta till då han tycker att det är för varmt i Spanien (jo ni läste rätt, kan ju låta underligt för oss nordbor då men likväl sant) och inte begriper ett smack av den rotvälska (svenska) Veolia skriver sina instruktioner på till sina resenärer.
Jag hade av någon outgrundlig anledning en bil parkerad på denna järnvägsstation i fjol och for med en bekant för att hämta den en söndag eftermiddag och bäst jag stod där och bytte till vinterdäck på den för att kunna ta mig hem i det norrländska vinterlandskapet hör jag en dam som ropar på mig.
Kollar runt lite och får syn på en människa som kommer springande mot mig och med andan i halsen frågar mig om jag ska till stan.
Nja, jag bor ju inte där då men vill du ha skjuts så nog kan jag åka dit.
Inte ville hon åka någonstans men hon hade en spanjor som satt i väntrummet och såg bortkommen ut och inte tog sig någonstans för alla bussar hade gått och taxin som hämtat tågpassagerarna som beställt dan innan vägrade att ta med honom om han inte luskade fram en femhundring!!
Han hade suttit där sedan någon gång på morgonen, minst 9 timmar iaf.
Jag travar in till honom och undrar vad som står på, lyckligtvis talar han lite knagglig engelska men klart bättre än min ickeexisterande spanska.
Han visar sin biljett där det mycket riktigt står att han ska få åka taxi från stationen till stan och att han har betalt för det, inom parentes står det dock, måste beställas före 19 dan innan, på svenska förstås.
Alltså killen har fått sina biljetter skickade till sig i Spanien via någon resebyrå på nätet och hur Veolia som ju står för tågtransporterna här uppe kan komma på den ljusa iden att de tror att varenda spanjor ska kunna begripa vad som står på en biljett de skickar om de skriver den på svenska övergår ju min fattningsförmåga.
Provar att ringa dem och kors i taket en människa svarar och efter en halv evighet konstaterar hon att killen skulle ha fått åka med till stan med taxin, någon har gjort fel!!
Jaha, så då ringer vi väl taxi då?
Gör du så och hälsa från mig säger människan.
Sagt och gjort.
Hej. Jo du förstår att jag har hittat en spanjor ni har glömt på järnvägsstationen, kan ni komma och hämta honom eller?
Jajamen, fast det kostar ju en femhundring.
Ja men ni har ju glömt bort honom, ska han stå för det eller?
Nä vi har inte gjort något fel alls, chauffören kollade på hans biljett och visst stod det att han skulle få åka men det hade inte vi fått besked om så vi hade inte plats för honom.
????????
Öhh, kan man inte bara skicka en bil till då och lösa det sen med Veolia?
Nä så funkar det inte, vi kan ju inte hämta hela världen bara för att det står så på deras biljett?
Öhh….?? Service??
Kommunikation?
Inser ju att detta är fullständigt meningslöst och placerar killen i bilen och beger mig till stan med honom, hittar vandrarhemmet och installerar honom där och ringer sen Veolia.
Samma människa i luren som förra gången, förklarar hur det blivit och säger åt henne att fixa en middag åt killen som plåster på såren, stackaren har ju för sjutton gubbar inte fått äta ens på hela dan.
Ja jo det ska vi väl kunna ordna säger hon.
Detta är nu 8 månader sen och än har jag inte sett röken av vare sig det ena eller det andra och inte heller spanjoren som jag höll kontakten med ett bra tag efteråt.
För allt jag vet kan han ju sitta bortglömd på någon annan järnvägsstation, någon som ser honom kan ni ju ringa Veolia!!
Ska man åka tåg hit så får man åka till en ort som heter Mellansel 4 mil från stan och ta buss eller taxi sista biten och någon djuping har bestämt att man måste beställa taxin senast klockan 19 dagen innan!!
Alltnog väl för oss läskunniga svenskar som trakterar världsspråket Svenska men hur ska en stackars spanjor som bestämt sig för att besöka vårt vackra land i akt och mening att finna sig en bostad att flytta till då han tycker att det är för varmt i Spanien (jo ni läste rätt, kan ju låta underligt för oss nordbor då men likväl sant) och inte begriper ett smack av den rotvälska (svenska) Veolia skriver sina instruktioner på till sina resenärer.
