In love......

Det har varit lite stilltje på inläggen här ett tag vilket beror på att livet består av mer än anekdoter och tramsiga inlägg på en blogg, sjukdom och död är saker vi människor aldrig riktigt kan förlika oss med trots att det är det oundvikliga slutet på vår tillvaro.
Inte nödvändigtvis sjukdom då men döden är ju det enda sättet att komma ifrån livet på.
När så någon närstående blir så sjuk att man inte bara inser att döden är nära utan att man faktiskt önskar livet ur dem bara för att de ska slippa lida längre ter sig själva livet i en liten annan dager och en världsekonomi i kris verkar helt plötsligt ytterst futtigt i sammanhanget.
Mitt livs första och största kärlek, tillika mor till två av mina barn gick bort i cancer för en dryg vecka sen och trots att det är snart nitton år sedan vi var gifta är naturligtvis saknaden enorm och riktigt hur jag ska hantera det vet jag inte.
Våra vuxna barn måste ju också lära sig hantera sin sorg och bli på något sätt vuxna på riktigt..........vad nu det är?
Att gråta hjälper ju........för stunden...........men saknaden..........alla samtal man tycker sig ha behövt ha?

Kärlek är vidunderligt och att ha älskat som vi älskade varandra är ett privilegium jag önskar att alla någon gång får uppleva om så bara för en kort tid, att dessutom ha barn tillsammans i ett kärleksförhållande är om möjligt ännu större.

I mitt hjärta finns det ett rum där bara du har tillträde, sov den eviga fridens sömn min älskade, fjärran från smärta, vaka över våra barn, se deras barn växa upp i vetskap att de liksom du är älskade.

Hittar ni kärleken, vårda den ömt, mister ni den, vårda de fina minnena djupt i ert hjärta men glöm inte att livet är till för de levande, njut av det och bejaka kärleken.

2

You left me, sweet, two legacies,—
A legacy of love
A Heavenly Father would content,
Had He the offer of;

You left me boundaries of pain
Capacious as the sea,
Between eternity and time,
Your consciousness and me.

Emily Dickinson