Utopia

Jag har nog varit inne på temat förut men det förtjänar att upprepas......det finns så oändligt mycket bra skrivit på nätet av helt vanliga men ändå fullständigt unika människor.

Tankar, insikter och åsikter som man kan förlora sig i om man tycker att man har tiden......vi människor är i grunden ganska lika …...varhelst i världen vi än må bo.

Naturligtvis danade av vår omgivning men längtan efter kärleken och omsorgen om de våra och att få leva ett liv fritt från konflikter är detsamma oavsett land eller kontinent.

Vad som slog mig är att hur mycket det än finns i form av avtryck från oss ”lyckligt” lottade som kan delge världen våra tankar och åsikter via detta media............så finns det tusenfalt mer som vi aldrig får läsa.

Tänker kanske lite speciellt på de stackarna som råkar vara födda ofria......tex i Nord Korea.........hur annorlunda är deras drömmar om hur livet skulle kunna vara?

Ibland funderar jag hur ett samhälle skulle kunna tänkas se ut om det inte alls blev påverkat av det som redan finns......ponera att just Nord Korea skulle bli fritt men ändå inte se resten av världen.....vad slags samhälle skulle det då kunna tänkas bli?

Är mänskligheten förutbestämd att bli hunsade i ett rått kapitalistiskt samhälle där girigheten är det rådande......eller finns det ett alternativ?

Jag vet inte.....och jag har svårt att sätta mig utanför den norm vi alla är stöpta i......pengar, detta mammons gissel som ju påverkar oss i livets alla skeden......vad slags alternativ finns det?
Alltså utveckling är ju vad som skiljer oss från de andra djuren på vår planet.....men pengar?
Är inte det bara ett påfund av någon som kommit på för att kunna utnyttja andra människor för sin egen vinning......eller är det som islam hävdar räntan som är roten till allt ont?

Så kom det då......religion.....ännu ett sätt för några att mästra andra....vad är det för fel på oss människor?
Är vi så otrygga som individer att vi måste ha något ”större” att tro på, som kan förklara, eller bara trösta?
Jag kan ibland tycka att mänskligheten är som en skock höns.....faktiskt en ganska bra liknelse när jag tänker närmare på det......yrar omkring och pickar lite planlöst, hunsade av tuppen och rusar kollektivt mot faran. (invandrare!)
De få som vågar sticka ut eller är annorlunda blir hackkycklingar.

Varför är det så svårt att forma ett samhälle där alla är välkomna och värda lika mycket?
Ok, rädsla är ju en förklaring, men botbart genom upplysning, är det en omöjlig uppgift?
Vi västerlänningar är så rädda att förlora det vi har och kanske tom behöva stå till svars för utsugningen av den inte fullt så lyckligt lottade delen av världen att vi väljer att blunda för orättvisorna och i bästa fall dövar vi vårt kollektiva samvete med allmosor (bistånd).
Visst är det väl märkligt att vi som mänsklighet inte kan dela på vår gemensamma planets resurser......vad är det som får oss i väst att tro att just vi skulle vara värda mer, och inte så lite mer heller, än alla de som får vara glada om de får mat i magen idag....också.

Det är ju bara att gå till sig själv....vad är jag beredd att avstå för att få världen en smula rättvisare......en chipspåse?.....mina cigaretter?.....mina bilar?....???
Krasst är det ju så att vi, i vart fall i Sverige, tjänar mer än vi egentligen behöver......vi är ju knappast svältfödda (snarare tvärtom) och far regelbundet till diverse köpmeckan och handlar garanterat onödiga prylar.....inte sällan tillverkade av människor i tredje världen som aldrig någonsin skulle ha råd att ens tänka tanken på att köpa den.

Blev långt från det nya Nord Korea detta......men tanken svindlar lite......finns det ett alternativ till dagens västerländska samhälle......ett sätt att leva tillsammans där alla är lika mycket värda.....oavsett kön, lön, färg eller handikapp?

För som sagt.....våra drömmar om livet är i grunden lika varthelst vi än råkar bli födda.