Jag hade av någon outgrundlig anledning en bil parkerad på denna järnvägsstation i fjol och for med en bekant för att hämta den en söndag eftermiddag och bäst jag stod där och bytte till vinterdäck på den för att kunna ta mig hem i det norrländska vinterlandskapet hör jag en dam som ropar på mig.
Kollar runt lite och får syn på en människa som kommer springande mot mig och med andan i halsen frågar mig om jag ska till stan.
Nja, jag bor ju inte där då men vill du ha skjuts så nog kan jag åka dit.
Inte ville hon åka någonstans men hon hade en spanjor som satt i väntrummet och såg bortkommen ut och inte tog sig någonstans för alla bussar hade gått och taxin som hämtat tågpassagerarna som beställt dan innan vägrade att ta med honom om han inte luskade fram en femhundring!!
Han hade suttit där sedan någon gång på morgonen, minst 9 timmar iaf.
Jag travar in till honom och undrar vad som står på, lyckligtvis talar han lite knagglig engelska men klart bättre än min ickeexisterande spanska.
Han visar sin biljett där det mycket riktigt står att han ska få åka taxi från stationen till stan och att han har betalt för det, inom parentes står det dock, måste beställas före 19 dan innan, på svenska förstås.
Alltså killen har fått sina biljetter skickade till sig i Spanien via någon resebyrå på nätet och hur Veolia som ju står för tågtransporterna här uppe kan komma på den ljusa iden att de tror att varenda spanjor ska kunna begripa vad som står på en biljett de skickar om de skriver den på svenska övergår ju min fattningsförmåga.
Provar att ringa dem och kors i taket en människa svarar och efter en halv evighet konstaterar hon att killen skulle ha fått åka med till stan med taxin, någon har gjort fel!!
Jaha, så då ringer vi väl taxi då?
Gör du så och hälsa från mig säger människan.
Sagt och gjort.
Hej. Jo du förstår att jag har hittat en spanjor ni har glömt på järnvägsstationen, kan ni komma och hämta honom eller?
Jajamen, fast det kostar ju en femhundring.
Ja men ni har ju glömt bort honom, ska han stå för det eller?
Nä vi har inte gjort något fel alls, chauffören kollade på hans biljett och visst stod det att han skulle få åka men det hade inte vi fått besked om så vi hade inte plats för honom.
????????
Öhh, kan man inte bara skicka en bil till då och lösa det sen med Veolia?
Nä så funkar det inte, vi kan ju inte hämta hela världen bara för att det står så på deras biljett?
Öhh….?? Service??
Kommunikation?
Inser ju att detta är fullständigt meningslöst och placerar killen i bilen och beger mig till stan med honom, hittar vandrarhemmet och installerar honom där och ringer sen Veolia.
Samma människa i luren som förra gången, förklarar hur det blivit och säger åt henne att fixa en middag åt killen som plåster på såren, stackaren har ju för sjutton gubbar inte fått äta ens på hela dan.
Ja jo det ska vi väl kunna ordna säger hon.
Detta är nu 8 månader sen och än har jag inte sett röken av vare sig det ena eller det andra och inte heller spanjoren som jag höll kontakten med ett bra tag efteråt.
För allt jag vet kan han ju sitta bortglömd på någon annan järnvägsstation, någon som ser honom kan ni ju ringa Veolia!!
måndag 21 juli 2008
Positivism
Positivism var det ja, så nu ska jag återupprätta Glocalnets rykte lite, inte som ett företag med osedvanligt god service, långt därifrån, utan för att de har haft den goda smaken att anställa en synnerligen trevlig människa på kundsupporten varifrån jag fick ett svar på mina frågor via mejl igår.
Med fördomsspjället på högsta nivå påstår jag att hon, för en sådan var det, med det fantastiskt vackra utländsktklingande namnet nog insupit sin servicemind annorstädes än i Svedala.
I sak fick jag nu inget adsl fortare än de stipulerade 30 arbetsdagarna men jag fick svar på frågan varför jag skulle betala för en månads adsl som jag inte hade, vilket jag alltså inte skulle.
