lördag 30 augusti 2008

Lite regn har väl ingen dött av.........

Någon där uppe bestämde sig i torsdags natt för att testa Öviksbornas tålamod och öppnade himlens alla slussar och lät vatten i mängder skölja bort vägar, knäcka huvudvattenledningen till staden och testa ambfibiefunktionaliteten på min gamla Volvo.
Dessutom härjade tydligen också en del minitromber och skyfflade runt diverse saker till allmän förtret för grannar vars tak skadades av kringflygande studsmattor och växthus.
Hur mycket vatten som faktiskt kom ner tvistar di lärde om men ett intressant faktum är ju att vi som samhälle är extremt sårbart om endast ett dygns regnande kan ställa till det så infernaliskt, lägg till lite elavbrott också så står vi oss slätt.

Annars har drottningen i huset, katten Ida, återvänt från sin turne och ordningen är därmed återställd i detta hus, vart hon befunnit sig vete väl sjutton men hon såg ju inte direkt svältfödd ut om än något tilltufsad i pälsen.

Möjligen vet hon mer än hon talat om och älgjakten börjar ju nu på måndag i detta området och med skogen full av skjutglada jägare kan det ju vara en god idé att hålla sig därifrån, för ser de inte skillnad på en bärplockare och en älg kan de väl ta henne för en björn vilket det ju också är jakt på just nu?!

Apropå det så brast en väns tre och ett halvt åriga barnbarn ut i hjärtskärande gråt när hon hörde att det skulle skjutas björn..........hennes lite äldre bror heter ju så. Inte lätt.

En jobbarkompis blev häromdagen påkörd bakifrån när hon stod still i en bilkö, skrikande bromsar och en djävla duns fick hennes bil att flyga in i framförvarande bil osv......
Ut ur den påkörande bilen skuttar (?) en 80 årig farbror skitförbannad för att hon kört på honom!!!!!! Tom polisen blev lätt förvirrad när de hörde den versionen.
Jag skriker inte på att man ska ta körkortet av äldre men visst kunde väl ett litet test nu och då vara på sin plats, saker och ting förändras ju under årens lopp, typ syn och reaktionsförmåga.

En annan arbetskamrat har gått på myten att kvinnor av någon outgrundlig anledning skulle vara begåvad med bättre simultanförmåga än män och gör sitt bästa för att bevisa saken genom att samtidigt köra truck, prata i telefon och dricka kaffe.
Funkar ju fan så dåligt kan jag upplysa om och skulle vi, som lagen föreskriver, skriva tillbudsrapporter varje gång det smäller eller är attans nära att någon blir påkörd skulle vi vara tvungna att anställa någon på minst halvtid för bara den saken.

De människor som folk talar illa om är i regel dem som de fruktar.
Varför säger mannen då alltid så mycket nedsättande om kvinnan?

onsdag 27 augusti 2008

Urbota korkat

Egentligen hade jag tänkt skriva några rader om Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars debattinlägg i Newsmill, men tydligen är det redan folkstorm och dessutom är det så urbota korkat att det inte ens förtjänar att kommenteras.
I allra bästa fall är det ett sätt att försöka provocera, vilket de onekligen lyckats göra, men även som provokation är det plumpt och osmakligt.
För er som fattar nada av vad jag menar, kolla Metro från igår (26/8) eller Newsmill, (
http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/24/jessica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-om-carl-hamilton-sluta-las-guillou-alska-istallet/) om ni ids.

På jobbet pågick en annan diskussion om jämlikhet, en kille sammanboende med sin tjej i ett hus hon äger betalar inte ett öre för sig hemma, inte mat, inte en elräkning, inte ett skit…..förutom lite reparationer på kåken.
Vi vanliga dödliga som försöker dela på inkomster och utgifter trodde ju först att han skämtade men tydligen var det på fullt allvar.
Han hade sa han en räkning denna månad på 75:-, resten kunde han göra vad han ville med!
Om hon åtminstone varit miljonär kunde jag kanske förstått något av resonemanget, men antagligen tjänar hon mindre än han gör, att hon går med på det övergår mitt förstånd liksom att han har mage att dels göra det dels tala om det för oss.
En stilla förhoppning är måhända att han blir blåst på konfekten tids nog.

