tisdag 30 september 2008

In love......

Det har varit lite stilltje på inläggen här ett tag vilket beror på att livet består av mer än anekdoter och tramsiga inlägg på en blogg, sjukdom och död är saker vi människor aldrig riktigt kan förlika oss med trots att det är det oundvikliga slutet på vår tillvaro.
Inte nödvändigtvis sjukdom då men döden är ju det enda sättet att komma ifrån livet på.
När så någon närstående blir så sjuk att man inte bara inser att döden är nära utan att man faktiskt önskar livet ur dem bara för att de ska slippa lida längre ter sig själva livet i en liten annan dager och en världsekonomi i kris verkar helt plötsligt ytterst futtigt i sammanhanget.
Mitt livs första och största kärlek, tillika mor till två av mina barn gick bort i cancer för en dryg vecka sen och trots att det är snart nitton år sedan vi var gifta är naturligtvis saknaden enorm och riktigt hur jag ska hantera det vet jag inte.
Våra vuxna barn måste ju också lära sig hantera sin sorg och bli på något sätt vuxna på riktigt..........vad nu det är?
Att gråta hjälper ju........för stunden...........men saknaden..........alla samtal man tycker sig ha behövt ha?

Kärlek är vidunderligt och att ha älskat som vi älskade varandra är ett privilegium jag önskar att alla någon gång får uppleva om så bara för en kort tid, att dessutom ha barn tillsammans i ett kärleksförhållande är om möjligt ännu större.

I mitt hjärta finns det ett rum där bara du har tillträde, sov den eviga fridens sömn min älskade, fjärran från smärta, vaka över våra barn, se deras barn växa upp i vetskap att de liksom du är älskade.

Hittar ni kärleken, vårda den ömt, mister ni den, vårda de fina minnena djupt i ert hjärta men glöm inte att livet är till för de levande, njut av det och bejaka kärleken.



2

You left me, sweet, two legacies,—
A legacy of love
A Heavenly Father would content,
Had He the offer of;

You left me boundaries of pain
Capacious as the sea,
Between eternity and time,
Your consciousness and me.

Emily Dickinson




torsdag 18 september 2008

Sov så gott.................

Death is not the end
Death can never be the end.

Death is the road.
Life is the traveller.
The Soul is the Guide

...

Our mind thinks of death.
Our heart thinks of life
Our soul thinks of Immortality.

onsdag 17 september 2008

tisdag 9 september 2008

Vill inte förstå..........

förlamande iskall hand
kramar mitt hjärta
du säger
tio dagar
tårar
vanmakt
varför
just du
jag älskar dig

tisdag 2 september 2008

Har du mage att.......

Varför blir gravida kvinnors putande magar snudd på allmän egendom?
Allsköns mer eller mindre suspekta typer som annars minsann aldrig skulle komma på tanken att ta på en annans kvinna får helt plötsligt väldigt svårt att låta bli.
Visst är det något visst med ett nytt spirande liv inuti en mage men det känns ju som om det borde vara upp till den blivande modern att bestämma om sin kropp.

En kvinna jag känner är begåvad med en sanslöst bizarr, snudd på morbid humor och helt underbar att ha som vän, hon var med om en rätt festlig grej mitt i allt elände.
I åttonde månaden dog hennes barn i magen men skulle ändå föda fram det på naturlig väg, några dagar innan sitter hon på ett café med en vännina då det kommer fram en vilt främmande man och undrar väldigt artigt om han skulle kunna få känna på hennes mage.
Jajamen säger min vän och hivar upp tröjan så han kan lägga örat på den för han ville ju höra och känna sparkarna.
Den sover nog säger mannen, för den rör sig inte alls.
Du, säger min vän, om den rör sig efter din handpåläggning så kommer påven att göra dig till Jesus eller nåt, för det här barnet har varit dött i två veckor.
Han försvann fortare än kvickt..........

Idag fick jag ett nytt epitet av en jag kallar för elvispen, uppviglare kallade hon mig, inte i ansiktet men på omvägar, riktigt varför eller på vilket sätt jag skulle uppvigla fick jag väl inte riktigt klart för mig men antagligen lär jag väl få reda på det också så småningom.
Något att se fram emot.

Jag har fått på min lott att lotsa en kille som ska arbetspröva på jobbet efter en olycka han var med om för en del år sedan, han såg ju lagom munter ut i början men tinade upp så småningom och innan dagen var slut tyckte han att det var länge sedan han haft så kul.
Klart positivt både för honom och oss andra som kanske inte alla dagar tycker att det är riktigt såå kul då........även om vi faktiskt skrattar både ofta och mycket.

