Ambulanser.......

Vaa?? Samma rubrik igen? Nu får de väl ändå sluta ge honom morfin!

Nä...för så här är det...tanken var ju initialt att skriva om en del erfarenheter av just ambulanser, varav jag fått min beskärda del, fraktandes min lekamen mellan 3 olika sjukhus nyligen.

Nu inträffade det ju en liten incident man kan läsa om i mitt förra inlägg som kom emellan början och slutet av sagda inlägg. Därav sammma rubrik.

Nåväl....ballongsprängning...låter som något man pysslar med på barnkalas frågar du mig....innebär följande och är ingalunda något man pysslar med på Örnsköldsviks sjukhus utan man får vackert åka ambulans till Sundsvalls sjukhus, 18 mil bort.

Jaha...tvenne käcka gossar lastar in min skröpliga lekamen i en relativt ny ambulans, modell större och susar raskt söderut....i mitt tycke något för raskt tänker jag där jag ligger och ser enstaka trädtoppar svischa förbi.

Vadan denna brådska frågar jag han som sitter bredvid mig.....vi är lite sena säger han glatt men ändrar ansiktsuttryck då ambulansen bromsar in hårt....mycket hårt.

Vägarbete.... hinner killen säga innan vi båda hör de låsta hjulen skrika mot asfalten bakom oss och sen en djävla duns och ambulansen flyger fram någon meter.

Jag hinner tänka....djävlar ...det här kommer att göra ont.

Man hör glassplitter träffa marken och bilen.....en dov svordom från han som kör ambulansen och ett stön från killen bredvid mig vars huvud kastades fram och tillbaka.

Raskt in med föraren av Audin vars front var ....en smula kortare....i framsätet på ambulansen och vidare till en Hälsovårdscentral strax bredvid....han såg mest chockad ut stackarn.

Vi åkte i något beskedligare takt vidare mot Sundsvall.