Outsourcing och världsklass är modeorden på jobbet just nu liksom ett gammalt sextiotalskoncept från Toyota kallat “ständiga förbättringar”.
Inget av det har ledningen lyckats implementera (Fina ord jag kan va? Lärt mig på jobbet!)
Om jag fattat saken rätt så är det ledningsgruppen och några till som tycker idéerna är bra, alla andra tycker mest att det stjäl tid från det vi faktiskt är anställda för att göra och får betalt för……..jobba.
För medan vi står framför en tavla timmevis i veckan och lyssnar på en högst oengagerad arbetsledare så inte fan är det någon som utför vårt jobb inte.
Vi som har jobbat några tiotal år på firman vet ju att trender kommer och går och visserligen kostar alla dylika projekt åtskilliga miljoner, och gudarna ska veta att det varit några stycken under årens lopp, men å andra sidan är det bättre att de engagerar sig i sånt så gör de iaf inget annat dumt.
Projektarbete är ju förresten en annan sak de lärt sig nyssens, nu ska tom löneformsarbetet drivas i projektform, slutar väl med att de rationaliserar bort lönerna……….möjligen kan vi få aktier eller något annat skit.

Arbete: ett av de förfaranden genom vilket person A skaffar egendom åt B.



tisdag 26 augusti 2008

Irak o mopeder

Hörde med ett halvt öra på radion i morse om att allt fler flyktingar som fått avslag på sin asylansökan går under jorden i Sverige.
Numera har det ju inrättats speciella domstolar som tar dessa beslut för att de som bestämmer tror att det ses som mer legitimt hos flyktingarna än som förut när det "bara" var en tjänsteman.
Besluten grundar sig dock på samma regler som fastställs av utlämningsnämnden, tex att det inte pågår någon väpnad konflikt i Afghanistan eller Irak!!!!
Kriget i Irak är alltså inte en väpnad konflikt utan en........vadå? Jag fattar nada.
Rekommenderar UD att vi svenskar kan fara till Irak utan fara för liv o lem?
Ving eller något annat resebolag borde kanske undersöka intresset för charterresor dit, jag kan ställa mig i första ledet för en insamling av pengar till en charterresa för hugade politiker som tycker att det inte råder någon väpnad konflikt där!

I det lite mindre perspektivet blir det närmast folkstorm i lilla Övik när en hoper ungdomar med mopeder samlas och far genom staden........hulliganer och vad gör polisen skriks det i kör, men ingen frågar dessa ungdomar vad syftet är.
Istället extrainkallas MC-poliser för att stävja eländet............vad gör vi med våra barn egentligen?

Barn är i större behov av förebilder än av kritik. Joseph Joubert

måndag 25 augusti 2008

Relativt

Allt är relativt…..Glocalnets bredband på 8mB (som är max där jag bor pga Telia……igen!) visade sig vara 0,5mB efter ett TP-test, tyckte väl det gick söligt om än fortare än modemet!
Supporten har stängt efter 18 på helger………varför är jag förvånad?

Mer relativt, gav mina vänner (??) getingarna ett erbjudande de inte kunde neka till så de flyttade……..vart kan man undra, men ett tag verkade min skorsten som ett bra alternativ…….tills jag snabbt som ögat fick fyr i pannan och jagade iväg eventuella spanare.

Det sägs att katter lär ska ha två hem, de som får gå ut vill säga, min Ida har garanterat det för nu är hon pyts väck igen, ifjol somras försvann hon i sex veckor, gillade väl inte maten eller nåt vad vet jag.
Jag har ju delad vårdnad om henne med en dam i vårt västra broderland…….hmm……hon kanske har emigrerat?
Liftat med någon?

OS är slut, tack och lov, blev dock fascinerad av sporten Taekwondo som var ungefär det löjligaste jag sett på år och dar, två människor iförda någon slags rymddräkt står och studsar framför varandra för att hitta en lucka att sparka den andra medvetslös med en spark åt huvudet.
Iofs var den enda jag såg som faktiskt fick sig en spark en svensk domare som tydligen genom lottdragning utsett ”fel” gubbe som vinnare!!
Han som förlorade blev så förbannad att han sparkade ner den stackars domaren, lysande reklam för kampsporter!!
Tänk er att komma hem och skryta med ett OS-guld man vunnit genom lottdragning, snacka om prestation.