Avdrag sker när de vet exakt hur många dagar jag varit utan!
Hmm….räntan på alla de som flyttar och betalar i förväg………bla, bla…!!
Nåja positivism.
Vad lite det egentligen behövs för att vi människor ska bli nöjda och glada, ett vänligt bemötande, några trevliga rader, ett leende………visst är det enkelt ?
Annat trevligt är auktioner, gärna i en by långt bortom ära och redlighet, man följer en snitslad bana av små handskrivna skyltar som sitter på de mest besynnerliga ställen och så helt plötsligt befinner man sig på en nyslagen lägda (åker för er sörlänningar) där man förväntas parkera sin moderna bil med en markfrigång på max tre centimeter.
Inte sällan tar gräset eld på grund av någon katalysator som ju tenderar att bli varmare än min vedspis, kör man som jag en -70:as Volvo 142 är inte detta ett problem dock.
En vanlig hederlig bondauktion tar tid så man bör avsätta en hel dag, alltså medtages matsäck, något att sitta på och en tjock plånbok, kort tar de ej……..så lämna bröllopskortet hemma.
Auktionister måste vara ett släkte för sig och ofta med ett ytterst välsmort munläder som inte bara förtäljer vad som faktiskt auktioneras ut (inte alltid så enkelt att förstå) utan också har någon lite historia runt detsamma.
Det är som ett folknöje och skratten sprudlar oftast över den norrländska nejden.
Populära utropare får ju ofta fara runt på en massa auktioner för de drar ju folk och ju mer människor ju högre bud, busenkelt.
Sen finns det de som kanske borde fundera ett tag över sitt yrkesval, alla är inte ämnade att agera utropare och nu kommer en liten historia om en sådan människa.
Jag har varit på två auktioner med denna kvinna som utropare, hon driver eget i så motto att hon har köpt in godset hon försäljer och har uppenbarligen sin egen filosofi om prissättningen, för det är inte självklart att de sista bud som läggs på hennes auktioner godtas!!!
Alltså det här blir ju lite märkligt, jag budade på en hammock häromsistens, en hemmasnickrad sak som inte var komplett men fin på sitt sätt så den ville jag ha.
Sista budet var mitt, 250 spänn, ingen sa något mer, då säger människan att hon vill ha mer för hammocken och godtar inte mitt bud utan övergår till nästa pryl!!!
Och jag var minsann inte ensam om detta, flera saker låg i en hög runt henne som hon inte tyckte folk gav tillräckligt för, en sak hade ju varit om man faktiskt säger ifrån redan från början att den här är det ett lägsta bud på si eller så mycket, någon slags acceptans hade man ju kunnat haft då.
Men det är ju liksom inte så en auktion går till, i vart fall inte en bondauktion i utmarkerna, det är ju ett slags chansning där man kan både vinna och förlora.
Nu blev ju den här auktionen rent farsartad och folk både blev förbannande och for därifrån och somliga budade och när hon väl klubbat tog de tillbaka sina bud.
En man köpte en hel hoper pinnstolar till någon hembygdsgård och som det brukar vara så satt ju folk på dem tills de blev sålda, karlen for i väg och hämtade bil och släp men då säger människan att han inte får hämta dem förrän auktionen är slut!!!
Folk har ju ingenstans att sitta om du tar med dem nu fattar du väl.
”Min” hammock kom det en gubbe bärande på när jag var på väg hem, jag frågade honom vad han gett för den, 300:- svarade han och då hade han bara frågat vad den kostade, den gick aldrig på bud.
Mycket ska man vara med om.
Trots allt en ganska kul upplevelse även om jag nog kommer att kolla lite mer noggrant vem som är utropare nästa gång.
Vill man tjäna pengar på en auktion ska man sälja kaffe, dricka och korv……..och inte minst sätta upp en bajamaja!! Är det inkomster är det utgifter, så enkelt är det.
Värdelöst vetande: en fluga spyr varje gång den landar, ibland äter den upp det den spyr, oftast inte utan lämnar det där den landar, på bestick, tallrikar, kläder, fjärrkontrollen.