Annat mindre kul är att min gamla Volvo håller på att ge upp och faller i princip i bitar så antingen får jag köra den på skroten, vilket väl de flesta jag känner tycker jag borde varit gjort för typ tre år sedan, eller ta mig i kragen och göra något radikalt.........som att byta ut en och annan pinal på den.
Låter dyrt hur man än vrider på det, så om någon har en nästan gratis ny bil som drar ingenting så hör gärna av er.

Woman was taken out of man; not out of his head to top him, nor out of his feet to be trampled underfoot; but out of his side to be equal to him, under his arm to be protected, and near his heart to be loved. Oscar Wilde

måndag 1 september 2008

Frost och omorganisation

Första september och det första man ser när man slår upp sina ljusblå är att det är alldeles vitt ute av frost!!!!!!!
Visserligen sken solen från en klarblå himmel och det var fantastiskt vackert, men ändå…….hösten ÄR här och jag som inte ens tyckt att vi haft en riktig sommar…..hmmm.

Sonen, en av de fem, ska minsann få fara till det stora landet i väster…….visserligen ska han jobba men ändå, fast det är väl honom väl unt då, han jobbar nog lite för mycket den pojken.
Själv har jag väl mest den åsikten att jobbet inkräktar rätt menligt på min fritid även om vi emellanåt har ganska kul på jobbet, kanske inte direkt jobbet i sig precis men snacket arbetskamrater emellan.
Eftersom vi är rätt många på mitt jobb så finns det ju så att säga en av varje sort, trevliga, glada, surputtar, gnällspikar och en och annan psykopat förstås, på det stora hela ett ganska normalt tvärsnitt av den svenska befolkningen……..eller skulle man kanske säga den norrländska.
För vill man odla sina fördomar är det en rätt enkel match hos oss.

Att människan är ett vanedjur är väl allom känt men i vissa fall kan det ju gå till överdrift, en kille hade egenheten att han när han skulle åka hem, tvättade sig och bytte om innan han stämplade ut och gick till parkeringen.
Hans fru gjorde som man skulle alltså stämplade ut och gick sen och tvättade sig och bytte om, detta fick ju naturligtvis till följd att han vackert fick sitta och vänta ett par minuter varje dag på henne.
Då sätter sig karl’n och räknar ut hur många minuter han ”förlorar” varje år på att sitta där och vänta och ondgör sig över detta för henne!!!!
Han gör alltså fel men får det att låta som om det vore hennes fel, man tar sig för pannan.

En del verkar iaf trivas alldeles ypperligt på jobbet, kommer och stämplar in vid kvart över fem, halv sex………på morgonen!!!!!!!! Utan att behöva det??
Man kan undra när de går och lägger sig egentligen…….21:00 typ?
Nåja, det är ju tur att vi är olika.

En ganska skön lirare är han som Hejar på en varenda gång han ser en under dagens lopp som om han ser en för första gången på dagen, kan bli ett tiotal gånger säkert under en dag.
VD:n har en annan taktik, han Hejar inte på någon överhuvudtaget så vitt jag vet, men så är han ju stockholmare också.

Han har förresten iscensatt en omorganisation som heter duga, ja-sägare får en plats i den inre cirkeln medan de som vågar ifrågasätta hamnar i kylan, ledarskap stavas utbildning och erfarenhet är en belastning.
Slutresultatet har vi inte sett än men man bävar medan han som knappast tänker vara kvar någon längre tid säkert som amen i kyrkan får en fjäder i hatten.
Olika är ödets lotter här i livet, kompetensväxling kallas det för när folk som troget jobbat i åratal, aldrig blivit erbjudna fortbildning ersätts av oerfarna ungdomar med någon slags akademisk utbildning som också genom någon slags magi gör dem lämpade som chefer.
För är det något vi har blivit begåvade med under denna omorganisation så är det chefer, en attans massa chefer, vissa har inte ens några under sig…….ja stolen de vilar röven på då, men inga människor.
Märkligt fenomen det där.


Jag kom senare i livet att lära mig att vi tenderar att möta varje ny situation med att omorganisera……en underbar metod för att skapa en illusion av framsteg medan man framkallar förvirring, ineffektivitet och dålig moral.
Petronius Arbiter f.27 e.Kr-d66 e.Kr