Om det inte vore för det faktum att teven och kylskåpet vanligtvis står så långt ifrån varandra skulle en del av oss inte få någon motion över huvud taget.

lördag 23 augusti 2008

Om, getingar och Glocalnet

Så har då Glocalnet äntligen lyckats pilla in rätt kabel i rätt hål och förärat mig med mitt bredband som jag hade begärt att få flyttat från en adress till en annan, tog ju bara 33 arbetsdagar!!!
Anledningen till att man behandlar sina trogna kunder på detta styvmoderliga sätt kan man ju fundera på, själva skyller de på Telia, jag inbillar mig nog att det har med pengar att göra, kostar ju att ha personal.
Under tiden man är utan sitt bredband hänvisar de till modemanvändning, knappast gratis och stenålder frågar du mig, visst skickade de mig ett så kallat mobilt bredband, ett veritabelt skämt om man bor tre mil från E4:an och hastigheten de lovar är om möjligt ett ännu större skämt.
Nåja, i vart fall fick denna modem användning mig att fundera över hur man reagerar över saker här i livet, hur kan man bli irriterad över något så urbota dumt som att en sak går tre sekunder långsammare än vanligt?
Jag brukar inte bli upprörd över småsaker men dessa futtiga sekunder har på något magiskt sätt tagit kontrollen ifrån mig och jag finner mig själv på gränsen till hysteri, nåja, när det tar såå lång tid att få fram en sida på nätet.
Vad gör det med oss detta media?
Att sitta i timtal framför en brasa och bara njuta av att se lågorna flamma eller glo på ett flöte en ljum sommarkväll är ju så ofantligt rogivande.
Antagligen är det väl samma fenomen som får en i vanliga fall fullständigt normal människa att mer eller mindre gå upp i limningen om de råkar glömma mobilen hemma en dag och finner sig själva ytterst förvånade att det faktiskt går att överleva detta tillstånd också.

Är det någon som kommer ihåg att man för en massa år sedan på full allvar diskuterade i Sveriges riksdag att införa en TV-fri dag i veckan?
Kanske dags att införa en mobil och datorfri månad om året för folk?

Jag var ju ute och åkte lite buss häromsistens och tro mig 97% av alla resenärer höll någon del av resan på att fippla med sin mobil, 30% med sin dator varav alla var mobilt uppkopplade antingen med sin egen eller bussens Internet.
Vadan detta enorma behov av att hela tiden kunna bli nådd?
Hur överlevde vi förr?
Tro mig jag är inte teknikfientlig alls, jag bara förstår inte att vi inte inser att vi är föremål för ett skapat behov, att vi tillåter oss att bli så manipulerade för att några få ska bli ofantligt rika, för till syvende och sist är det ju det saken handlar om. Mammon regerar.

Vart tog behovet av närhet och ögonkontakt vägen kan man fråga sig?
Att samtala öga mot öga i en timme ger mer än tusen mail………..håll med om det iaf.

I morgon ska jag samtala öga mot öga med en hoper getingar som bosatt sig i min ved, sist vann de diskussionen om huruvida de skulle flytta eller ej, jag tror mig ha funnit en hyfsat pacifistisk metod att övertyga dem om motsatsen nu……..fast de är ju sluga de små rackarna så man vet aldrig.

Om inte om fanns hade man inget val.

fredag 22 augusti 2008

Disciplin, buss o livet

Disciplin kan ju också vara att inse att verkligheten egentligen finns någonstans långt bortom datorer, där världen på ett sällsamt skrämmande sätt faktiskt fortsätter att spela oss människor spratt av allehanda slag trots att sådana som jag och kanske du som läser detta gör allt vi kan för att gömma oss bakom vår skärm.
Då kan disciplin vara att lämna allt, nåja, skärmen och cybervärlden iaf, och bege sig ut i det där skrämmande, känna att det finns dofter att insupa, saker att se och natur att begapa och begrunda.
Eller för den delen människor att bara titta på.
Begav mig söderut medelst buss häromsistens och för er sörlänningar som tror att Norrland är det där som börjar norr om tullarna med försupna, sjukskrivna och fåordiga människor iklädda glesbygdskavaj året runt kan jag meddela att fördomen fungerar åt andra hållet med.
Fast vi tror nog snarare att ni är pengagalna, egotrippade och med ett outvecklat sinne för empati, tillika gillandes natur om den stavas park och har grusade gångar.