Med fördomsspjället på högsta nivå påstår jag att hon, för en sådan var det, med det fantastiskt vackra utländsktklingande namnet nog insupit sin servicemind annorstädes än i Svedala.
I sak fick jag nu inget adsl fortare än de stipulerade 30 arbetsdagarna men jag fick svar på frågan varför jag skulle betala för en månads adsl som jag inte hade, vilket jag alltså inte skulle.
Avdrag sker när de vet exakt hur många dagar jag varit utan!
Hmm….räntan på alla de som flyttar och betalar i förväg………bla, bla…!!
Nåja positivism.
Vad lite det egentligen behövs för att vi människor ska bli nöjda och glada, ett vänligt bemötande, några trevliga rader, ett leende………visst är det enkelt ?
Annat trevligt är auktioner, gärna i en by långt bortom ära och redlighet, man följer en snitslad bana av små handskrivna skyltar som sitter på de mest besynnerliga ställen och så helt plötsligt befinner man sig på en nyslagen lägda (åker för er sörlänningar) där man förväntas parkera sin moderna bil med en markfrigång på max tre centimeter.
Inte sällan tar gräset eld på grund av någon katalysator som ju tenderar att bli varmare än min vedspis, kör man som jag en -70:as Volvo 142 är inte detta ett problem dock.
En vanlig hederlig bondauktion tar tid så man bör avsätta en hel dag, alltså medtages matsäck, något att sitta på och en tjock plånbok, kort tar de ej……..så lämna bröllopskortet hemma.
Auktionister måste vara ett släkte för sig och ofta med ett ytterst välsmort munläder som inte bara förtäljer vad som faktiskt auktioneras ut (inte alltid så enkelt att förstå) utan också har någon lite historia runt detsamma.
Det är som ett folknöje och skratten sprudlar oftast över den norrländska nejden.
Populära utropare får ju ofta fara runt på en massa auktioner för de drar ju folk och ju mer människor ju högre bud, busenkelt.
Sen finns det de som kanske borde fundera ett tag över sitt yrkesval, alla är inte ämnade att agera utropare och nu kommer en liten historia om en sådan människa.
Jag har varit på två auktioner med denna kvinna som utropare, hon driver eget i så motto att hon har köpt in godset hon försäljer och har uppenbarligen sin egen filosofi om prissättningen, för det är inte självklart att de sista bud som läggs på hennes auktioner godtas!!!
Alltså det här blir ju lite märkligt, jag budade på en hammock häromsistens, en hemmasnickrad sak som inte var komplett men fin på sitt sätt så den ville jag ha.
Sista budet var mitt, 250 spänn, ingen sa något mer, då säger människan att hon vill ha mer för hammocken och godtar inte mitt bud utan övergår till nästa pryl!!!
Och jag var minsann inte ensam om detta, flera saker låg i en hög runt henne som hon inte tyckte folk gav tillräckligt för, en sak hade ju varit om man faktiskt säger ifrån redan från början att den här är det ett lägsta bud på si eller så mycket, någon slags acceptans hade man ju kunnat haft då.
Men det är ju liksom inte så en auktion går till, i vart fall inte en bondauktion i utmarkerna, det är ju ett slags chansning där man kan både vinna och förlora.
Nu blev ju den här auktionen rent farsartad och folk både blev förbannande och for därifrån och somliga budade och när hon väl klubbat tog de tillbaka sina bud.
En man köpte en hel hoper pinnstolar till någon hembygdsgård och som det brukar vara så satt ju folk på dem tills de blev sålda, karlen for i väg och hämtade bil och släp men då säger människan att han inte får hämta dem förrän auktionen är slut!!!
Folk har ju ingenstans att sitta om du tar med dem nu fattar du väl.
”Min” hammock kom det en gubbe bärande på när jag var på väg hem, jag frågade honom vad han gett för den, 300:- svarade han och då hade han bara frågat vad den kostade, den gick aldrig på bud.
Mycket ska man vara med om.
Trots allt en ganska kul upplevelse även om jag nog kommer att kolla lite mer noggrant vem som är utropare nästa gång.
Vill man tjäna pengar på en auktion ska man sälja kaffe, dricka och korv……..och inte minst sätta upp en bajamaja!! Är det inkomster är det utgifter, så enkelt är det.
