Julefrid?

Jul ja....så var det då dags igen för denna numera så superkommersiella helg och trots att jag avsagt mig all slags reklam känner jag mig fullständigt överkörd av alla dessa "fantastiska" erbjudanden man matas med i allehanda media.
Mänsklig lycka mäts tydligen inte längre i att kunna samla ihop familjen och bara umgås kring lite god mat och närhet utan av hur mycket skit man kan lyckas köpa och ge till varandra.

Stod i någon av kvällstidningarna för ett tag sen om huruvida arbetsgivarna skulle eller inte ge sina anställda julklappar......somliga förväntade sig det andra tyckte att det var onödigt.
Själv kan jag väl tycka att om arbetsgivaren tycker att de anställda gjort sig förtjänta av det så visst ge dem någonting, men se för sjutton till att det är något vettigt.

Vi fick för ett antal år sedan en isskrapa i julklapp av företaget, givetvis en pik som somliga inte vare sig uppskattade eller såg humorn i....så här en himla massa år senare kan jag väl tycka att vi nog gjorde oss förtjänta av den, kollektivt.

En jag känner engagerar sig i detta och ger sina medarbetare böcker, väldigt noggrant utvalda till var och en...vilket ju ger henne tillfälle att både ge kritik om det behövs eller beröm om det är befogat.
Tarvar ju som sagt lite engagemang och en vilja att lära känna de som jobbar åt en....det vore ju en nåd att stilla bedja om på vårt företag!

Å andra sidan har ju en del basar hos oss drygt trettiotalet medarbetare under sig, kan bli en smula övermäktigt då kanske.

Anledningen till att vi alla går på högvarv inför julen med den eviga, oåterhållsamma och ofta knasiga julklappsshoppingen är antagligen att vi inte riktigt vet hur vi ska uttrycka vår kärlek i ord. Harlan Miller