Nåja, jag fascineras av att man kan bo så tätt inpå varandra, att man frivilligt sätter sig i en bil för att bli sittandes i köer som kryper fram långsammare än man kan gå och att människor, inte går utan småspringer hela tiden med en lite panikslagen blick i ögonen som om livrädda att bli tilltalade.

På väg i en överfull buss från Linköping till Stockholm sitter jag framför en man i kanske trettioårsåldern som väl var någon form av affärsidkare, på de tre timmar det tog att ta sig till huvudstaden ringde han 27 samtal och fick kanske tre.
Alltså jag brukar inte tjuvlyssna men det är ju svårt att undgå att höra när karln sitter en meter bakom mig och jag slogs av att han hade exakt samma tonläge när han pratade med sina medarbetare om jobb som när han pratade med sin sambo om en nära förestående utlandsresa de två skulle företa. Affärsmannamässigt om ni förstår vad jag menar.
Alltså skulle min moatjé avsluta ett samtal med Hej o Tack istället för Puss o Kram skulle jag nog ta mig en funderare på vad slags relation vi egentligen hade.
Fast det är ju min högst personliga åsikt förstås.

Annat man kan fundera på är hur duktig man är på att se andras fel och brister……..eller kanske inte riktigt så utan snarare se vartåt ett beteende barkar………lite nattgammal is det här då.
Typ att man kan se hur ett förhållande med människor man känner ganska väl är på väg åt fanders pga vissa beteenden, små, små saker som när man själv är mitt i det inte lägger märke till men andra ser rätt tydligt.
Kanske är det så att vissa saker måste man igenom bara, det må göra hur ont som helst, förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan levande och inte bitter.

Det är svårt att stå på sidan om och se på när någon man gillar skarpt gör saker som man vet kommer att göra ont men inte kunna förmedla kunskapen om hur man kan hoppa över det steget.

”Livet är paniken i en brinnande teater” Jean Paul Sartre

tisdag 12 augusti 2008

Första dagen på jobbet........

Så var den då avklarad den om inte så förhatliga så i alla fall inte direkt efterlängtade första dagen efter semestern, på sedvanligt sätt försökte man ju förlänga den sista dagen med att somna så sent som det bara var möjligt, i mitt fall tidigt på morgonen.
Lär få lida för det längre fram i veckan misstänker jag.
Allt var sig likt, som en annan nybörjare står man som ett fån framför datorn och försöker febrilt komma ihåg vilket enastående intelligent lösenord man tänkt ut innan semestern för att ta sig in i den, glor dumt på alla ouppdaterade minneslappar och chansar vilt.
Väl inne i den är det samma visa………..hur gör man???
Nåja, alldeles för fort är man inne i det och försöker beta av högen av jobb som vuxit sig alptoppshög samtidigt som man ändå ska försöka vara en liten smula social och förhöra sig om hur alla har haft det.
De flesta ser ut att ha klarat sig bra, somliga tom oförskämt bra och ser brunbrända och friska ut, andra inte fullt så utvilade, någon har blivit singel någon annan har hittat sig en moatjé, mao livet har inte stannat bara för att det varit semester.

Märkligt ändå hur underliga vi människor är, jobbar häcken av oss med totalt döda ting som ger absolut nada tillbaka, inte ens tack ska du ha.
Och åtta timmar om dan är minsann inte nog, har man mycket att göra så nog fan inbillar man sig att man är duktig och ställer upp och jobbar tills det flyter någorlunda.
Visst självbevarelsedrift kan man ju säga, men allvarligt………..det är järnskrot vi pysslar med och det lär knappast klaga om vi lugnar ner oss lite.

Får för mig att jag är i fel bransch, jag skulle vilja kunna glädja och hjälpa människor istället……….och hur bra betalda är de jobben på en skala??
Byt jobb då pucko!!!
Bra idé, jag ska nog ta mig en ordentlig funderare på den saken faktiskt.

Om jag nu skulle drista mig till att faktiskt byta jobb, vad skulle jag sakna om ens något?
Människorna förstås, alla dessa fantastiska människor med alla sina egenskaper, sidor och allt sånt som gör oss till egna individer, somliga inte fullt lika trevliga men ändå på något vis med i denna ofantligt suspekta gemenskap man har på ett större företag.
Vi tvingas ju stå ut med varandra och oftast går det även om man kan bli förbannad, ledsen eller ofantligt trött på varandra många gånger, mycket blir ju förstås sopat under mattan just för att vi ska jobba med varandra under överskådlig framtid och man får välja sina strider.