Värdelöst vetande: en fluga spyr varje gång den landar, ibland äter den upp det den spyr, oftast inte utan lämnar det där den landar, på bestick, tallrikar, kläder, fjärrkontrollen.
söndag 20 juli 2008
Ålder, Död och annat elände...
Tid och ålder är ena märkliga företeelser, jag är på mitt femtionde år och för somliga på jobbet som sett mig där sedan jag var en uppkäftig pojkvasker på 16 körandes packmoppe som en blådåre, tanka densamma med en tänd cigarett dinglandes i mungipan (!!!!) och sätta dragsmällare på allt som rördes så att det small jämt och stundigt som min lille (??) son jämt sa, är jag fortfarande en pojkvasker och blir inte sällan kallad grabben på jobbet av dem.
För mitt bedårande lilla barnbarn som blir fyra nu i höst är jag ju sååå gammal att jag bara måste ha upplevt dinosaurierna, mammutarna och annat läskigt, förstås.
För mina barns kompisar har jag nog varit en lite farlig typ, långhårig, körandes ytterst suspekta bilar de aldrig hört talas om, alltid en kniv dinglande i bältet, alltid en cigarett bakom ena örat och klädd som en slashas med trasiga jeans, flanellskjorta och träskor.
Alltid skramlade om mig också för jag hade fickorna fulla med spik, skruv och diverse stängselattiraljer och inte sällan stickande koskit, får eller något annat mysko.
Mina barn kallade mig bara sär.
Men ålder var det, alltså folk i min ålder dör faktiskt, ett faktum man kanske inte tänker på så där i vardagslag men så är det, de får krämpor och sjukdomar och trillar av pinn i en aldrig sinande ström.
Häromåret bevittnade jag en av mina allra bästa vänner dö i cancer, världen snällaste brumbjörn som alltid hade tid för en, ställde upp på allt tokigt och vist och hade ett kontaktnät som inte var av denna världen.
Skrotsamlare av stora mått var han, for han på skroten för att köpa ett baklyse till någon av sina bilar så kunde han komma hem med fem traktorer från när Adam var ung, Ford skulle det vara, fanns det 23 traktorer i byn hade han 17……..inte för att så många gick men det var ju hans grej och när han skulle bli pensionär skulle han meka ihop dem.
Stor var han, på alla sätt, vägde runt hundringen och på tok för stark för sin rygg som fick ta smällar stup i kvarten, opererad för diskbråck och sånt.
När han skördade hö till sina och tjejernas hästar sa det bara pang, någon hjärntumör som tryckte sönder något så han stöp som en klubbad och sen gick det bara utför.
Han fick en tid till men tynade ju bort som denna djävulska sjukdom tenderar att göra med folk, att bevittna denna kraftkarl fullständigt tyna bort gjorde så fruktansvärt ont i mig.
Sista gången jag träffade honom var i hans hem ca 14 dagar innan han dog, då säger han åt mig att han inte vill att jag kommer mer för han känner att det är på väg och att han förändras och blir elak, han vill inte att jag ska se och minnas honom så.
Trots denna vansinnigt bisarra situation skämtade och skrattade vi så tårarna sprutade om hur han minsann nu skulle få all tid i världen att faktiskt göra det han helst av allt ville göra, meka med sina kära traktorer.
Han hade beställt en bra plats i Fordhimlen sa han och jag vet att han fick en också.
Fan vad jag saknar dig Tomas.
Just nu kämpar en annan av mina närstående mot samma djävulska sjukdom, jag är inte religiös men jag ber en bön att du orkar kämpa emot och jag tror det lyckas.
Flera andra jag känner har också gått bort relativt nyligen men det har oftast gått ganska fort, bilolycka, hjärtattack eller annat konstigt man kan dö av.
Allt detta får mig lite att fundera över hur vi människor hanterar döden och kanske framförallt de efterlevande, man får inte fly sorgen och det är inte så svårt som man inbillar sig att prata med de som bär på sorg.
Slå en pling bara, tala om att du finns för dem, behövs inte mer.
