Olycklig kärlek......och åska

Jag är kär!
Kär som en klockarekatt.
Och föremålet för min kärlek är ju hon med stort H, the one and only, hon som får mitt hjärta att smälta och att banka som en stångjärnshammare om vartannat.
Det var kärlek vid första ögonkastet från oss bägge två och att vi ville ha varandra var det inget snack om.
Vi möttes helt apropå en försommardag och hennes alldeles makalöst vackra mjukt böljande hår var det första som fick mig att haja till och när hon sen tittade på mig med sina vackra mörka ögon smalt jag fullständigt.
Hennes mamma som var med synade mig noga uppifrån och ner och allt eftersom hon kollade mig frågade hon om jag förstod vad jag egentligen gav mig in på.

Långsamt gick det naturligtvis upp för mig att jag aldrig skulle kunna ge henne vad hon förtjänade och med en enorm sorg i hjärtat tvingades jag inse detta faktum och lät henne gå till en som hade de rätta förutsättningarna.

Denna unga Newfoundlandstik var det i särklass vackraste hund jag sett och hade jag bara haft möjligheten hade jag köpt henne vad hon än hade kostat.
Jag har haft nuffar och alltid gillat dem, men de skulle vara svarta hade jag fått för mig och så kommer denna bedårande lilla tjej med sin mörkt chokladbruna lite lockiga päls och en fuktig svart nos och fullständigt tar andan ur mig.

Alltså jag kan motstå lusten att skaffa en valp hur lätt som helst hur söta de än är, inga som helst problem, har man inte förutsättningarna utan måste lämna dem hemma 9-10 timmar om dan ska man inte ha hund, punkt.
Men hon var som sagt något i särklass.
Och kär i henne är jag fortfarande.

Annat vackert var ett åskväder som härjade här i går kväll, inte en droppe regn från början utan bara ett skådespel av blixtar som lös upp natthimlen och dovt muller mest hela tiden.
Sen öppnade någon kranen och det inte regnade utan hällde ner i kanske 20 minuter innan det övergick i ett lugnt strilande för att sluta ganska snart..
Och vem ska ut i det allra värsta om inte min Ida, alltså när det hällde ner som allra värst så ska katten ut, vad är det för fel på den kissen?
Åskan höll i sig i säkert tre timmar och när jag gick och la mig vid pass två, halv tre kollade jag om fröken ville in, icke sa Nicke, låg platt som en pannkaka på plattorna ute och bara glodde på mig.

”Det viktigaste är inte alltid hur man har det, utan hur man tar det”