Ett lite märkligt fenomen är hur frapperande ofta människor ikläder sig en speciell roll när de går på jobbet och aldrig blir det så tydligt som när telefonen ringer och det är frun i andra änden som vill sin karl något.
Tonläget blir helt plötsligt väldigt milt och i vissa fall så till den milda grad att man hajar till om man hör det.
Likadant är det om man träffar någon från jobbet i något privat sammanhang (gud förbjude) och de har frun med sig, inte bara tonfallet som är annorlunda då minsann, ibland undrar man om det ens är samma människa!

Andra är sig så lika att man blir full i skratt, för många år sedan hade vi en farbror som hade en sanslös förmåga att skita ner sig på jobbet, jag tror enda gången han var riktigt ren var första dagen efter semestern, nåja graderingen på ren är ju kanske inte exakt samma för alla då.
I alla fall så hade jag en garagedörr han ville köpa av mig så han kom med släpvagn för att hämta den hemma hos mig en dag, han såg precis ut som om han kommit direkt från jobbet trots att det var en söndag.
Just som han skulle betala kommer en av mina små grabbar ut och kollar lite nyfiket på vad som sker och farbrodern tar fram en tjuga och ger honom, han tittar storögt på den och säger sen att han minsann har en bror som han måste dela med.
Ja men gå och hämta honom då säger farbrodern, kvickt ilar lilleman in och kommer tillbaka med sina fem bröder!!!!!!
Blev nog en något dyrare garagedörr än vad han tänkt sig kan man tänka för hade han gett den ena brorsan en tjuga så var det ju bara att hala fram en var till de andra
också. Stackar’n.


"It's only arrogance if you're wrong" Simone de Beauvoir

söndag 10 augusti 2008

Glass och fördomar

Fördomar kan vara kul att skoja om och den här storyn triggades igång i min hjärna av den så upphaussade basketmatchen mellan Kina och USA nu under OS.
En kille här i stan är homofoben och rasisten personifierad, en gång berättade han att han drömt en mardröm om att två stycken två meters färgade killar hade ringt på hans dörr en natt, trängt sig in och våldtagit honom gång på gång!!
Hans problem kan man tycka.

En hoper år senare var jag i Luleå och på väg ut ur ett konditori springer jag in i ett gäng just färgade basketspelare……….djävlar vad långa de är……urtrevliga killar som bad om ursäkt och sen var det inte mer med det.

Ett tag senare fyller homofoben år, något jämt har jag för mig och i min hjärna börjar nu en plan ta form……….skulle man inte kunna slå en signal till ett basketlag, förklara situationen och ge karlen vad han förtjänar??
Av olika anledningar rann det hela ut i sanden kanske mest för att situationen hade kunnat urarta och det vill man ju inte ha på sitt samvete.

Å andra sidan fyller han väl år fler gånger………

Köpte mig en glass i dag och av någon outgrundlig anledning fick jag omslagspappret med mig hem, kastade ett getöga på innehållsförteckningen…….hmm….var fan är glasögonen….så ja genast bättre…….åh..innehåller faktiskt naturliga produkter, inte alla glassar som gör det numera minsann.
Kom då att tänka på en kille som gjort samma sak en gång förut och inte lyckades hitta en säger en enda naturlig råvara i sin glass, blev fascinerad och studerade ämnet och skrev en bok om det.
Mats-Eric Nilsson heter han och hans bok ”Den hemlige kocken” är en skrämmande läsning om vad det vi stoppar i oss dagligen faktiskt innehåller.
Läs den och fundera sen på om det är så här vi vill ha det.


De största och starkaste makter jag vet är skräck, kärlek och ensamhet. Anna-Greta Wide

torsdag 7 augusti 2008

OS, vänlighet och valar

Alltså någon mer än jag som är lätt förvirrad här?
OS invigs på fredag men redan igår började damerna och idag herrarna att spela fotboll, hur kan det ha sig?
För-OS brukar väl vara året innan?
Tjuvstarter är väl inget man uppmuntrar inom sportens värld eller har jag missat något?
SVT reklamerar för att de minsann sänder 700 timmar från OS…………700 timmar???????
Det är exakt 29,17 dygn………hur länge håller det egentligen på?