Ofta finns det gemensamma beröringspunkter, man sörjer kanske sin arbetskamrat som var den som dog och min erfarenhet är att de närmast sörjande vill verkligen veta att fler också sörjer personen.
Svenska språket har inget bra ord för att uttrycka att man känner med de som bär på sorg, visst jag beklagar sorgen, men hur klumpigt låter inte det?
I Norge har man gjort det lätt för sig, ett ord, kondolerar………..enkelt och säger allt.
Tårar av skratt är inte salta.
För mitt bedårande lilla barnbarn som blir fyra nu i höst är jag ju sååå gammal att jag bara måste ha upplevt dinosaurierna, mammutarna och annat läskigt, förstås.
För mina barns kompisar har jag nog varit en lite farlig typ, långhårig, körandes ytterst suspekta bilar de aldrig hört talas om, alltid en kniv dinglande i bältet, alltid en cigarett bakom ena örat och klädd som en slashas med trasiga jeans, flanellskjorta och träskor.
Alltid skramlade om mig också för jag hade fickorna fulla med spik, skruv och diverse stängselattiraljer och inte sällan stickande koskit, får eller något annat mysko.
Mina barn kallade mig bara sär.
Men ålder var det, alltså folk i min ålder dör faktiskt, ett faktum man kanske inte tänker på så där i vardagslag men så är det, de får krämpor och sjukdomar och trillar av pinn i en aldrig sinande ström.
Häromåret bevittnade jag en av mina allra bästa vänner dö i cancer, världen snällaste brumbjörn som alltid hade tid för en, ställde upp på allt tokigt och vist och hade ett kontaktnät som inte var av denna världen.
Skrotsamlare av stora mått var han, for han på skroten för att köpa ett baklyse till någon av sina bilar så kunde han komma hem med fem traktorer från när Adam var ung, Ford skulle det vara, fanns det 23 traktorer i byn hade han 17……..inte för att så många gick men det var ju hans grej och när han skulle bli pensionär skulle han meka ihop dem.
Stor var han, på alla sätt, vägde runt hundringen och på tok för stark för sin rygg som fick ta smällar stup i kvarten, opererad för diskbråck och sånt.
När han skördade hö till sina och tjejernas hästar sa det bara pang, någon hjärntumör som tryckte sönder något så han stöp som en klubbad och sen gick det bara utför.
Han fick en tid till men tynade ju bort som denna djävulska sjukdom tenderar att göra med folk, att bevittna denna kraftkarl fullständigt tyna bort gjorde så fruktansvärt ont i mig.
Sista gången jag träffade honom var i hans hem ca 14 dagar innan han dog, då säger han åt mig att han inte vill att jag kommer mer för han känner att det är på väg och att han förändras och blir elak, han vill inte att jag ska se och minnas honom så.
Trots denna vansinnigt bisarra situation skämtade och skrattade vi så tårarna sprutade om hur han minsann nu skulle få all tid i världen att faktiskt göra det han helst av allt ville göra, meka med sina kära traktorer.
Han hade beställt en bra plats i Fordhimlen sa han och jag vet att han fick en också.
Fan vad jag saknar dig Tomas.
Just nu kämpar en annan av mina närstående mot samma djävulska sjukdom, jag är inte religiös men jag ber en bön att du orkar kämpa emot och jag tror det lyckas.
Flera andra jag känner har också gått bort relativt nyligen men det har oftast gått ganska fort, bilolycka, hjärtattack eller annat konstigt man kan dö av.
Allt detta får mig lite att fundera över hur vi människor hanterar döden och kanske framförallt de efterlevande, man får inte fly sorgen och det är inte så svårt som man inbillar sig att prata med de som bär på sorg.
Slå en pling bara, tala om att du finns för dem, behövs inte mer.
Ofta finns det gemensamma beröringspunkter, man sörjer kanske sin arbetskamrat som var den som dog och min erfarenhet är att de närmast sörjande vill verkligen veta att fler också sörjer personen.
Svenska språket har inget bra ord för att uttrycka att man känner med de som bär på sorg, visst jag beklagar sorgen, men hur klumpigt låter inte det?
I Norge har man gjort det lätt för sig, ett ord, kondolerar………..enkelt och säger allt.
Tårar av skratt är inte salta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
