Första dagen på jobbet........

Så var den då avklarad den om inte så förhatliga så i alla fall inte direkt efterlängtade första dagen efter semestern, på sedvanligt sätt försökte man ju förlänga den sista dagen med att somna så sent som det bara var möjligt, i mitt fall tidigt på morgonen.
Lär få lida för det längre fram i veckan misstänker jag.
Allt var sig likt, som en annan nybörjare står man som ett fån framför datorn och försöker febrilt komma ihåg vilket enastående intelligent lösenord man tänkt ut innan semestern för att ta sig in i den, glor dumt på alla ouppdaterade minneslappar och chansar vilt.
Väl inne i den är det samma visa………..hur gör man???
Nåja, alldeles för fort är man inne i det och försöker beta av högen av jobb som vuxit sig alptoppshög samtidigt som man ändå ska försöka vara en liten smula social och förhöra sig om hur alla har haft det.
De flesta ser ut att ha klarat sig bra, somliga tom oförskämt bra och ser brunbrända och friska ut, andra inte fullt så utvilade, någon har blivit singel någon annan har hittat sig en moatjé, mao livet har inte stannat bara för att det varit semester.

Märkligt ändå hur underliga vi människor är, jobbar häcken av oss med totalt döda ting som ger absolut nada tillbaka, inte ens tack ska du ha.
Och åtta timmar om dan är minsann inte nog, har man mycket att göra så nog fan inbillar man sig att man är duktig och ställer upp och jobbar tills det flyter någorlunda.
Visst självbevarelsedrift kan man ju säga, men allvarligt………..det är järnskrot vi pysslar med och det lär knappast klaga om vi lugnar ner oss lite.

Får för mig att jag är i fel bransch, jag skulle vilja kunna glädja och hjälpa människor istället……….och hur bra betalda är de jobben på en skala??
Byt jobb då pucko!!!
Bra idé, jag ska nog ta mig en ordentlig funderare på den saken faktiskt.

Om jag nu skulle drista mig till att faktiskt byta jobb, vad skulle jag sakna om ens något?
Människorna förstås, alla dessa fantastiska människor med alla sina egenskaper, sidor och allt sånt som gör oss till egna individer, somliga inte fullt lika trevliga men ändå på något vis med i denna ofantligt suspekta gemenskap man har på ett större företag.
Vi tvingas ju stå ut med varandra och oftast går det även om man kan bli förbannad, ledsen eller ofantligt trött på varandra många gånger, mycket blir ju förstås sopat under mattan just för att vi ska jobba med varandra under överskådlig framtid och man får välja sina strider.

Ett lite märkligt fenomen är hur frapperande ofta människor ikläder sig en speciell roll när de går på jobbet och aldrig blir det så tydligt som när telefonen ringer och det är frun i andra änden som vill sin karl något.
Tonläget blir helt plötsligt väldigt milt och i vissa fall så till den milda grad att man hajar till om man hör det.
Likadant är det om man träffar någon från jobbet i något privat sammanhang (gud förbjude) och de har frun med sig, inte bara tonfallet som är annorlunda då minsann, ibland undrar man om det ens är samma människa!

Andra är sig så lika att man blir full i skratt, för många år sedan hade vi en farbror som hade en sanslös förmåga att skita ner sig på jobbet, jag tror enda gången han var riktigt ren var första dagen efter semestern, nåja graderingen på ren är ju kanske inte exakt samma för alla då.
I alla fall så hade jag en garagedörr han ville köpa av mig så han kom med släpvagn för att hämta den hemma hos mig en dag, han såg precis ut som om han kommit direkt från jobbet trots att det var en söndag.
Just som han skulle betala kommer en av mina små grabbar ut och kollar lite nyfiket på vad som sker och farbrodern tar fram en tjuga och ger honom, han tittar storögt på den och säger sen att han minsann har en bror som han måste dela med.
Ja men gå och hämta honom då säger farbrodern, kvickt ilar lilleman in och kommer tillbaka med sina fem bröder!!!!!!
Blev nog en något dyrare garagedörr än vad han tänkt sig kan man tänka för hade han gett den ena brorsan en tjuga så var det ju bara att hala fram en var till de andra också. Stackar’n.


"It's only arrogance if you're wrong" Simone de Beauvoir