Fast det finns minsann andra som tjuvstartar också, EON var vänlig nog att skicka ut en varning om att det så småningom kommer att komma en räkning till mig, vadan detta kan man undra, sponsrar de posten eller vadå?

Nåja annars började dagen synnerligen bra, grannen hade hämtat min tidning åt mig, lovvärt initiativ på min ära, fortsätt gärna så.
Man blir glad av sånt och det fick mig att fundera på hur enkelt det egentligen är att glädja våra medmänniskor, en vänlig gest, ett leende eller som häromsistens när jag var på ett etablissemang och en av de anställda var osedvanligt trevlig och hade känsla för service……till skillnad från ägaren!
Synnerligen trevligt, synd bara att hon antagligen jobbade på fel ställe för att till fullo bli uppskattad för sina förtjänster.

En panikutryckning till min lokala mack på förmiddagen för inköp av såna livsnödvändigheter som cigg resulterade i att också jag fick visa mig från min bättre sida.
Regnet skvalar ner och inne på macken står det en äldre farbror och ser lite bekymrad ut, han har lämnat in sin bil och har tänkt sig att gå de fyra kilometrarna hem vilket han minsann såg ut att kunna………men som sagt det regnade…….mycket.
Så jag tog farbrorn i min bil och skjutsade hem honom fast jag ingalunda skulle åt det hållet.
Dagens goda gärning då kanske.
Jag tror på att vänlighet föder vänlighet, ger man ett leende så får man oftast ett tillbaka, rätt enkelt va?

”Whales weep not”

They say the sea is cold, but the sea contains
the hottest blood of all………………

D.H.Lawrence

onsdag 6 augusti 2008

Hallon, kärlek och mod

En jag känner skrev i sin blogg om att bli älskad för den man är, att man inte skulle försöka ändra på sin moatjé, slipa av de kantigheter och egenheter som formar ens personlighet.
Nog så sant och tyvärr en mycket vanlig ovana som jag tror kväver ett förhållande i längden.
Ars amani:. Förälskad för att. Älskar trots allt.

Att verkligen hitta en människa man blir förälskad i som senare utvecklas till djup och innerlig kärlek är en lyx jag ibland undrar om vi människor uppskattar till fullo.
Jag har ju naturligtvis inget svar på vad kärlek är för olika människor men för mig innebär kärlek en vetskap att Hon älskar mig också när jag inte kanske lever upp till idealet och vice versa.
Kärlek är förvisso en gåva man får men inget man kan ta för givet, att vänta med att visa eller tala om för sin moatjé att man älskar henne är inte bara i sak fel, det är rent ut sagt korkat, kärleken är ett heltidsjobb, dygnet runt.

Kvalitetstid är bullshit!
Inte sant förstås men ibland får jag för mig att en del tror på det som det allenarådande kärlekslimmet vilket ju är fullständigt galet.
Vardagen, det är där man visar sin käresta med ofta subtila saker som en smekning, en blick att Hon är den enda för mig, men också att låta bli när man ser att det är så just nu.
Mao en smula uppmärksamhet, för förlorad tid kommer inte igen, det går inte att reparera det man inte gjort tidigare med att plötsligt överdosera för att kompensera.

Det lär finnas en undersökning som påstås visa att förhållanden där de tu hittat varandra på nätet håller i genomsnitt i två år……en smula futtigt kan jag tycka.
Innebär det att man egentligen är kär i förälskelsen som sådan och när vardagen kommer sättande och naggar de rosa molnen i kanterna och lättar på det skimrande förälskelsediset inte orkar jobba för en fortsättning?
För det står dig ju tusen åter att kunna bli förälskad i på alla dessa sajter.
Funderar bara.

Hallon, smultron, flingor och mjölk, jag är definitivt kär i sommaren!

Det är inte alltid uppbrottet som är det modiga…….utan att stanna kvar.


tisdag 5 augusti 2008

Saker man inte förstår

”Polisen satsar på att lösa ouppklarade mord” är huvudrubriken i gårdagens ortsblad, polisstyrelsen tillsätter nya resurser för att försöka lösa de sex mord som ännu inte är uppklarade i Västernorrland.
Ja men vad bra kan man ju tycka, om än en smula sent påtänkt.
Så var ska nu dessa resurser stå att finna frågas det i artikeln.
Svaret blir i mina ögon en smula underligt, ”Till en början får vi använda de resurser vi har, sen får vi se hur Näpo (närpolisen??) eventuellt kan omfördela sina resurser.”

