En bloddrypande historia....

Mitt högra knä krånglar lite emellanåt, gissar att det är menisken och att det kanske är dags att göra en sån där titthålsoperation igen och frisera den………tänkte jag.
Tittar lite dumt på bägge knäna och undrar lite så där vilket det egentligen var jag opererade, äh borde ju synas något ärr eller hur?
Jo tjena, ärr är uppenbarligen inte en bristvara på min lekamen och knäna i synnerhet så det gav ingen vidare värst ledtråd.
Ett kommer av en rätt korkad händelse som fullständigt höll på att skrämma skiten ur min fru, motorsågen kan jag ju traktera så skyddsbyxor är en onödig utgift, eller hur?
Egentligen börjar det hela sommaren innan, vi hade ju köpt ett hus intill ett berg, visserligen inget Mount Everest men fullt med gran………..höga som hus och många.
Skymmer solen på våren, alltså kapar vi ner ett gäng av de högsta, sagt och gjort, ringer en kompis som är utrustad med en motorsåg modell stor och sätter igång.
Ni fattar va?
Frun står där nere och påstår att det inte syns att vi kapar några träd överhuvudtaget så vi sågar och sågar och sågar……….
Jobbigt värre.
Till slut ser berget ut som ett värsta plockepinn av gran och diverse andra trädslag som ligger kors o tvärs mest överallt, det är lugnt, vi ska elda ved………så småningom, bara el-elementen kommer ut och jag ha installerat ett vattenburet system, vedpanna, kulvert och ackumulatortank, bla, bla.

Kompisen, som tyckte att det här med kvistning, och ta ner de i lämpliga bitar sågade träden var min uppgift önskade mig glatt lycka till och for hem glad i hågen med ett stort leende på läpparna.
Puuh…….

Så när nu andan föll på tog jag min såg och satte igång, långsamt gick det för mycket var det men så sommaren efter var det nästan slut, bara några träd kvar allra längst upp.
Ganska trött och tom i bollen sågar jag åt fel håll på en kvist och vips far eländet in i knät!!
Inser att detta är nog inte så hälsosamt alls och släpper vad jag har i händerna och tar mig ner och hemåt, tar en stund då, och inte vågar jag ens titta på knäet, ser ju revan och att det är otrevligt rött innanför och………vitt??
Kommer fram till farstubron, tar av mig ena stöveln och sen den andra…..hmm…..väldigt rött var det och lite yr i mössan känner jag mig, kikar försiktigt ner i stöveln…….jisses!
Häller ut eländet på bron, hur smart var det?
Ser ut som Stockholms blodbad.
Ingen hemma heller, nåja de kommer snart, jag går in och vilar lite, vågar fortfarande inte kolla ordentligt vad som egentligen är trasigt.
Kliver i alla fall ur overallen innanför dörren, dyngsur på höger byxben, blodet syns inte för overallen är mörkblå, mattan den landar på är dock i en betydligt ljusare färg och suger snabbt upp den röda granna färgen.
In i badrummet med blodet rinnande, fin rand genom hela hallen, glor dumt på knäet som nu pulserar och börjar göra ont ordentligt, får tag på första bästa handduk, ljusgul förstås och virar om eländet.
Stapplar in i vardagsrummet med ena strumpan indränkt i blod, snyggt, och kastar ikull mig på soffan med benet högt och somnar bums.

Vaknar av ett skrik……..hustrun och barnen hemma uppenbarligen!!
Blir lite hysteriskt ett tag innan alla har fått klart för sig att det nog mest är blod och att jag haft en attans tur eftersom det tog mest i knäskålen.

Har köpt skyddsbyxor ja!