Hallon, kärlek och mod

En jag känner skrev i sin blogg om att bli älskad för den man är, att man inte skulle försöka ändra på sin moatjé, slipa av de kantigheter och egenheter som formar ens personlighet.
Nog så sant och tyvärr en mycket vanlig ovana som jag tror kväver ett förhållande i längden.
Ars amani:. Förälskad för att. Älskar trots allt.

Att verkligen hitta en människa man blir förälskad i som senare utvecklas till djup och innerlig kärlek är en lyx jag ibland undrar om vi människor uppskattar till fullo.
Jag har ju naturligtvis inget svar på vad kärlek är för olika människor men för mig innebär kärlek en vetskap att Hon älskar mig också när jag inte kanske lever upp till idealet och vice versa.
Kärlek är förvisso en gåva man får men inget man kan ta för givet, att vänta med att visa eller tala om för sin moatjé att man älskar henne är inte bara i sak fel, det är rent ut sagt korkat, kärleken är ett heltidsjobb, dygnet runt.

Kvalitetstid är bullshit!
Inte sant förstås men ibland får jag för mig att en del tror på det som det allenarådande kärlekslimmet vilket ju är fullständigt galet.
Vardagen, det är där man visar sin käresta med ofta subtila saker som en smekning, en blick att Hon är den enda för mig, men också att låta bli när man ser att det är så just nu.
Mao en smula uppmärksamhet, för förlorad tid kommer inte igen, det går inte att reparera det man inte gjort tidigare med att plötsligt överdosera för att kompensera.

Det lär finnas en undersökning som påstås visa att förhållanden där de tu hittat varandra på nätet håller i genomsnitt i två år……en smula futtigt kan jag tycka.
Innebär det att man egentligen är kär i förälskelsen som sådan och när vardagen kommer sättande och naggar de rosa molnen i kanterna och lättar på det skimrande förälskelsediset inte orkar jobba för en fortsättning?
För det står dig ju tusen åter att kunna bli förälskad i på alla dessa sajter.
Funderar bara.

Hallon, smultron, flingor och mjölk, jag är definitivt kär i sommaren!

Det är inte alltid uppbrottet som är det modiga…….utan att stanna kvar.