Tillsätta nya resurser = använda de resurser vi har????????

Jag fattar nada………sitter det en hoper poliser i någon bortglömd avkrok och gör något fullständigt oviktigt som man kan använda, eller vad?
Är det måhända en uppmaning till alla småtjuvar att snälla ta det lugnt nu ett tag va för vi ska leta mördare och har inte tid att kolla vad ni pysslar med på ett tag?

Jag tror knappast att polisstyrelsen ringt till tidningen och bett dem skriva om denna braskande nyhet, snarare låter det som om tidningen har nyhetstorka och dammsuger alla källor de har för att överhuvudtaget hitta något att skriva om och så blir det så här tokigt.

De som någon gång har blivit intervjuad eller överhuvudtaget citerad i en tidning kan nog verifiera att man inte känner igen det man sa när det står där i någon artikel, det verkar snarast vara ett obligatorium att skriva om det människor faktiskt sagt. Varför är det så?
Saker man kan fundera på.

Annars ska det firas idag, ena sonen blir sjutton sensomrar gammal och minns jag rätt från den tiden var det väl inget märkvärdigt, snarare ville man att det skulle varit 18 år för då vankas det ju körkort och kanske en krogsväng med kompisarna, mest för att man får då.
Men tårta och presenter är ju aldrig fel.

Svenska sommaren upphör aldrig att förvåna en, i Åsele, inte alls så långt härifrån var det igår kallast i hela Sverige, håll i er nu, -1 grad!!!!!!
Dags att skicka efter emigrationspappren???

Tänk vad mycket gott som skulle uträttas om man inte var så noga med vem som skulle få äran av det.

måndag 4 augusti 2008

7 och en historia

I vår kommun delas det ut en gratistidning som heter Tidningen 7, inget jag brukar ägna många minuter åt ska villigt erkännas men understundom händer det ju att jag öppnar den och ögnar igenom den.
Den kommer varje fredag och går alltså inte av avsäga sig oavsett skäl man anför, tro mig jag har provat, men strunt samma för jag tänkte mer på en sak som stod i den nu sist.
Antagligen har jag missat att de infört en debattsida och därför också inte läst den insändare som uppenbarligen givit upphov till en del upprörda känslor………milt uttryckt.
Det som debatterades var staten Israels 60-års firande vilket man ju kan ha vilken åsikt man vill om, jag har min, men det var också ointressant i sammanhanget.

Det intressanta var debattekniken och den fullkomligt oförsonliga tonen i allehanda inlägg där givetvis alla hävdade att just de hade rätt och alla andra mer eller mindre kunde dra dit pepparn växer.
Man försökte med allehanda fakta staplade på varandra få sin sak att framstå som den allenarådande sanningen utan att så mycket som andas om varifrån alla dessa fakta kom.
Denna teknik har jag alltid haft lite svårt för, eftersom jag tycker den mer visar på arrogansen hos den som använder den än att de har mer rätt än de som kanske inte kan eller känner till varenda fakta i en sak men som ändå borde ha rätt att faktiskt få ha en åsikt utan att bli hackad på.

Man löser ju inget med att bara hävda sin ståndpunkt, man kan tala om den men är man inte beredd att kompromissa är ju varje vidare försök till samtal dömda att misslyckas utan handlar mer om självhävdelse…….kan jag tycka.

För en tid sen hade samma tidning en i mitt tycke vanvettigt rolig historia som jag tänkte delge allmänheten, inget ont som inte har något gott med sig.

Nicolas Sarcozy, Frankrikes president sitter på sitt kontor när telefonen ringer.
”Hallo Mr Sarcozy” säger en röst med en utpräglad accent. ”This is Paddy down at Harp Pub in County Clare, Ireland. I’m ringing to inform you that we are officially declaring war on you.”
“Well Paddy” svarar Sarcozy, “This is indeed important news! How big is your army?”
“Roight now” svarar Paddy efter en stunds eftertanke, ”there’s meself, me cousin Sean, me nextdoor neighbor Seamus, and the entire darts team from the pub. That makes eight!”

