Ida

Ok, kanske dags att ge det här ett försök nu då, har ju gubevars semester i fyra hela veckor varav två dagar förstås har gått redan och jag har gjort exakt nada förutom plockat smultron som växer överallt på min tomt och återfått ett stycke förrymd katt.

Hon heter Ida och är lika bestämd som damen jag delar hennes vårdnad med, riktigt vad som menas med delad i just det här fallet förtäljer inte historien, för hennes matte bor i vårt västra broderland dit hon flyttade för en del år sen, hemlängtan kanske?

Ida har varit sur på mig, jag tog mig nämligen an en annan katt vid namn Murphy, bara en sådan sak, som inte ville bo i lägenhet efter att ha blivit född och uppvuxen på landet med råttor och fåglar att käka närhelst man ville.

Jag förstår honom.

Ida var föga imponerad av den nya familjemedlemen och fräste det värsta hon kunde åt honom och när hon insåg att jag bestämt att han ska också bo här, gick hon helt sonika sin väg.



Murphy blev nog en smula förskrämd av Idas fräsande för så fort han fick chansen att komma ut drog han också, vidare värst orolig är jag inte, antingen kommer han när han är hungrig vilket kan ta tid nu på sommaren eller så hittar någon honom, han är ju också märkt så det löser sig.



En lite lustifikation när jag hämtade honom, släppte ju bara ut honom ur buren inne och han for som en raket upp på övervåningen, jaja han kommer väl han lugnat ner sig tänkte jag, gick och kikade om jag skulle se vart han var lite nu och då men såg honom inte.



Efter ett par timmar står jag i köket och gör kaffe, kollar ut på åkern och vem jagar sork där om inte Murphy?
Hur i fridens liljor kom han ut?

Älgar ut som en graciös gasell på hal is och ropar på honom, han tittar storögt på den där mysko varelsen som kommer emot honom men så slappnar han av, jamar glatt och kommer skuttande och nästan hoppar upp i famn på mig.............en lite smula större och tyngre än jag kom ihåg honom.
In med kissen som snabbt kollar alla skrymslen, käkar upp all mat och kommer sen och lägger sig i knät på mig.
Efter någon timma vill han ut igen och jamar som den naturligaste sak i världen vid ytterdörren.
Jisses vad han acklimatiserade sig fort då tänkte jag

Sitter så i vardagsrummet och kollar på något fullständigt ointressant på dumburken när en skugga far förbi i ögonvrån......hmmm.......vad var nu det?
I köket sitter Murphy!!!! Mindre och lättare än den andra kissen jag tvingade in för någon timma sen men i övrigt en kopia, jag hade kidnappat en grannarnas katt!
Har inte kollat om de såg mig, tids nog lär jag få veta det.

Ha en bra dag och kom ihåg, i morgon är första dagen på resten av ditt liv, ta väl hand om den.

/C