Om, getingar och Glocalnet

Så har då Glocalnet äntligen lyckats pilla in rätt kabel i rätt hål och förärat mig med mitt bredband som jag hade begärt att få flyttat från en adress till en annan, tog ju bara 33 arbetsdagar!!!
Anledningen till att man behandlar sina trogna kunder på detta styvmoderliga sätt kan man ju fundera på, själva skyller de på Telia, jag inbillar mig nog att det har med pengar att göra, kostar ju att ha personal.
Under tiden man är utan sitt bredband hänvisar de till modemanvändning, knappast gratis och stenålder frågar du mig, visst skickade de mig ett så kallat mobilt bredband, ett veritabelt skämt om man bor tre mil från E4:an och hastigheten de lovar är om möjligt ett ännu större skämt.
Nåja, i vart fall fick denna modem användning mig att fundera över hur man reagerar över saker här i livet, hur kan man bli irriterad över något så urbota dumt som att en sak går tre sekunder långsammare än vanligt?
Jag brukar inte bli upprörd över småsaker men dessa futtiga sekunder har på något magiskt sätt tagit kontrollen ifrån mig och jag finner mig själv på gränsen till hysteri, nåja, när det tar såå lång tid att få fram en sida på nätet.
Vad gör det med oss detta media?
Att sitta i timtal framför en brasa och bara njuta av att se lågorna flamma eller glo på ett flöte en ljum sommarkväll är ju så ofantligt rogivande.
Antagligen är det väl samma fenomen som får en i vanliga fall fullständigt normal människa att mer eller mindre gå upp i limningen om de råkar glömma mobilen hemma en dag och finner sig själva ytterst förvånade att det faktiskt går att överleva detta tillstånd också.

Är det någon som kommer ihåg att man för en massa år sedan på full allvar diskuterade i Sveriges riksdag att införa en TV-fri dag i veckan?
Kanske dags att införa en mobil och datorfri månad om året för folk?

Jag var ju ute och åkte lite buss häromsistens och tro mig 97% av alla resenärer höll någon del av resan på att fippla med sin mobil, 30% med sin dator varav alla var mobilt uppkopplade antingen med sin egen eller bussens Internet.
Vadan detta enorma behov av att hela tiden kunna bli nådd?
Hur överlevde vi förr?
Tro mig jag är inte teknikfientlig alls, jag bara förstår inte att vi inte inser att vi är föremål för ett skapat behov, att vi tillåter oss att bli så manipulerade för att några få ska bli ofantligt rika, för till syvende och sist är det ju det saken handlar om. Mammon regerar.

Vart tog behovet av närhet och ögonkontakt vägen kan man fråga sig?
Att samtala öga mot öga i en timme ger mer än tusen mail………..håll med om det iaf.

I morgon ska jag samtala öga mot öga med en hoper getingar som bosatt sig i min ved, sist vann de diskussionen om huruvida de skulle flytta eller ej, jag tror mig ha funnit en hyfsat pacifistisk metod att övertyga dem om motsatsen nu……..fast de är ju sluga de små rackarna så man vet aldrig.

Om inte om fanns hade man inget val.