Sarcozy gör en paus.
“I must tell you Paddy, that I have 100 000 men in my army waiting to move on my command”
“Begorra” säger Paddy. “I’ll have to ring you back.”

Sant nog, nästa dag ringer Paddy igen.
”Mr Sarcozy, the war is still on. We have managed to get us some infantry equipment”

“And what equipment would that be, Paddy?” frågar Sarcozy.

“Well we have two carbines, a bulldozer and Murphy’s farm tractor.”

Sarcozy suckar.
“I must tell you, Paddy, that I have 6000 tanks and 5000 armoured personnel cariers.
Also, I have increased my army to 150 000 men since last we spoke.”

“Saints preserve us!” säger Paddy. “I’ll have to get back to you.”

Sant nog. Paddy ringer nästa dag igen.
”Mr Sarcozy, the war is still on, we’ve managed to get ourselves airborne! We have modified Jackie McLaughlin’s micro-light with a couple of shotguns in the cockpit, and four boys from Shamrock Bar has joined us as well.”

Sarcozy blir tyst en stund, harklar sig och säger sen.
”I must tell you, Paddy, that I have 100 bombers and 200 fighter planes. My military bases are surrounded by laser-guided, surface-to-air-guided missile sites. And since we last spoke I have increased my army to 200 000!”

“Jesus, Maria and Joseph!” säger Paddy. “I’ll have to ring you back.”

Sant nog. Paddy ringer igen nästa dag.
”Top o’ the mornin’, Mr Sarcozy! I’m sorry to inform you that we have had to call off the war.”

“Really, I’m sorry to hear that.” Säger Sarcozy. “Why the sudden change of heart?”

“Well we had a long chat over a few pints of Guinness, and decided there’s no fookin’ way we can feed 200 000 prisoners!”

söndag 3 augusti 2008

Reflektioner

Jag har varit på turné, skulle man kunna säga, och träffat en person vars foto jag har haft i min plånbok i över trettio år, en märklig resa har lett fram till detta möte och oändliga mängder vatten har runnit under alla broar genom alla år.
Från fotots knappt ettåriga lilla knubbiga flicka till denna idag 34 åriga unga kvinna med två egna barn är ju naturligtvis steget långt och ändå kände jag omedelbart igen henne när vi möttes.
Hon har ärvt sin mors styrka och stolta hållning, en kvinna i vars hem jag som vilsen nybliven tonåring tillbringade en tid och som satte en outplånlig prägel på mig som människa långt senare i livet.
Tror inte hon är medveten om det och ska sanningen fram har jag nog aldrig berättat det heller, det ska bli ändring på det, jag lovar.
Tids nog kommer hon att läsa detta och då vill jag att hon ska veta att jag är henne evigt tacksam och att jag alltid haft hennes ord som ett slags rättesnöre med mig på min livsresa.

Idag träffade jag en annan ung blivande kvinna, en liten autistisk tös på kanske 9-10 år som på sitt sätt försökte kommunicera med mig, mitt hjärta blöder för alla dessa handikappade barn, inte för att de är handikappade utan för att vi vanliga friska människor inte törs ta oss tiden att se dem på deras villkor.
Jag kan se paniken i ögonen hos folk som inte förstår deras sätt att prata och istället för att känna sig dumma eller bortkomna väljer att nonchalera dem.
Människor som kan sätta sig på huk och prata något fånigt barnspråk med en hund eller katt utan att skämmas, klarar inte av att försöka förstå ett barn vars handikapp gör det svårt att bete sig enligt normen.
Samma rädsla som gör att folk inte törs ta kontakt med flyktingar som inte riktigt har snappat svenskans alla krumbukter eller klär sig annorlunda och kanske har en annan färg på sin hud.
Sånt gör mig sorgsen.

I övrigt kan man undra vart sommaren tog vägen?
Häromnatten satt jag på en ö i skärgården iförd shorts och T-shirt utan att frysa och diskuterade allt mellan himmel och jord med en rasande trevlig människa som just nu har anträtt en ny del av sin resa genom livet.
Och inatt är det knappt katten vill gå ut, så kallt är det.

Ha modet att släppa taget om ting och människor du älskar på din resa genom livet, en ryggsäck fylld av fina minnen väger ingenting.

Läsvärt: Barnet på vinden…….av Yann Queffèlec